Vinn resa till bloggens New York

Bloggens hemstad, New York, är som bekant rätt schysst.
Eller mer korrekt:

New York är planetens mest happening metropol.
Och nu kan du – just du – vinna en resa för två till the stad där drömmarna, som Jay-Z konstaterar i sin stora New York-hymn, skapas.
Men inte nog med det:
Vinnaren får träffa mig också – och jag utlovar en rungande runda på byn.
Allt som krävs är att du tävlar mot yours truly med ett eget Dreamteam-lag i något vi kallar ”Bjurmanligan”.
Ni tar helt enkelt ut era egna World Cup-lag och tävlar mot det jag nominerade igår – och den som till slut står som vinnare efter den avgörande finalen i Air Canada Centre sitter snart på ett plan över Atlanten.
Generöst, va?
Ja, det är ju inte jag som pröjsar (hoppas jag, det är inte helt utrett nu när jag tänker på det…)
Det är Aftonbladet som är en storsint och härlig tidning.
Team Bjurre presenterades igår, men vi tar det igen.
Målvakt: Henrik Lundqvist (Sverige).
Backar: Erik Karlsson (Sverige)-Marc-Edouard Vlasic (Kanada).
Forwards: Patrick Kane (USA)-Patrice Bergeron (Kanada)-Aleksander Barkov (Finland).
Coach: Ralph Kruger (Team Europe)
Det är inte helt klockrent med sällsamme Kruger som coach, det inser jag, men man måste ju hantera lönetaksmatematiken också, och när jag kom så långt hade jag inte råd med någon i Mike Babcock-klassen, så det fick bli som det blev.
Mitt stora fynd är, tycker jag, Vlasic. Han är en av NHL:s allra främsta backar, placeringssäker som en hel Lidström och i allmänhet skyldig till färre misstag per match än blålinjerna, men går för reapriset fem miljoner dollar.
Ta nu själv och leta rätt på några såna kap i Dreamteam-uppställningarna.
De kan ta dig ända till New York – och Bjurre Biff!
• • •
Ett är säkert – ingen i Tre Kronor-truppen glider in i World Cup på en räkmacka.
För andra förmiddagen i rad kör de blågula stjärnorna ett tvåtimmarspass – inklusive paus för omspolning – på Scandinavium och det är inte bara för att det sitter 1500 åskådare på läktarna de trycker på i skridskoåkningen.
Det som pågår här är istället för de camper NHL-spelarna vanligtvis använder för att komma i matchduglig form i september.
– Ja, det är nästan ännu mer intensivt, säger en Vigge Hedman, vi har bara någon vecka på oss. Därefter ska vi spela stora matcher på en gång. Det är en speciell säsong det här.
Sen är det förstås några som gör några extra snygga grejor när det råkar vara publik i den gamla plåtlådan på Valhallagatan.
Inga namn, men det är fint i Landsbro i Småland…
• • •
Ambitionen var förstås att de skulle se något exotiskt och genuint svenskt när de nu tog sig hela vägen över Atlanten.
Men hittills har det på den punkten gått sådär för nordamerikanska mediarepresentanterna Joey Mac och Daniel Rosen.
Igår kväll hittades de återigen i den Boston-inspirerade Americana-orgien på på O’Leary’s på Avenyn.
– Det bara blev så. Vi skulle nån annanstans, men…well, sa Joey Mac urskuldande.
Amerikaner…
Den här gången hade de dock pengar med sig, så bloggen behövde åtminstone inte baila ut den eminenta duon.
• • •
Han från Landsbro – vi kan kalla honom Erik – är emellertid offret för tisdagsträningens snyggaste fint också.
– Vem var det som snurrade upp honom, febrar hela pressläktaren medan publiken jublar över uppvisningen.
Jo, det var fellow smålänningen Niklas Hjalmarsson.
Något otippat kanske, han är ju i förts hand som känd som ett omutligt defensivt klippblock.
Men det har alltid bott en oförlöst Patrick Kane i Yellbear.
• • •
Daniel Rosen bor på Gothia Towers och bloggen tipsar honom förstås om att han måste käka deras omsjungna räkmacka
Succén uteblir, om man säger så.
Som väluppfostrad och artig Jersey Boy vill han inte såga min rekommendation rakt av, men avsmaken går att läsa mellan raderna när han med lätt uppspärrade ögon konstaterar att det inte direkt var någon smörgås man kan hålla i händerna och att kreationen innefattade väldigt mycket majonäs.
– Jag gillar min mayo, men…
Igen:
Amerikaner…
• • •
Sitter under delar av förmiddagen på Scandinavium bakom De Två Vise männen Leif Boork och Szymon Szemberg.
Plötsligt vänder sig Boorken om, tittar på min telefon och frågar:
– Har du inspelningsknappen intryckt på den där nu?
Yes, Bjurre Biff – hockeyjournalistikens egen Janne Josefsson, ständigt snokande efter sensationella citat!
• • •
För den här bloggens mångåriga stammisar torde det här vara ett lika kärt återseende som det var för Whoopi Goldberg när hon till slut fick träffa sina barn i ”Purpurfärgen˝.

