Tre Kronors genrep

Så:
Generalrepetition.
Enligt gammalt teaterskrock ska sådana helst misslyckas totalt, för då följer en lyckad premiär.
Men fuck that.
Grönborgs blågula gossar behöver avsluta den korta försäsongen med en fullträff mot europeiska främlingslegionen, så de pumpar upp sig och känner att de kliver in i World Cup med skarpladdade pickadoller dinglande i hölstren.
För det finns ingen mer tid för kalibrering nu, inget utrymme för korrigeringar, inga marginaler.
Nästa gång, på söndag, är det skarpast tänkbara läge.
Gruppspelet i den här infernaliska turneringen är rasande kort och för det lag som inte lyckas spränga sig ur startblocken kan hela äventyret vara över redan om en vecka.
Kort sagt:
Tre Kronor siktar rimligen på en rungande urladdning i Verizon Center i natt.
Kan bli nåt att se.
• • •
Det är något underligt att se Henrik Lundqvist inne i det som till vardags är Washington Capitals omklädningsrum.
Honom har jag ju under elva års tid träffat i den trånga gästkabyssen vägg i vägg – och då har han i allmänhet just fyllt hemmarummet vi nu står i med vånda och frustration.
– Ja, säger målvaktsstjärnan med ett glatt leende efter morgonvärmningen, jag påpekade det för Bäckis när vi klev in här…detta är ju fiendeland för mig.
– Fast på senare år har det varit trevligt att komma till den här hallen. Det har ju gått bra för oss när vi mött Capitals i slutspelet.
Jo, Rangers är det lag som om vårarna det gångna decenniet sparkat sönder flest av de praktfulla sandslott huvudstadslaget byggt under gloriösa grundserier.
Men Nicklas Bäckström, som varit med och sett alla de där slotten rasa samman när det blivit allvar, rycker på axlarna.
– Lite konstigt är det att se honom och de andra här, men det är kul att få välkomna dem också. Jag trivs väldigt bra i det här laget.
Se vad trivsamt gamla rivaler kan ha under ett litet landslagsläger.
Men vänta bara.
Om några månader kommer både Henke och Bäckis åter muttra surt när man frågar den ene om den andres förträfflighet.
• • •
Någon som är sugen på en liten septemberförkylning?
I så fall rekommenderar jag vederbörande att komma till Washington och bevaka lite hockey.
Det är besinningslöst hett och fuktigt utomhus – som om de lokala vädergudarna förväxlat september med indisk högsommar – men isande kallt inomhus.
Snörvel incoming, det är bara att hacka i sig.
• • •
En annan som trivs i Washington är Geparden från Nykvarn.
Hagelin.
Han har inte bara tvålat till Caps i dramatiska playoff-serier med Rangers några gånger – han gjorde om det med Pittsburgh i våras.
– Jag räknade efter idag och faktiskt, jag har mött Capitals i 27 slutspelsmatcher. De flesta har varit väldigt angenäma, skrockar han.
Då har Bäckis, skonsamt nog, lämnat rummet…
• • •
Så här försöker den rutinerade Big Papa Wennerburgaren gardera sig mot de tvära kasten mellan tropisk hetta och permafrost.

Japp, shorts nertill – och täckjacka på överkroppen.
Don’t ask…
• • •
Tur för landslagsledningen att Lille Skutt – alltså Gustav Nyquist – är så väluppfostrad.
Få har varit mer berättigade att göra en Micke Samuelsson och be the powers that be att go fuck themselves.
Han ställde upp i VM i våras, i akt och mening för att stärka sina aktier inför World Cup, och vann skytteligan.
Men han blir lika hårt nobbad som George Costanza i ”Seinfeld” när han försöker ragga upp fotomodeller – gång på gång på gång.
Inte heller när stackars Rocket Rakell tvingades hoppa av ringde de Michigan och kallade in The Goose.
Tillåt mig höja på ett ögonbryn eller två.
