The Greatest Show in The World

Jaha, har ni som var kloka nog att stanna uppe igår hämtat er från den rent exalterande eruptionen i de lummiga backarnas Pittsburgh igår?
Inte jag heller.
Men det är bara att ta ett djupt andetag, för nu kommer det mer.
Rangers möter Dallas Stars i ett regnigt New York och inte för att de två halv-strugglande enheterna lär ställa till med samma sorts uppseendeväckande uppvisning, men ändå.
Man blev ju så nykär i hockey för ett dygn sedan att hjärtat sjunger bara jag får se nyspolad is och höra ljudet av båsdörrar som öppnas och stängs igen.
Så sätt er till rätta, vänner.
The Greatest Show on Earth fortsätter nu.
• • •
Jag trodde det var under Bruins-coachen Claude Juliens fötter det började brännas efter kraschen i TD Garden igår.
Istället nås vi under eftermiddagen av nyheten att Islanders sparkar Jack Capuano.
Det har ju fansen krävt hela säsongen – ramsan ”Fire Cappy” har ekat i Barclays Center nästan nonstop – men det känns som att det kommer lite sent.
Dessutom går problemen mycket djupare så.
Det handlar framförallt att Snön faller och Islanders med den…
Det var general managern Garth Snow som med sina ingrepp i truppen i somras fuckade upp det som var på att väg att ta formen av en contender, och i förlängningen slösade bort ännu en säsong för John Tavares, så först när det, så att säga, blir töväder i Brooklyn lär det bli ordning på torpet igen.
• • •
Senast vi såg honom i action låg han på vid kortplanket bakom bortakassen på Garden-isen med ett ben vridet i så vidrig vinkel att det knappt gick att titta.
Men nu, efter två månader, gör Mika Zibanejad comeback igen.
Väldigt kul, tycker jag.
Han var, framförallt under den inledande grundseriemånaden, en av de verkliga hockey attratktionerna i The Metropolitan Area och kom dessutom alltid med begåvade synpunkter i min intervjubandare.
I ett jävla slag verkar den DJ:ande 23-åringen, trots en holiday season på kryckor, vara också.
När Rangers testade honom ute i Tarrytown häromdagen hade han bättre värden än under campen i somras.
Vad månde bliva, som sportjournalister frågade på 50-talet.
• • •
Öppnar min trådslitna dataväska i pressrummet under sena eftermiddagen och upptäcker att jag glömt elsladden hemma i östra Midtown.
Skämmes, tammefan.
Ett dylikt rookie-misstag ska man inte kunna göra sig skyldig till efter tolv år i NHL-rapporterandets tjänst, det är nästan som om en veteran som Dan Girardi plötsligt skulle missa markeringen helt framför sin egen målvakt (hmm…).
Dessbättre befinner vi oss ovanpå på Penn Station, så det är bara att hasta ner i källaren och köpa en ny sladd, men den kostar drygt 50 bucks och de stålarna hade definitivt kunnat användas till något roligare.
• • •
Riktigt varför jag är dum nog att påminna om det vet jag inte, men i stora finaltipset i oktober vill jag minnas att jag utsåg Dallas Stars till Stanley Cup-finalist.
Den spådomen framstår ju som så lagom klyftig när halva grundserien är avklarad.
Hockeyhjältarna från älskade Lone Star State har haft bakhalt hela säsongen och ligger just nu under strecket i västra tabellen, med fyra poäng upp till sista wild card-platsen.
Det finns dock legitima förklaringar – de flesta möjliga att läsa av på skadelistan – och jag tror fortfarande på potentialen i det kvicka, explosiva, kreativa manskap som bjöd upp till såna ljuvliga skådespel förra året.
Men final?
Det var att ta i…
• • •
Men det kunde varit värre.
När jag efter en Awards-show i Vegas för ett par år sedan öppnade samma trådslitna dataväska i securityn på McCarran-flygplatsen i Vegas låg visserligen sladden där den skulle.
Men inte datorn.
Den stod kvar på rummet på Caesar’s Palace.
DET kan man kalla wojne wojne-situation.
• • •
John Klingberg, en av fjolårssäsongens stora sevärdheter, hade en tung höst också i individuell mening.
Främsta anledningen:
Motståndarna kan göteborgsburgaren nu.
– Jo, sa han på telefon från Big D förra veckan, det märks tydligt att de scoutat mig. De går på mig snabbt när vi får pucken i egen zon, men avvaktar betydligt mer när vi anfaller. Det blir ju så, alla lag i den här ligan tittar på video hela tiden
Därför tvingades den elektriske backen göra några små ändringar i sitt spel i november – och nu skjuter han skarpt igen.
– Mm, de senaste 20 matcherna tycker jag det gått jäkligt bra. Jag får mer användning av min kreativitet igen.
Watch out, alla.
• • •
Tänk om även Dan Girardi fick hosta upp 50 dollar varje gång han begick ett misstag.
Då skulle han – fast han, absurt nog, tjänar sex miljoner dollar den här sässen – tvingas sitta utanför busstationen på åttonde avenyn och tigga för att överleva.
• • •
Det känns inte särskilt rättvist att en viss sorts Rangers-fans – vanligt förekommande på HF Boards och på twitter – tycks ha vänt sig mot Henke Lundqvist.
Ja, det har varit fyra skakiga månader för Lundy och något var tidvis definitivt off både mot Toronto och Montreal – några puckar såg ut att gå rakt genom karln – men att plötsligt rasa om att en ikon som i så många år burit hela klubben ska säljas uppåt floden för att det går lite tungt under delar av en halv säsong…man tar sig för sin förskräckta panna.
Men sådana är ju dessa bisarra tider – och så är New York
• • •
På förekommen anledning vill jag ha sa sagt att vissa vinterkavajer är onödigt tunga.
Jag har att släpa så det räcker, om man säger så.
• • •
Men vilka BLIR det i final i vår då.
Ja, det blir ju Minnesota och Washington.
Häpp!
• • •
I morgon kommer Bullen – bästis sedan vi var handbollsspelande valpar i 80-talets gryning – inflygande från Borlänge och ska bo hos mig i tre veckor.
Det betyder att jag har en fullfjädrad kock i hushållet och kommer kunna beställa hemlagat under korresoffan-sittningarna.
Har ni några förslag på vad han ska få laga åt sin värd?
• • •
He he, strax innan värmningen kommer två storögda åskådare ut på läktarsektionen intill min pressbox-flank och granskar sina platser.
Vad som sägs där hörs väldigt bra in till oss, så det går inte att missa att de – är smålänningar.
– Kolla, här sitter vi ju kanonbra, säger den ene på klockren Niklas Hjalmarsson-dialekt.
– Ja, och vilken hall. Titta, det är ju så häftigt, svarar den andre på samma dialekt.
Rart.
Men de har inte träffat Gris-Olle ännu…
• • •
Burger Klingberg har en stor hipstermössa på sig när gästerna kör sin tvånuddsfotboll vid zamboni-parkeringen strax före värmningen.
Nu vet ni det.
• • •
OK, en till Hockey Night börjar nu på Manhattan.
Hoppas ni kör så det skvätter i spåret.