Friday Night Showdown, del 3

NEW JESREY – TORONTO 0-4 (Period 2)
• • •
Det fortsätter i samma lull fem mot fem.
Inget händer.
Och den här perioden är det inga utvisningar, så jag är rädd att det finns mycket lite att rapportera.
• • •
Keep your shirt on, säger jag åt mig själv när jag vid flera tillfällen tänker att det nästan ser ut som att Leafs lärt sig stänga ner en match.
Men…ja, intrycket är faktiskt lite svårt att värja sig mot.
• • •
Det är inte helt sant att det inte händer något alls fem mot mot fem.
I typ tolfte minuten har Miles Wood plötsligt en trippelchans, men dansken sprattlar och far som en cirkusapa i kassen – och nollan håller.
Men innan, och efter, den flukiga situationen är matchen så odramatisk att till och med fokuserade coach McLellan mellan varven tar upp telefonen och börjar surfa.
• • •
Jo, Disciple, det stämmer – förra gången Leafs var här, i höstas, kom Devils tillbaka från 0-3-underläge.
Det har en vaktmästare med hemmasympatier på pressläktaren nämnt åtminstone fem gånger vid det här laget.
• • •
Varför har Auston Matthews det lugubra tröjnumret 34? Är det någon som vet och kan berätta?
• • •
Ja, Taggen, ikväll – och tyvärr även i en hel del andra matcher vi sett i höst – har Taylor Hall varit all sizzle and no steak, för att uttrycka det på sydstatsvis.
• • •
Tanken på att trampa bort till Penn Station med stor resväska och sen kanske tvingas stå i kylan på perrongen och huttra i en halvtimme lockar inte mer än en smäll på käften.
Så en ännu så länge okänd taxichaffis i Newark har en körning till Manhattan om några timmar, de skruttiga bilarna här ute – och den galna taxan – be damned.
• • •
Jo, jag vet – igår använde jag uttrycket ”All hat and no cattle” också.
Förlåt, men jag är inne på den sortens ordspråk just nu.
De är, som jag ser saken, briljanta.
• • •
En perre kvar.
Då kan väl inte Leafs…nä det kan de inte.