Istället hämtade Grönborg & co hit Patrik Berglund och för all del, jag har verkligen ingenting emot honom. Han är mer mångsidig än alternativen och kan användas på fler sätt.
Men jag envisas med att tro att Tre Kronor är i behov av mer speed och sådan kan man inte riktigt påstå att han bidrar med.
Det hade däremot Gustav gjort – liksom Mika Zibanejad och Marcus Johansson.
Så, well, bloggen är och förblir förvånad.
• • •
Mats Zuccarello berättar att han har tre drömmar i livet:
Att vinna Stanley Cup med Rangers, att vinna VM med Norge – och att göra mål på Henrik Lundqvist.
Inatt har han en gyllene chans.
– Det skulle vara helt fantastiskt att om jag fick hänga en på Henke, säger han och stirrar drömskt mot omklädningsrumstaket.
Tre Kronor-keepern skakar roat på huvudet.
– Det låter som ett ”Zuke”-citat, he he. Han är en bra grabb och vi har roligt när vi tävlar på träningarna med Rangers, men en sån här kväll….jag unnar honom ingenting där ute.
Där har vi onekligen en skojig match-i-matchen att hålla koll på.
• • •
När jag och Eken – på snabbesök i Verizon, för att testa World Cup-käket – står och pratar med Vigge Hedman smäller det plötsligt till i väggen bakom honom.
Någon har kastat en ihoprullad bit tejp mot Tampa-backen.
Han tittar långsamt upp och suckar:
– Det kan bara vara en.
Mycket riktigt.
På andra sidan rummet sitter en flinande Erik Karlsson och försöker gömma sig bakom TT:s Göran Sundberg.
• • •
Zuke säger att det tog lite tid att vänja sig vid tanken på att han skulle ingå i ett pan-europeiskt lag, men att han och de andra främlingslegionärerna snabbt kommit samman som ett starkt kollektiv.
Ja, den lille norrmannen kommer till och med överens med danskarna.
– Nu gör jag det. Men en sån som Frans Nielsen har jag ju mött mycket i New York och haft en liten hat-grej med. Det har dock visat sig att han faktiskt är en riktigt trevlig person.
Jag känner igen det där.
Det är som med mig och Viasat-Jonta ungefär…
• • •
Det verkar som att Tjeckien är bättre än vad namnen i truppen indikerar.
De har övertygat under samtliga träningsmatcher – och sopade alldeles nyss till hypade Young Guns med 3-2 också.
Sällsamt.
• • •
För övrigt är det väldigt kul att se Zuccarello och Zdeno Chara i samma omklädningsrum.
Höjdskillnaden är lika dramatisk som den mellan Empire State Building och en barstol på Akers brygge.
Allra mest frapperande:
Trots att närapå en meter skiljer dem åt – nåja… – är norrmannens absurda klubbor nästan lika långa som den slovakiske jättens.
• • •
Det är väl rätt stor risk att det blir glest i bänkraderna i den gamla betongbunkern på F Street ikväll.
En träningsmatch i hockey mellan Sverige och Team Europe i mitten av september känns inte direkt som en kioskvältare i DC.
Men de som kommer hit lär förära sin Nicky – Nicklas Bäckström – dånande ovationer.
Näst efter Ovetjkin – guden – är han den stora fan-favoriten bland hockeyfansen här i stan.
Så Bäckis får nog, sina aversioner visavi onödig uppmärksamhet till trots, finna sig i viss uppståndelse.
– Äh, suckar han, jag tycker du kan vara ta emot eventuellt jubel istället.
Gärna det, men åskådarna skulle antagligen bli lätt konfunderade om en korpulent masjävel kom ut på isen och tackade för applåderna.
• • •
Bill Daly, Gary Bettmans second in command, håller en liten presskonferens i Verizon strax före matchen och berättar att det blir World Cup igen om fyra år.
Var är ännu oklart, men låt mig sätta en slant på Montreal.
• • •
Okej, nu är det dags för Tre Kronor att gå all in.
World Cup börjar, i alla fall litegrann, här ikväll.