En bal på slottet, del 2

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
• • •
Jamen, jag sa ju det!
Högtryck of the season utbryter i Garden så fort de här två antagonisterna går upp i ringen.
Bättre hockey har vi kanske sett, särskilt från Rangers. De är, känns det som, så ivriga att de emellanåt överarbetar saker och ting.
Men känslorna är uppskruvade, hungern glupande och dramatiken stor.
Särskilt hett – ja, lika hett som för kalkonerna i de amerikanska ugnarna i morgon – blir det när Ryan McDonagh boardar Conor Sheary fult och Crosby kastar handskarna och ger sig på sin fellow kapten.
Och vi har två perioder kvar.
Det är ju magiskt.
• • •
Rick Nash är inte så lite kall när han i kaoset runt Murray pillrar åt sig pucken, väntar lite och lägger in nionde målet för säsongen.
• • •
Själv tycker jag Crosby gör helt rätt som står upp för sin unge kedjekamrat.
När stjärnor av hans kaliber visar den dedikationen är det svårt för någon annan att ta en night off.
• • •
Om jag inte misstar mig är det här första gången bloggen ser Penguins live sedan i Sharktank i juni.
Då lyste solen på dem, to say the least.
Nu spelar de inte fullt lika blixtrande hockey och ska inte göra heller, det är bara slutet av november, men vi ser glimtar emellanåt och det är fortfarande lika kittlande.
• • •
Vem hedrar pressläktaren med sin närvaro om inte självaste Johan Garpenlöv.
Om jag vetat det hade jag duttat på mig lite mer lukta-gott.
• • •
Damen som sjunger nationalsången sjunger inte.
Hon wailar.
Garden älskar varje sekund och det får väl Garden om den vill, men det är i själva verket hemskt.
• • •
Inte nog med Garpen.
Tommy Albelin är här också – gissningsvis som spion åt Devils.
Stort.
Törs jag ska jag påminna om att vi för några decennier sedan – 1997, tror jag – var gäster på samma ystra bröllopsfest i Windows on The World i norra World Trade Center-skrapan.
Då var det skoj.
• • •
Högst upp på önskelistan står fortfarande en vända med en zamboni under pausspolning.
Men någon gång skulle jag också vilja hänga med de här tjommarna som skrapar isen i powerbreaksen här på Garden.
Tror jag har fallenhet för det.
• • •
Det var Ricard Persson – of Devils, Blues and Senators fame – som efter en ceremoni i Svenska Kyrkan hade den där bröllopsfesten i World Trade Center.
Fantastisk kväll, verkligen.
Men några år senare blev minnet lätt obehagligt.
Ingen som befann sig på den restaurangen morgonen 11 september 2001 hade en chans.
Men fuck, nu ska vi inte sitta och tänka på det.
• • •
Jag kan också tänka mig att hänga på kidsen som kommer ut och skjuter T-shirts med stora kanoner i pausen.
Verkar väldigt kul.
• • •
OK, rond 2.
Här kommer snart dofta svavel igen.