The Show Must Go On
Och i den glåmiga eftermiddagen skranglar jag ut till Brooklyn — Linje 4, från Grand Central Station till Atlantic Avenue – för första live-upplevelsen sedan valet förra veckan.
Det kan behövas.
Här har känts overkligt, oroligt, olustigt och allmänt osoft sedan det som inte kunde hända ändå hände, men livet måste obönhörligen gå vidare och det gör det enklast med jobb och förströelse och underhållning.
Så bloggen ger er:
New York Islanders mot Tampa Bay Lightning i Barclays Center.
• • •
Man hoppas ju på action när man går på hockey, men scenerna på Shake Schack tvärs över gatan från Barclays (jaja, jag borde inte, men de har jäääävligt goda burgers….) ett par timmar före matchstart är kanske ändå more than I bargained for.
Ett par knattar i ett stort gäng ungdomar blir plötsligt vansinnigt osams och börjar veva som Patrick Roy och Chris Osgood i den mest legendariska av Red Wings och Avalanches världskrig 1998 och inom några ögonblick utbryter rena rama saloonslagsmålet,.
Några vuxna försöker ingripa – inte jag, jag är mer Woody Allen när han försöker låtsas som att det regnar medan hans bänkgranne på tunnelbanan blir rånad, i vilken tidig film det nu är… – men det slutar bara med att kaoset fortsätter på gatan utanför.
Jisses.
Omtumlande.
Men man kanske kan hoppas att tonen för kvällen sätts och att vi får se några line-brawls på isen också?
Sign me up.
• • •
Än så länge kan man väl säga att Bolts, kvällens gäster i hipsterland, vinglar sig genom grundserien.
De tar ett steg fram och ett steg tillbaka – hela tiden.
Lite oväntat med tanke på att allt skulle bli så fokuserat och bra nu när all turbulens från förra säsongen bedarrat.
Å andra sidan är det i vår de ska skjuta skarpt och det tvivlar jag fortfarande inte en sekund på att de kommer att göra. De här gossarna vet numer mer än de flesta om hur slutspelshockey ska spelas.
För husfriden och självförtroendet och den allmänna stämningen i västra Florida vore det nog dock bra om de stagade upp saker och ting och vann ett antal matcher på raken.
• • •
Jag skulle gärna vilja ha ett ord med den som några minuter innan jag kommer trampande spottat ut ett stort, juicy tuggummi på trottoaren vid 42:a och Lexington Avenue.
Det fastnar nämligen under min ena sko och goddammit, få vardagsbesvär är mer irriterande.
• • •
För Isles fortsätter kräftgången.
Framförallt sliter coach Capuano sitt hår för att hitta värdiga lekkamrater åt John Tavares.
Senaste matcherna har han spelat med Josh Bailey och, ehum, Cal Clutterbuck.
Clutterbuck har många förtjänster – som grinder. Men kära nån, Tavares förtjänar linemates av samma kaliber som de Sidney Crosby och Jonathan Toews har.
Och Andrew Ladd, det tunga förvärvet från i somras, pendlar nu mellan tredje- och fjärdekedjan.
Igen:
Att GM Snow kunnat göra detta mot sig själv och sin organisation…hur är det möjligt?
• • •
Kvällens meh:
Strålle är skadad och spelar inte.
• • •
Marian Hossa är just nu ende spelaren äldre än 30 bland de 20 första i poängligan (Malkin, på artonde plats, är exakt 30) och det är ingen tillfällighet.
Han har varit enastående när jag sett Blackhawks och ÄR nog bäst av alla som passerat den milstolpen.
• • •
Ekeliw kunde ha varit med på den här matchen, för han befinner sig faktiskt i USA just nu.
Men nope.
Istället för till Brooklyn har han flugit till Denver.
Say what, liksom.
• • •
Det är ändå fint att Mike Bossy är den som, strax innan värmningen, dyker upp på jumbotronen och varnar för att man kan få puckar i huvudet.
• • •
I hissen upp till pressläktaren filosoferar två kollegor om varför bloggen är helt klädd i svart.
– Han sörjer valresultatet, säger den ene
– Han är i Brooklyn och klär sig förstås som en hit-man, tror den andra.
Kan vara en kombination, svarar jag….
• • •
Filip Forsberg har, vad jag sett, hittills bästa svenska movember-mustaschen.
Han ser ut precis som raggarna vid Mitti-kiosken hemma i Leksand 1975.
Men Vigge Hedman brukar också briljera i den speciella grenen och jag ser fram emot att komma ner i omklädningsrummet efteråt enkom för att få det bekräftat.
• • •
Att döma av uppslutningen under värmningen blir det inte mer folk här ikväll än på min kompis Axels avskedsfest i East Village förra onsdagen.
Lätt nedslående.
• • •
På grund av schemaläggarnas brist på sans är detta enda matchen ikväll.
Därmed utgår jag från att det blir väldigt stillsamt i spåret, men skulle det vara någon som är vaken och vill vara med – känn dig välkommen!
