Battle of New York i Brooklyn, del 2

NY ISLANDERS – NY RANGERS 0-1 (Period 1)
• • •
Jaha, Rangers dödar två tidiga utvisningar – och direkt när Nick Holden kommer in från den andra kontrar han och den lille norrmannen gemensamt in 1-0.
Och stärkta av den inledningen tar gästerna, som skiner av självförtroende efter sina sex raka, kommandot i matchen.
Ett så kallat typiskt scenario, det.
• • •
Ketchupflaskan går i topp i Pittsburgh, noterar jag.
Sid når milstolpen 1000.
Bloggen gratulerar å det hjärtligaste och nej, det får ju han aldrig höra om men i alla fall.
• • •
De får inte så jättemycket uträttat i den här inledningsperioden, och det de skapar i början är Lundqvist verkligen med på.
Men ändå.
Isles har en helt annan pondus, en helt annan auktoritet, en helt annan swagger än under de mörka månaderna i höstas.
• • •
Jajamensan, det är härligt derbytryck i Brooklyn-ladan.
De båda supporterskarornas ramsor rullar parallellt i rungande kakafoni, verbala skärmytslingar rasar på alla sektioner och jag är så glad att nu i pausen inte behöver stå i nån korvkö och ducka för collateral damage-smockor.
Hurra för denna kvällen!
• • •
Doug Weight ser ju ut som en mer satt Tord Lundström.
Tufft!
• • •
Dan Rosen sitter ett par säten bort och äter nåt slags anrättning som stinker över hela pressläktaren.
– Det är chicken balls, ris, salsa och bönor, meddelar han stolt.
Och denne man har synpunkter på göteborgska räkmackor!
• • •
C-Lar – du är The One. Och får förstås extra guldstjärna för att du kallar Joe Pantoliano för Ralphie Cifaretto!
• • •
De blandar vilt i musikvalen i det monstruösa Barclays-PA:t i afton.
Ena stunden pumpar de ljuvligt mesig Bee Gees-disco, nästa fantastiska Go Go’s ”We Got The Beat”.
Den är ju så jävla bra.
• • •
Här har vi måttligt med scouter på besök, men uppe i Buffalo – där Sabres tar emot Avalanche – är de tydligen så många att platserna i pressboxen inte räcker till.
Mindre än två veckor till trade deadline, folks…
• • •
Det hade jag glömt, ja, inte noterat överhuvudtaget tror jag, men nån sitter alltså och slår på en trumma i Barclays – och resten av publiken följer i olika slags haranger.
Så var det ett tag när Borlänge Handbollsklubb spelade matcher i Maserhallen på 80-talet också.
Kjelle Fredriksson hette trumslagaren där. 
• • •
Nu är det såg stilla i kommentatorsspåret att jag får be några U-båtar sticka upp periskopet.
Snälla ni, det är ju derby!