Finalrepris på Broadway, del 2

NY RANGERS – LA KINGS 1-0 (Period 1)
• • •
Det är bara Kings och Kings och Kings hela tiden – utan att de lyckas skapa särskilt mycket farligt och när det nån enstaka gång ändå hettar till nere i hemmazonen är Lundqvist lika omutlig som min mamma när jag var liten och ville ha mer kakor.
Sen ställer McNabb och Shore gemensamt till det så Sutter sånär får en stroke i båset och Pirri kan kan ge ett back-to-back-tamt Rangers ledningen på fjärde kottet mot Zatkoff.
Så kan det också gå.
• • •
Jaha, nu är det annat ljud i den så kallade skällan.
De som för en knapp vecka sedan hånade Rangers-keepern med Bronx-calls när han motade enkla puckar hyllar honom nu med entusiastiska HEN-RIK-ramsor.
Men såna är nu en gång för alla the new yorkers och den som vill uppträda här får leva med att serveras gräddtårta ibland och skitmacka ibland.
• • •
Man skulle lätt kunna förledas att tro att det är bittra divisionsrivaler som gör upp, för det är påfallande grinigt och infekterat på isen.
Bland annat har McNabb och Klein en riktigt svavelosande uppgörelse bakom Zatkoff.
How come?
Inte kan väl nån gammal surdeg från 2014 fortfarande jäsa i det här mötet?
• • •
Det är inte bara det att Henke stoppar frilägen som det Carter kommer loss i här under slutet – vilket det inte känns som han hade gjort för en vecka sedan.
Han utstrålar överhuvudtaget lugn, säkerhet och självförtroende.
Han ska spela mycket, inte ”sparas”, det är nog lärdomen.
• • •
Är det inte dags att Kings plockar upp Adrian Kempe snart?
Jo, det är det, sa han som vill ha blågula inslag i alla 30 – snart 31 – lag.
• • •
Bäst hittills:
Den förhållandevis korta nationalsången.
• • •
Det är mycket surr om Claude Julien och Jon Cooper, men hur säkert sitter egentligen buttre gamla kufen Darryl Sutter?
Jag skulle inte ställa upp mig och protestera högljutt om någon framförde teorin att Kings kan vara i behov av lite nytänkande.
• • •
Gris-Olles yngre garde har intagit den lilla läktarflanken intill mitt pressläktarhörn och råmar oavbrutet så ölstanken driver in i kväljande dimsjok över det fria ordets representanter.
Till och med när kändiskocken Bobby Flay – Henkes kompis – blir inzoomad ger de hals.
– Bobby, Bobby, Bobby!
Vi tröstar oss med vetskapen att den sortens vältankade juniorer brukar vika ner sig framåt mitten av andra perioden.
• • •
I överensstämmelse med de nya riktlinjerna i Washington tänker jag hävda att vi aldrig haft så här många besök i kommentatorsspåret.
Bra jobbat, allihop!