Julen dansas ut i Anaheim

Santa Claus has left the building.
Nu snörar vi, efter tre slappa och köttbullstinna dygn, på oss grillorna och återupptar NHL-säsongen.
Bloggen är – som förvarnat – kvar i södra Kalifornien och ska se Anaheim Ducks ta sig an San Jose Sharks i fina gamla Honda Center.
Klockan är mycket sen i Sverige, det inser jag, men jag hoppas att åtminstone någon är vaken och hjälper mig att dansa ut julen med lite Pacific Division Hockey.
• • •
Hur julen var?
Fantastisk, tackar som frågar.
Jag låg på rygg i en soffa i ett ljuvligt hus i Hollywood Hills och läste och tittade på Netflix-serier – och några gånger då och då gick jag upp och åt obscena mängder av den hemlagade, svenska julmat mina förtjusade vänner fixade.
Mer än så kan man inte begära av The Holiday Season.
Och ni, dyra läsare?
• • •
Det verkar inte som att serieledarna från Columbus (hur absurt är det inte att skriva DET?) åt för mycket skinka och blev slöa och liknöjda under uppehållet.
3-0 mot Bruins efter knappt tio minuter…ojvoj.
• • •
”Det räcker väl om jag åker vid tre-fyra”, tänker jag och lutar mig som en annan rookie tillbaka i hollywoodska solstol under tidiga eftermiddagen.
Några timmar senare sitter jag i komplett standstill på Interstate 5 och slår knytnäven hårt i hyr-Toyotans innertak.
Det är inte precis första gången jag är här, så jag borde verkligen veta bättre, men för mycket gräddig Jansson kan göra hjärnor tröga och sega.
Effekt:
Jag parkerar utanför Honda Center mycket senare än planerat och får mindre tid till detta intro än jag hade hoppats och det hotar därför att bli något kortfattat.
Särskilt som trögheten av allt att döma fortfarande sitter i….
• • •
Jo, det fanns Grandpa Lundqvists Christmas Soda i huset där jag tillbringade min jul
I gränslösa kvantiteter.
Om doktorn tog ett blodprov på mig nu skulle det skumma runt nålen.
• • •
Ankorna från Anaheim kvackar bättre än jag trodde.
Ja, de gör några oförklarliga plattmatcher då och då – men kommer alltid snabbt tillbaka och ser lika bra ut som åren när vi sagt att ”den här gången måste dom vinna”.
Jag trodde Carl-Gustaf Lindstedt – också känd som Randy Carlyle – skulle montera ner den mångåriga supermakten här ute.
Inte.
• • •
Är ett tag lite ledsen över att örnsköldsvikska stadsdelen Hörnetts egen Cosmo Kramer – Jonathan Lindquist – är bortrest och inte kommer att förgylla mitt sällsynta besök i hans hemtrakter med goofy skämt, absurda kläddetaljer och Eken-inspirerat glufsande i medialoungen.
Men så kommer jag hit och upptäcker att jag fått en av de sämre platserna på ligans minsta pressläktare, bakom ett fönster, och prisar istället den gode vännens frånvaro.
I och med att han befinner sig annorstädes kan jag ju, utan dåligt samvete, ta den plats på gräddhyllan han tydligen gjort till sin.
Bara det nu inte innebär att jag börjar snubbla och dra göteborgsskämt i parti och minut.
• • •
Och de svenska ankorna kan ju ingen klaga på.
Rocket Ricky Rakell är ju med sina 14 fullträffar vår skyttekung – trots att han spelat åtta matcher färre än exempelvis Mojo Johansson, tvåan i blågula målligan.
Imponerande.
• • •
Blir alltid lika förvånad när jag kommer tillbaka till Honda Center.
Jag minns det som en förhållandevis liten och tajt arena, men inte alls.
The Joe i Detroit, Barclays i Brooklyn, PNC I Raleigh, Sharktank i San Jose och Gila River i Phoenix är alla mindre.
För att nu bara ta några exempel som comes to mind.
• • •
San Jose ser å sin sida ut precis som väntat.

Laget är ju i praktiken detsamma som gick upp mot Pens i finalen i våras och när de nu slutligen dödat sina demoner kan de mycket väl ta sig dit igen.
• • •
Fast det räcker inte bara med bra starter, blev Blue Jackets precis påminda om.
• • •
Skoj i Honda Center-jumbon – ny sedan jag var här senast, tror jag:
Bilder från ”Jaws” och ”Sharknado” där hajar plågas och slaktas med stor lust.
Jag förstod aldrig att de som håller i sånt i Pittsburgh inte gjorde likadant under finalen.
• • •
Som Jarkko messar från Stockholm:
Idag skulle man ju inte ha något emot att vara fluga på väggen i Jets omklädningsrum och höra vad Ehlers säger till Laine efter superskrällen i JVM.
Men vid närmare eftertanken…nej, jag vill inte alls vara fluga. Kan jag inte få vara en människa som sitter där och lyssnar?
• • •
Så hopplöst det måste vara för Zäta.
Han fixar 1-2-reducering hemma mot Buffalo.
Sen går det exakt 22 sekunder innan Sabres skaffar ny tvåmålsledning.
• • •
Nä, det går aldrig att vänja sig vid att vara på västkusten och se östmatcherna avgöras redan under sena eftermiddagen.
Inte heller går det att vänja sig vid att referat från de matcherna måste fixas från pressläktaren mitt under pågående action här ute.
Men det har gått förr och ska väl göra det nu med.
• • •
Jag hade ingen aning om att de har ett tungt bortafölje under Kalifornien-derbyn, men det är fullknökat med Sharks-fans runt gästernas bås under matchvärmningen.
Se, man lär sig alltid nåt nytt när man ger sig ut och rör på fläsket.
• • •
Hedbä är in the house.
Då blir bloggen alltid glad.
• • •
De har matcherna, de första efter juluppehållet, kan det ibland vara lite si och så med.
Tre dygns vila är tillräckligt för att många ska hinna bli lite rostiga – särskilt som de samtidigt trycker i sig mat som en hel bloggare.
Men jag har ändå förväntningar på denna afton i Orange County.

Det handlar trots allt om en Pacific Division Showdown mellan två heavy weights som hatar varann med Flyers- och Penguins-hetta.
I vilket fall:
Julen är över, let’s play some hockey!