World Cup-final i Big Smoke, del 2

KANADA – TEAM EUROPE 2-0 (Period 1)
• • •
No mercy.
Så tycks det stridsrop lyda som kanadensarna enats kring.
De kör inte galna-gorillor-som-just-släppts-ut-ur-burar-stajlen, tyvärr, men nog kör de – och varje gång de får en chans framför Halak hugger de hårdare än Sonny Corleone när någon vanärat hans familj.
På fredag är jag i New York igen.
• • •
Vad Team Europe ska göra?
Ja, de får väl ha tålamod.

Det är universalsvaret på allt i hockey, det har vi ju fått veta senaste veckorna…
• • •
Det är inte lika lite folk som när Tre Kronor spelade semifinal, men långt – långt, säger jag! – ifrån fullt.
Och inte är det nån stämning heller.
Vi kan slå fast det nu:
World Cup är på det stora hela en fet flopp.
• • •
Faktum är att européerna inte alls avvaktar, de stormar på så gott det går och leder faktiskt skotten med 13-9.
Det ska de ha heder av; om de fegspelade sig till oundviklig förlust skulle detta vara helt outhärdligt.
• • •
När Chara stolpar iväg på soloräd blåser Getzlaf honom som telefonförsäljare från ljusskygga telefonföretag blåser svenska pensionärer och en sekund senare kan inte ens Steven Stamkos missa i tom kasse.
Ojvoj.
• • •
Inte nog med att bloggen är ställföreträdande Larry Brooks och sitter på NY Post-stolen, i höjd med rödlinjen.
Big Papa har slagit ner rumpan på en av likaledes frånvarande New York Times två platser intill mig också.
Vi har det rätt bra ändå…
• • •
Brad Marchand fortsätter åka räkmacka genom turneringen och gör sitt fjärde mål reden efter ett par minuter.
Därmed är han kanadensisk skyttekung.
Men hur svårt kan det vara att spela med Crosby och Bergeron – två av tidernas bästa centrar?
Inte så.
• • •
De släpar ut World Cup-bucklan på isen under lineup.
– Ja, den legendariska, fnyser Big Papa.
Mmm, undrar om det här blir enda gången i historien den överhuvudtaget delas ut.
• • •
Colby Armstrong presenteras på jumbotronen som den ende expert som varnade för Team Europe innan turneringen började.
Det är han inte alls.
Under en eftermiddagsfika i ett kök i Bjursås utanför Falun i slutet av augusti höjde även min kusin Ruben – Strömberg i efternamn – ett finger för Zuccarello & co.
– Jag tror de skräller och går till final, sa han.
Strömbergarna – det vill säga mammas del av släkten – har alltid haft klart för sig.
• • •
Ungefär var femte minut kommer jag på mig med att tänka, och säga åt Big papa:
– Tänk om det varit Tre Kronor som spelat ändå.
Fan, fan, fan…
• • •
Erhoff är mitt sista hopp i dreamteam-poolen vi draftade hemma hos LeBrun för snart två veckor sedan.
Han måste producera åtminstone 20 poäng på de här två matcherna för att jag ska ta hem potten.
Det känns lite orealistiskt att hoppas på…
• • •
Vardagen närmar sig och Toronto har börjat bua varje gång Boston-björnen Chara nuddar pucken.
• • •
Varför fan är det ingen som tacklas?
Det är final nu.
Men visst ja, allvaret börjar egentligen först 12 oktober.
• • •
Vad skulle Larry Brooks, pressläktarstolens rättmätiga ockupant, göra i det här läget?
Jo, han skulle gå och hämta en kopp te.
Jag får hellre infektion i pekfingret igen än dricker te och kan följaktligen inte följa exemplet.
Istället:
An old cup of Joe!