Moment of Truth, del 5 – The End
SVERIGE – TEAM NORDAMERIKA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Tre Kronor är i semifinal.
Det känns utomordentligt trevligt att konstatera ytterligare en gång.
Dels är det roligt för Sverige i största allmänhet – och dels får vi alla fortsätta jobba med laget här i Toronto.
Någon kväll framöver kommer det att firas med en dry martini eller två.
• • •
För svensk del kvittade det ju helt vem som vann den där övertidsperioden.
Men såg ni Lundqvist?
Han var rasande när han stormade mot spelargången, gestikulerade och skrek – antagligen om det mindre roliga i att bli lämnad i en rätt besvärlig noll-mot-två-situation.
Så är det med mannen de kallar kung i New York.
Han blir förbannad när han och kompisen Fast Freddy Shoestring förlorar i boule mot fruarna om somrarna, så i en OT-period i World Cup kan man ju bara tänka sig.
Men det är just för att den där glödande tävlingsinstinkten brinner i bröstkorgen han är så bra.
• • •
Om det inte vore för att det skulle få mig att framstå som så knäpp – och som alldeles för emotionellt investerad i Sverige väl och ve – skulle jag berätta att jag när sådär två-tre minuter återstod lämnade min stol intill Big Papa och gick ut i korridoren bakom pressläktaren och försökte få ner pulsen genom att hyperventilera.
Som i ungdomens dagar när det blev för gastkramande på Domnarvsvallen och i Leksands Isstadion.
Men jag tror vi tar och är tysta om det.
• • •
Det är ett jädra dickederande om varför McLellan inte tog ut Gibson när det var oavgjort i slutet, men om Sverige satt en puck i tom kasse och vunnit under ordinarie matchtid hade de varit helt borta vid rysk poäng i morrn.
Nu finns ändå något slags om att fyra poäng ska räcka.
Eller?
Jag blir helt yr i huvudet av sånt här.
• • •
Efter den här drabbningen måste väl den tröttsamma debatten om att Kanada alltid för fördelar av domarna ändå vara över?
Utvisningen McDavid åkte på, i det läget, var faktiskt horribel.
Om den drabbat en svensk hade folkstorm utbrutit.
• • •
Fast det verkar oklart vad den nordamerikanska ledarstaben egentligen visste – och framförallt hur ingående de förklarat för spelarna.
En mycket snopen Nathan MacKinnon säger att han trodde de var semifinalklara när han avgjorde.
Ouch.
• • •
Vad tänkte du, frågar jag kapten Sedin, under de första bytena?
– Oj oj, svarar han med ett leende.
Ja, vi var många som inte kunde formulera mer avancerade tankegångar än så.
• • •
En sak är säker:
De finska lejonen har aldrig haft mer stöd från omvärlden – framförallt inte i en match som inget betyder för dem – än mot Ryssland i morgon.
Hela hockeyvärlden hoppas att de knockar den ryska björnen och ser till att vi får njuta mer av Connor McDavid och Johnny Hockey och Nathan MacKinnon.
– Hopppas kanadensiska regeringen har security på Finlands hotell, muttrar någon.
Ja, det är ju det där också.
Besvikna finländare är antagligen lite sugna på en ”sen middag” ikväll…
Å andra sidan, som en smålänning jag känner konstaterar:
Som de spelat i den här turneringen är det kanske just vad som skulle göra susen!
• • •
Henke Sedin får också frågan om det var han som missade friläge under övertiden.
– Nej, det var Danne. Jag hade gjort mål.
Ha!
• • •
Jag upplyser några bistra amerikanska och kanadensiska kollegor om att Finland faktiskt brukar slå Ryssland i mästerskap nuförtiden.
De ser skeptiska ut.
• • •
Bäckis har inte heller förutsättningarna klara för sig.
– Om Nordamerika vunnit med 4-3 i ordinarie, då hade vi gått vidare ändå, va?
När Sjöberg på den andra tidningen förklarar varför det inte alls hade varit så – ja, hela den komplicerade skiten om inbördes möten och målskillnad och jämna veckor under varannat skottår, eller hur fan det nu var – bara fnyser Valbo-sonen:
– Vilket jävla system!
Ja, men det är tur att det finns journalister som håller ordning på grejorna!
• • •
Auston Matthews förärades flest egna ramsor i ACC idag.
God tvåa:
Uffe Bodin.
Vi plöjer oss tillsammans genom entréhallen, mot presscentrat, efter Sveriges match när några glada gossar med peruker och målade ansikten får syn på honom och börjar skandera:
– Uffe, Uffe, Uffe!
Ett stort ögonblick.
• • •
Jaha, då ska vi se vilka Sverige får möta på söndag då – Kanada eller Team Europe.
Det avgörs nu.
Jag kommer inte blogga om matchen, för jag behöver vila både finger och hjärta, men jag ser matchen ihop med Big Papa och kommentatorsspåret står öppet.
