My Sweet Carolina

Som redan Judy Garland konstaterade:
Nothing could be finer than to be in Carolina.
I denna förföriska del av The Deep South är bergkammarna blå, bbq-såsen mustig, de majestätiskt böljande tobaksfälten oändliga, bluesen på de lokala radiostationerna knastrigt rå och människorna vänligare och artigare än någon annanstans.
Här ligger också den förtjusande lilla staden Raleigh och i den kan man besöka PNC Arena och där bor det sympatiska NHL-laget Carolina Hurricanes.
Ikväll begår de – äntligen – hemmapremiär och guess what:
Bjuppie bloggbiff är på plats.
Varför?
Jag har en del jobb att göra i trakten i helgen, de flesta kopplade till det faktum att Canes numer är ligans främsta svensklag.
Men framförallt för att Baby Gumm hade helt rätt:
Really – nothing could be finer than to be in Carolina.
• • •
Ja, det är lite underligt, men Hurricanes har fått inleda säsongen med en maratonartad road trip och spelar alltså sin första hemmamatch – mot Rangers – först ikväll, två och en halv vecka efter Opening Night.
– Ja, suckar Viktor Steelmountain, när han sitter och pustar efter sin allra första morgonvärmning som hurricane i PNC, det var en saftig resa. Inte helt lätt för ett så ungt lag att få börja säsongen på det sättet. Så nu ska det jäkligt skönt att få spela hemma.
Ja, vem vet, här kanske de till och med kan hålla en ledning…
Säger jag.
Inte Viktor.
• • •
När jag i går kväll lämnade New York föll det kalla regnet hårt och bara någon timme efter min takeoff frös det på så väldigt att det plan Donald Trumps vicepresidentkandidat Mike Pence kom till stan med gled av landningsbanan.
Men i Raleigh steker en glad sol från himmel lika blå som Frank Sinatras ögon, kvicksilvret sträcker sig upp mot 22 plusgrader och i ljumma vindbyar doftar det av tallbarr, grillos och tobak.
Det kunde verkligen vara sämre.
• • •
Jaja, jag kan höra mina belackare:
”När bloggen väl åker nånstans är det ändå Rangers som ska spela. Så typiskt!”.
Det är dock en ren tillfällighet, men för ordningens skull är jag kvar till på söndag och ser Flyers också.
Nöjda?
• • •
Trevligt att se PNC igen, det var verkligen ett tag sedan.
Vad jag kan erinra mig har jag inte varit här sedan jag och Eken bilade ner till All Star-helgen 2011.
Intrycket är detsamma nu som då:
Detta är NHL:s egen Gavlerinken.
Hallen ligger på samma sätt i en tallskog utanför stan och precis som i Gävle tänker man på vägen ut, på slingriga vägar, att…”nä här kan det väl inte vara?”
Men det kan det.
De har dock svagare, och godare, kaffe här.
Gevalia sucks.
• • •
Det är ju inte bara det att Hurricanes numer har fler svenskar – Elias Lindholm, Victor Rask, Eddie Läck, Joakim Nordström, Viktor Steelmountain och Klas Dahlbeck plus Erik Karlsson (den andre!), Lucas Wallmark och coach Tuffe Uffe i farmarlaget i Charlotte – än alla andra i ligan.
De är bra också. ”Rasken”, till exempel, har ju startat som åt han kärnbränsle till frukost hela sommaren och delar andraplatsen i blågula poängligan med Erik Karlsson (den riktige!), Alex Steen och Mika Zibanejad.
– Han blir bara bättre och bättre hela tiden, han har redan tagit ytterligare ett steg sedan förra säsongen, säger en lokal hangaround som sitter och hänger på läktaren under värmningen.
• • •
Skånske Jan har inte gett ifrån sig ett livstecken i bloggen – eller på något annat sätt – sedan i mars, Taggen.
Så tyvärr, det blir nog ingen moonshine på hans gistna veranda.
• • •
Det syns inget vidare på den här bilden, men jo – det är Niclas Viberg och Emil Ullbrand från Svenska Fans, här på en hockeyresa som småningom leder ända till New York, som sitter och spanar i PNC under arla morgonstunden.

Närmare än så här – med en rink mellan oss – har vi inte kommit ännu, men på något sätt är det meningen att vi ska ses.
Rapport följer garanterat.
• • •
Det känns rimligt och rätt att pasternackan fick två matchers avstängning.
Han är ingen återfallsförbrytare och avsåg näppeligen att proppa Girardi i pallet, men det blev som det blev och straffet skulle varken vara kortare eller längre.
• • •
Tre timmar före matchstart, när bloggen återvänder till PNC för match, har tailgate-festen redan börjat på den väldiga parkeringsplatsen.
Folk slår upp bord och tältstolar och portabla grillar och gör sina bakluckor till veritabla barer.
Snart hänger ett moln av bbq-rök över hela nejden, feelgood-music pumpar från hundratals stereoanläggningar, det kastas med amerikanska fotbollar och frisbees och ljuva pustar av öldoft slår emot en när man zickzackar mellan partajen.
Det är en fantastisk scen
Längst ner på västra sidan hittar jag de svenskar som, precis som Petter Fiskerud lovat i kommentatorsspåret, har sin egen baluns.

