Opening Night 2016-2017

Slå på trumman, blås i hornen, rikta en spotlight mot scenens mitt och låt ridån gå upp.
Det är Opening Night NHL-säsongen 2016-2017.
Jag tycker det känns som när jag var liten och satt i mörkret på en cirkus – med lejontämjare och akrobater och clowner och trollkarlar – och den exotiska föreställningen precis skulle börja.
Stämningen är lika pirrig, andäktig och högtidlig här i korresoffan i östra Midtown i New York denna oktoberonsdag nådens år 2016.
Ja, vi tjuvstartade med World Cup redan i början september och jag hade väldigt roligt även under de förövningarna – åtminstone fram till den avslagna finalveckan.
Men de var just det.
Förövningar
NHL är headline-akten.
Primetime-showen.
The real deal.
Nu kommer världens sex-sju hundra bästa spelare i sex månader – plus två till när allt drivs till sin yttersta spets – ge allt, satsa maximalt i alla närkamper, offra liv och lem för två poäng och pressa sig bortom förståndets gränser för att få ut så mycket som möjligt av sin totala kapacitet.
Och långt, långt där framme, vid regnbågens fot, väntar hockeyns ultimata pris på blott 30 av dem.
Så yeah.
Slå på trumman – hårt och passionerat.
• • •
Tack för alla synpunkter på, och kommenterar om, Stora finaltipset.
Det är och förblir en ynnest att få ha så roliga och insiktsfulla och engagerade läsare.
Sedan det publicerades har det dock hänt saker som kan komma att ändra förutsättningar och därmed också mina profetior.
I måndags fick vi till exempel det högst illavarslande beskedet att Sidney Crosby drabbats av ytterligare en hjärnskakning och skulle han – gud förbjude, faktiskt – bli borta länge är Pittsburgh inte längre min Stanley Cup-favorit. Den äran tillskrivs i så fall istället Tampa, Dallas och PK Subbans Nashville.
På samma sätt vetifan om jag vågar tro på Buffalos slutspelschanser efter haveriet i First Niagara Center i förmiddags.
Med åtta minuter kvar av sista träningen innan öppningsmatchen mot Montreal imorrn bröt Jack Eichel, the wonder kid himself, fotleden och blir borta minst en månad – men förmodligen ännu längre.
Det kan man kalla bad luck.
Däremot har inget inträffat som föranleder modifieringar av gissningen om hur det går för Columbus…
• • •
För mig, som på-plats-betraktare här i USA, är det tolfte säsongen som inleds ikväll.
Tolfte!
Det ska egentligen inte kunna vara sant, jag tycker det känns som alldeles nyss jag såg Foppa debutera med Philadelphia.
Time flies i sanning
Första säsongen, 05-06, kan jag inte påstå att engagemanget var lika uppskruvat som idag. Jag var då vanlig korre och hoppades kanske få se en och annan fajter på Garden mellan reportageresor, nyhetsutryckningar och never-ending notisproduktion.
Men efter bara några få matcher döpte Larry Brooks en svensk målvakt till King Henrik och den målvakten fick jag sedan bevaka oftare och oftare och…ja, här är vi nu, elva säsonger senare.
Livet blir annorlunda, och bättre, än man tror ibland.
• • •
Ottawa och Toronto är först upp i ringen, i Canadien Tire Center, och frågan är vem som gör säsongens allra första mål.
Auston Matthews, trodde Ekeliw i podcasten häromdagen.
William Nylander, sa jag.
Har vi fler bud?
• • •
Bloggen, å sin sida, gör sin tionde säsongsstart.
Den sjösattes – tack vare Tomas Åke Ros, det får vi aldrig glömma! – i oktober 2007 och har sedan rullat oavbrutet 07-08, 08-09, 09-10, 10-11, 11-12, 12-13, 13-14, 14-15 och 15-16.
Så det är, utan att jag tänkt på det, är ett heligt jubileum som tar sin början ikväll.
Det måste vi fira ordentligt under resans gång, eller hur?
• • •
Bli inte förvånade om spelarna i den här första duellen mellan de kanadensiska enheterna Senators och Maple Leafs är lite tröga i inledningen.
Kanada firade sin Thanksgiving i måndags och även norr om gränsen firar de denna högtid genom att trycka i sig abnorma mängder förstoppningsfrämjande kalkon.
Jag talade med Erik Karlsson igår och han klagade över att han ätit så mycket torr fågel att ”jag nästan håller på att bli tjock”.
– Beror nog på vad du jämför dig med, kunde jag inte låta bli att replikera med en godmodig klapp på lilla maggen.
Det tyckte världens bäste back var lite kul.
Han sa också att han hade gott hopp om det skulle bli bättre ordning Guy Boucher i båset.
– Jag tror inte spelet blir för defensivt. Däremot blir defensiven i sig förhoppningsvis bättre. Det var framförallt den detaljen som inte fungerade förra säsongen.
Ja, om de hittar den balansen kanske det finns mer hopp i kanadensiska huvudstaden än jag påstått.
• • •
Förste coachen att få sparken?
Många tippar Claude Julien i Boston, men jag tror Willie Desjardins ligger ännu sämre till borta i Vancouver.
Canucks lever tydligen i illusionen att de är en contender och när den självbilden inte visar sig ha någon förankring i verkligheten – vilket lär ske rätt snabbt – får han troligen skulden.
• • •
En annan jag pratade med igår var Gustav Forsling – den 20-årige östgöten som något otippat snott åt sig en plats i Chicagos premiäruppställning.
– Det är inte varje dag man begår NHL-debut, men jag är inte så nervös. Jag ser mest bara fram emot det, sa han om NHL-debuten mot St. Louis hemma i garanterat fullknökade Madison on Madhouse,
Det gör jag med.
Inte minst som Gustav råkar vara den förste av agenten Walter Olssons klienter som når NHL.
Walter är ett magiskt munläder från Ludvika som jag känt i över 30 år och haft väldigt mycket roligt med.
När han som ung caballero sjöng försvenskade versioner av Tom Waits ”Jersey Girl” på Pub Mysen i Borlänge – det var nåt om Grycksbo Girl – gick det inte riktigt att föreställa sig att han en dag skulle bli agent åt NHL-stjärnor, men desto roligare är det att det faktiskt är vad som skett.
• • •
Ha ha, Ekeliw är så peppad att han just länkade till Etta James ”At Last” på twitter.
Men nu gjorde ju jag också det, så jag ska inte säga nåt.
• • •
Det är förträffligt att Wayne Gretzky får en ny, stor roll i Edmonton i fortsättningen.
En sån ikon – den ende hockeystjärna som på allvar gjort avtryck i det kollektiva amerikanska medvetande – ska förstås vara front and center i NHL hela sitt liv.
• • •
Okej, bloggens tioårsjubileum börjar alltså i korresoffan – och på vardagsrumsbordet är laddat med en kanna nybryggt kaffe från Colombia och två dosor färskt snus från Stockholm.
Jag fokuserar inledningsvis på matchen i Ottawa, glider nog vad det lider över till Central Division-clasen i United Center och så får vi se vilket flipprande det blir mellan de två sena matcherna out west.
• • •
Nu, mina vänner, startar resan – och den slutar inte förrän en av den 30 kaptenerna om åtta månader sträcker Stanley Cup-bucklan mot ett ishallstak någonstans där ute.
Enjoy the trip!