Röd flagg på Manhattan, del 5 – The End

NY RANGERS – SAN JOSE 7-4 (Slut)
• • •
Inte siffror man ser varje dag, dom här här ovan.
Men även om Rangers nu försvarade sig bättre än vanligt i just den här matchen – det var ju så, vi får ge TP rätt – känns det lite signifikativt för hur det kommer se ut på Garden i år.
Blueshirts kommer göra mycket mål – och även släppa in en del.
Inte mig emot, jag vill ha action.
• • •
Hajarna jag hinner byta några ord med – Melkman och Hedbä – bekräftar intrycket från pressläktarholken:
De var inte tillräckligt blodtörstiga ikväll.
– Nä, det var ingen riktig skärpa, suckar Melkman och frågar sen förvånat om jag bor här.
Jo, sen ett tag…
• • •
Jimmy Vesey får en standing ovation när han gör sitt livs första NHL-mål och gör vad han kan för att inte le lyckligt på bänken, men det spricker fett.
Sen sitter han och ser ut som en tolvåring med Broadway-hatten på sitt lilla huvud i omklädniungsrummet efteråt.
Rart.
• • •
Rätt karaktäristiskt av Brent Burns att ändå göra två mål och skjuta skottet som Pavelski styr in ytterligare ett på – fast det är en off-kväll.
• • •
Ikväll kom Gabriel Landeskog till Pittsburgh.
Då blev det tungt för regerande mästarna.
• • •
Det ska inte, halv elva en måndagkväll i mitten av oktober, kunna vara så varmt som det är när jag kommer ut på sjunde avenyn.
Men det är det ändå.
• • •
När i hela friden fullbordade Mike Green senast ett hat trick?
Man tror ju knappt sina ärliga gamla blå…
• • •
Nu ska jag grotta ner mig i de allra sista texterna till bibeln, så redaktörerna Larsson och Ekeliw inte skäller ut mig imorrn.
Såvida jag inte får en psykos av utmattning hörs vi från The Rock.