Christmas showdown i New York, del 5 – The End

NY RANGERS – NEW JERSEY 3-2 (Slut, straffar)
• • •
Vad bittert för Devils.
De tappade sin rättmätiga ledning när Derek Stepan en dryg minut före slutsignalen t styrde in 2-2 – och sedan förlorade de på straffar.
Men that’s the way it goes när man har motlut, då tappar man till slut såna här matcher.
Och vice versa för Rangers – när man är inne i ett stim vinner man även när man är trött och trög i 55 minuter.
• • •
Jag hade ingen aning förrän Räkmackan Rosen berättade, men det här var ju faktiskt en historisk kväll för Henke.
Han tog sin 389:e seger i NHL och tangerade därmed självaste Dominik Haseks rekord för målvakter från Europa.
– Väldigt speciellt. Hasek är en stor idol. Jag hade posters av honom på väggarna när jag var ung, berättar ers majestät.
Ja, och tänk:
Idag är det andra kids som ligger i sina sängar i pojkrummet och stirrar på affischer på Lundqvist.
Och nånstans där ute – kanske i Tranås, kanske i Sundsvall, kanske i Alvesta – finns förmodligen en trettonåring som om ett decennium följer honom i spåren och blir ett nytt svenskt lejon i en NHL-kasse.
• • •
Det blev plötsligt en sevärd match, det här.
Slutet av ordinarie var vådligt dramatiskt, de fem övertidsminuterna hade temperamentet i en påkostad actionfilm och till och med några av straffarna höll världsklass, framförallt Zuccarellos och Cammalleris, men Schneider var tvungen att göra en riktigt kunglig räddning även på Jimmy Veseys försök.
Så borde alla sega söndagar sluta.
• • •
Jag börjar nästan pipa som ett Justin Bieber-fan när Steven Schirripa promenerar förbi i korridoren där vi alltid står och väntar på att bli insläppta i Rangers-rummet.
Jag menar, Bobby Baccala…han är ju en av gudarna, gift med Tony Sopranos syrra och närvarande när de hittar Christopher och Paulie Walnuts efter äventyren i ”Pine Barrens”
• • •
Ni vet vad dom säger om Rangers-rookien, va?
Jimmy Vesey, he makes it look easy!
• • •
Det såg helt underbart ut när Chris Kreider-Greider efter första kvitteringen nästan lyfte Zuke rakt upp i luften.
Men den lille norrmannen förtjänade att hissas i det läget, passningen han smög in genom målgården var ett mästerverk i klass med Ibsens främsta pjäser.
Garden höll med.
Jag tror aldrig jag hört lika tungt eftertryck i det där ”Zuuuuuuke”-vrålet.
• • •
OK, då har vi bara själva julveckan kvar och under den hoppas jag vi får några uppesittarkvällar ihop.