Jakten i Smoky Mountains, del 3

NASHVILLE – WASHINGTON 3-1 (Period 2)
• • •
Håll kepsarna redo, för tammetusan:
Här kommer Filip Forsberg!
Han plaskar in ett rykande direktskott i i mitten av andra och herregud, även om det nu inte blir hattrick igen, vilket fortfarande är en snudd på omöjlig bedrift att kräva, har pöjken gjort sju mål på de senaste åtta perioderna.
Det är besinningslöst.
• • •
Inte vet vad jag som försiggår hos Preds i pauserna mellan första- och andraperioderna, men nåt som skulle kunna läras ut på ledarskapskurser är det, för precis som åtminstone tjugo gånger tidigare under den här grundserien är det ett HELT annat hemmalag som kommer ut på isen för den här akten.
Helt följdriktigt vänder de på pajen och har nu tvåmålsledning.
• • •
Well, Flipper kan annat än panga in mål.
Han står för en förstklassig passning när Roman Josi i princip kan banka in kvitteringen i öppen kasse.
Så – åtta poäng på åtta perioder också.
Filip Forsberg och Taylor Swift.
Det är de som slåss om epitetet ”Störst i Nashville” nu.
• • •
Caps gör samtidigt en period som kan vara den mest mediokra på hela säsongen.
De ser nästan ut som att de var inblandade i en hård match för mindre än ett dygn sedan.
Och vänta nu…
• • •
Ojvoj, bilderna från Staples Center när Kesler sänker Jeff Carter får mig att tänka på vad dom sa i Borlänge när det hettade till:
En smäll och skjortan fladdrar tom!
• • •
Det där kommer kännas i morgon, tänker vi alla när Fisher fullständigt mosar Chorney bakom Grubauer i slutminuterna.
• • •
Gör misstaget att lämna laptoppen vid Viberg i första pausen och undviker en grov facerape bara tack vare Guds försyn.
– Jag var så här nära, flinar han och måttar ingenting mellan fingrarna.
Oh god.
• • •
Ett mål till av nummer 9.
Då överger jag planerna på en stilla kväll och firar med en jättestek på The Palm om några timmar, jag lovar.
Och hattrick? Då blir det en drajja innan också.