En historisk kväll i DC, del 5 – The End

WASHINGTON – COLUMBUS 5-0 (Slut)
• • •
Tårtan kommer in i det lilla pressrummet i betongbunkerns inre, spänner blicken i det osedvanligt månghövdade mediauppbådet och utbrister:
– Well, shit, eh?
Blue Jackets PR-man flikar lätt nervöst in att herr coachen förstås menar ”crap”.
– Nej, fortsätter Tårtan, jag menar ”shit”.
Ha, det är nästan som back in the day i Gotham City!
Men sedan spricker han upp i ett leende och håller ett sympatiskt och varmt (jo, fanimig – varm!t) anförande och öser beröm över sina spelare.
– Jag pratar aldrig med dom efter matcherna, det har inte hänt en enda gången den här säsongen, men ikväll gick jag in och sa åt dem att de ska vara stolta för det här var a hell of a run.
Därefter svarar han villigt och ingående på allehanda frågor, både smarta och dumma.
Det är en tårta bakad på helt nya ingredienser dom får sig serverade i Ohio.
• • •
Sorry för denna försenade slutrapport, men som alla andra som tycker om den här sporten fastnade jag förstås i det episka avgörandet i JVM-finalen.
Och det slutade med att jag stod med armarna sträckta över huvudet och hojtade här på hotellrummet.
Ey, jag känner inga antipatier visavi Kanada, men har bott i USA i tolv år och tar mig friheten att få jubla när mitt andra hemland når så här gloriösa och oväntade framgångar.
• • •
Blue Jackets-spelarna är förstås lite molokna, de vet att den här chansen aldrig lär återkomma.
Men besvikelsen verkar hanterbar.
– Det känns lite tomt, men sexton raka är inte fy skam det heller. Vi är stolta över vad vi gjort, säger Alex Wennberg.
Med all rätt.
• • •
Jag är ledsen att göra er besvikna, men jag tvingades ta en rain check och skippa den irländska puben.
Plikten framför allt, som Knugens valspråk lyder, eller hur det nu är.
• • •
Tårtan tror till och med att det kan vara a blessing in disguise att sviten till slut sprack och Wenny Wennberg, som jag har nöjet att träffa live för allra första gången, instämmer.
– Ja, det har varit skitkul med allt snack och all uppmärksamhet men det är nog bra att vi kan glömma det där och fokusera på vårt spela istället för på rekord, säger han.
• • •
Fredagens resa till Ohio är alltså inställd.
Istället tar jag tåget raka vägen till Newark och ser en showdown mellan Devils och Maple Leafs.
Jag räknar kallt med att få träffa Chall och andra tappra Toronto-supportrar i spåret.
Tills dess:
Peace!