Bara förtrupperna har anlänt när jag tittar förbi, men vid halv sju räknar de med att vara uppemot 80 stycken från ärans och hjältarnas land.
– Det bor några hundra svenskar här och vi har en tradition att tailgata ihop när Canes har sin home opener, berättar Petter.
Så väldans sympatiskt!
• • •
Rangers har en frivillig morning skate och det är verkligen inte många som vill.
Bara Quicke Fast, Clendening och Raanta är på isen.
Då tycker Bjuppie bloggbiff att det kan vara och åker till en shopping mall och köper tre skjortor, ett par byxor och två kavajer istället.
• • •
Jag har den största respekt för Lille Fridolf Boudreau, men att han så här snabbt skulle sätta sån sprutt på Minnesota Wild hade jag aldrig trott.
De är ju sensationella.
• • •
Nu har jag sett den livs levande.
Eddie Läcks taco-tatuering.
Den sitter på ena underarmen och är…ja, ”snygg” är kanske inte adjektivet jag letar efter.
Men speciell.
Å andra sidan, som den glade målisen från Norrtälje skrattande sa när jag för några somrar ringde sedan och villa ha kommentar om den dekorationen:
– När du blev journalist, var det sånt här du drömde om då? Att få ringa folk och fråga varför de tatuerat in tacos på armen?
Well, man får ta sig an både högt och lågt i det här yrket…
• • •
Många tycker att Ducks kom billigt undan när de signade Hampus Lindholm för i snitt 5.25 i sex år och visst:
Hans marknadsvärde är högre och han kunde fått mer någon annanstans.
Men för skåningens egen del är det ju ändå underbart, han får stanna i södra Kalifornien och för enskilda individer märks ingen skillnad alls om de tjänar 5.25 eller 6.5 miljoner dollar.
Livet är redan vid 5.25 så gött det nånsin kan bli…
• • •
De 80 svenskarna sitter, om jag förstår saken rätt, tillsammans under matchen också och tänker ge Rask och pojkarna sitt högljudda stöd under kvällen.
Så bli inte förvånade om ni hör ett ”Klas Dahlbeck kan gå på vatten” eka genom etern.
• • •
Viktor Steelemountain bara ruskar på huvudet när jag nämner Taco-Eddie.
– Den gubben du…vilken karaktär. Han är verkligen målvakt!
Jotack.
• • •
Pavel Buchnevich gör comeback i den här fajten.
Skoj.
Av alla nya kids som plötsligt gett de gamla träbenen från Broadway en kvickare och mer underhållande profil var han under de två matcher han hann spela in ryggspasmerna allra roligast att se.
• • •
Det är är rätt underligt utformat, Hurricanes omklädningrum.
Man kommer gående i en korridor och så är det liksom bara en stor öppning inåt – och så fortsätter korridoren mot ett gym och nåt annat.
Men ni som kan in inredning och arkitektur och sånt, det är väl inne med ”öppna lösningar”, är det inte?
• • •
Det är förbluffande mycket Rangers-fans här också.
Under värmningen står de i fyrdubbla led längs hela bortalagets kortsida och bort i kurvan mot båset.
Vad är dealen med det?
Är det så många som lämnat de brutala vintrarnas northeast och flyttat till North Carolina?
Jag kan förstå, faktiskt.
• • •
Det är för övrigt en lätt udda syn som möter även på bänkarna i den där omklädningsgläntan.
Hurricanes har så många yngel att det känns som man är på besök hos ett knattelag.
Aho, Hanifin, Skinner…de är såna småttingar!
• • •
Det här är ju södern, så det blir garanterat mycket med militärer och flaggor och sånt.
Undrar hur road den emellanåt inte helt diplomatiske Viberg kommer vara av det…
• • •
Presskäket?
Brisket, ribs, friterad kyckling.
Vad trodde ni?
Vi är down south nu.
• • •
Men Viberg får väl hålla god min när hans kompis Emil – Hurricanes främsta förkämpe hemma i Sverige – nu fullbordar sin pilgrimsresa och får se en match i PNC för allra första gången.
Sicken upplevelse det måste vara ändå.
Heja Emil, hoppas det blir oförglömligt.
• • •
Ja,. då släpper vi sargen.
Play some hockey i dixie-kvällen!