Showdown i GBG, del 5 – The End

SVERIGE — FINLAND 6-3 (Slut)
• • •
Ända sedan det någon gång i våras blev klart att jag skulle åka hit har jag varit alldeles till mig över att få komma till Göteborg och följa Tre Kronors proffsupplaga i en hel vecka.
Well, nu är den veckan redan över – och snabbt gick det.
Nästan lite snöpligt.
Men samtidigt:
Detta var ju bara början på äventyret.
Nu brakar vi vidare till Amerika och hörs från Bäckis City – Washington DC – om några dagar.
• • •
Man ska akta sig för att dra för stora växlar på det som händer i träningsmatcher, men nog känns läget rätt okej för Tre Kronor efter de här två matcherna.
De två offensiva kedjorna har börjat varva upp, special teams fungerar bra, målvakterna är redo och backarna som tydligen ska spela mest hela tiden – framförallt Erik K och OEL – känns inspirerade.
• • •
Även Tre Kronor flyger till Amerika under söndagen – på samma chartrade lyxplan som Finland.
Jag tror man kan utgå från att inga svenskar kommer att sitta ihop med Komarov.
• • •
Tappar min ackrediteringsbricka på vägen ner över läktarna, men får en ny.
På den står det – Mats Wennerholm.
Äran!
• • •
Titta, Håkan Hellström kom in och satt sig i Tre kronors omklädningsrum efteråt.

De är verkligen absurt lika, tvåmålsskytten Loui och Sveriges främste popstjärna…
• • •
Apropå Big Papa Wennerholm såg han just den här matchen på tv hemma i Stockholm.
Men det hindrade honom inte från att, sms-ledes, kläcka nya usla vitsar.
Som när Joonas Donskoi – Finlands bäste, tillsammans med Barkov och Haula, enligt mig – gjorde några fina saker i mittperioden:
– Han är Skoi att se på…
• • •
Det blev en kommunikationsmiss när vi körde ut spelarbetygen direkt på slutsignal.
Hampus Lindholm skulle också ha två plus, inte ett som han helt elakt fick där.
Sorry, det ska vara rättat på sajten och i tidningen imorrn.
• • •
Hejdå, Scandinavium.
Vi ses en annan gång.

Nu flyger jag hem och som sagt – om några dagar hörs vi från DC.