Javisst, det är Fast Freddy Shoestring – detta forums störste profil under några år när han frälste Madison Square Garden med hockeyvärldens mest bredbenta åkstil.
Med sig har han Anton Axelsson – i vida kretsar känd som ”Pebbens brorsa”.
Däremot lyser berömda Shoestring-kumpaner som Tjötröva, Sälen, Svinet och Babianen med sin frånvaro.
– Fast Tjötröva kommer till Toronto, meddelar Freddy.
Oh, no…
• • •
Ikväll ska de flesta av Tre Kronor-stjärnorna, förstås, samlas och se kollegorna i det andra folkkära landslaget sparka fotboll mot Holland.
Men inte alla.
– Nä, jag och Krüger ska kolla ”Paradise Hotel”. Det är ju säsongspremiär ikväll, säger Carl Hagelin.
Kom inte och säg att alla hockeyspelare är stöpta i samma form.
• • •
Leffe Boork har sina egna teorier om varför det är sån intensitet på träningen.
– Det är ingen som vill åka och glida när de där herrarna sitter och tittar, säger han och nickar mot Tre Kronors konsulter (detta säger han i öppen konversation, jag behöver inte spela in…).
Det kan ligga något i det.
De tre konsulterna – placerade på egen läktarsektion intill – heter Daniel Alfredsson, Nicklas Lidström och Mats Sundin.
Ojvoj
• • •
– Kan du, frågar Pebbens brorsa och pekar på Shoestring, fatta att han är Frölundas sportchef idag?
Nja, om någon föreslagit det 2008, under the heydays på Manhattan, hade jag nog spärrat upp ögonen på samma sätt som Dan Rosen när Gothia Towers-personalen ställer fram en räkmacka.
Men det kan bli seriösa och ansvarsfulla allvarsmän också av glada gamänger som ibland som äter för mycket pannkaka i Chicago.
Säger dom.
• • •
Det är många inblandade när Tre Kronor övar powerplay, men jag tror de kommer pumpa Erik K så mycket han orkar. Sen finns det några tänkbara alternativ ifall vår störste stjärna behöver vila.
Han spelar i praktiken hela tiden när Ottawa har numerärt överläge och coach Grönborg ser säkerligen ingen anledning att ge honom mindre tid nu.
• • •
Jag tyckte orkanen Sandy i New York för några år sedan var en pärs, men det var ju ingenting.
Här är det slut på Ettan lös i butiken intill hotellet.
Send lawyers, guns and money, som Warren Zevon sjunger.
Det här kan sluta hur som helst,
• • •
När han i våras fick beskedet att han tagits ut i World Cup-truppen pratade en lyrisk Filip Forsberg om hur otroligt coolt det skulle bli att få spela med hjältar han som liten knatte vid tv:n hemma i Åkerö såg vinna OS-guld i Turin.
Well, nu är han här – och den känslan har tydligen inte klingat av.
– Nej, nu när man kommit in i gänget och kört några träningspass har det där snarast förstärkts. Det är helt fantastiskt att få vara med om det här, säger han med euforisk eld i blicken.
Man ska ju komma ihåg det mitt i allt dividerande om kedjeformationer och PP-uppställningar och what not.
Framförallt handlar ett äventyr av den här sorten om drömmar som brunnit i unga hjärtan i decennier.
• • •
Det är svårt att inte få lite andnöd när rapporterna ramlar in från Ottawa om hur Babcock formerat Kanadas linor.
Så här har det tydligen sett ut under första träningspassen i Canadien Tire Center:
Marchand-Crosby-Bergeron.
Couture-Toews-Seguin.
Tavares-Getzlaf-Stamkos.
Duchene-Girous-Thornton.
(Perry)
Visst, det ser lite konstigt ut eftersom nästan varenda jävel egentligen är center.
Men framförallt:
Det där är rätt bra hockeyspelare…
• • •
Nu ska vi titta på fotboll.
Men först – några bilder