Christmas showdown i New York, del 3

NY RANGERS – NEW JERSEY 0-1 (Period 2)
• • •
Devils är bättre än Rangers ikväll.
De har mer energi, vill mer, spelar hårdare och mer beslutsamt.
Och större är inte skillnaden mellan över-strecket-lag och under-strecket-diton än att de senare såna gånger tar över matcher.
• • •
Får plötsligt, mitt i allting, ett mail om att jag borde hålla mig till poesi istället för att skriva om sport.
Det ser jag som ofrivilligt beröm.
• • •
Det är en studsande skitpuck som Henke till slut råkar stöta in själv.

Ser ju lite dråpligt ut, men sånt händer, inte mycket att göra år.
Dock:

Det är Schneider som står för målvaktsshowen i kväll.
Han briljerar oavbrutet när Rick Nash – ende hemmaspelaren med lite svikt i steget – kommer i sina frustande kontringar.
• • •
Gris-Olle börjar bli otålig och vrålar ”shoooot” varje gång hemmalaget kommer över rödlinjen.
Det är inte för sin tankeförmåga han kommer att bli ihågkommen.
• • •
Nu jävlar, de spelar plötsligt några snuttar från legendariska Televisions ”Maquee Moon” i en reklampaus.
Det skulle aldrig hända i någon annan arena i världen.
Synd att inte Håkan Steen är här, han hade gått ner i en full, lundqvistsk split av upphetsning.
• • •
Blir upplyst om att detta är första gången på femton matcher som Devils leder skottstatistiken efter två perioder.
Det säger något om hur det sett ut senaste månaden, visst – men också något om hur angelägna att få trycka till Rangers.
• • •
Nu har plåstret på min tumme lossnat helt.
Det är en påminnelse:
Tumma inte på plåsterkvaliteten…
• • •
Ja, bloggen är ju inte sämre än att den härmed gratulerar Tårtan till 500:e segern.
Å det hjärtligaste.
 • • •
Rangers är trötta och hafsiga och slafsiga och tar utvisningar i parti och minut.
Vad som fortfarande kan tala för hemmaseger är att lag med Devils motlut lätt blir ängsliga när den så kallade säcken ska knytas ihop och tappar sina ledningar.
Men just ikväll skulle det förvåna.