Live from Nashville, del 2

NASHVILLE – EDMONTON 2-1 (Period 1)
• • •
Vad gjorde du i slutet av februari då, kanske någon kommer fråga framöver.
Svar:
Jag såg Filip Forsberg göra mål.
Hela tiden.
Åtta på fyra matcher.
So far.
Mannen är touched by the hand of God just nu.
• • •
Jo, satan.
Matchen hinner inte mer än börja förrän den skräckinjagande F16-kärran Aero McDavid kommer brakande längs högerkanten och nej, Pekka Rinne har inte en chans.
Jeeeeesus!
• • •
Vill minnas att jag i torsdags rynkade på min gamla boxarnäsa åt Predators PP.

Sedan dess har det varit on fire – som en halmbock i Gävle veckan före jul.
Nu är det Ryan Ellis som så fort de får sitt första numerära överläge plaskar in rena rama Shea Weber-bomben från blå.
Och i nästa får Mister Late February från Åkerö en klapp-klapp-passning från James Neal och pangar in sitt 24:e för säsongen.
Ojvoj.
• • •
De är ju gudfruktiga i de här trakterna och lägger helt uppenbart vikt vid att helga vilodagen.
Det är tidvis så stilla i Bridgestone att man hör spelarna hojta på isen.
– Hey hey, ropar dom för det mesta.
Ibland ekar ett ”Go, go” och ett ”Öh!” i den tysta katedralen också.
• • •
Subban är ju för fin när han håller på att tappa ut pucken ur zon och lägger sig ner, som en 80-åring som ska gå till sängs efter Aktuell, och håller den kvar.
Den är ny.
• • •
The CEO of everything hukar oroligt när han hör om talgoxen som lyckats leta sig in under takåsarna.
Han är, visar det sig, livrädd för fåglar.
Vad är det för jägare de föder upp i rydaholmstrakten?
• • •
Efter den där 24:e sizzling enchiladan delar Flipper ledningen i svenska målligan med Rickard Rakell.
Och jag är ledsen Rocket i Disneyland, men innan den här tidiga kvällen är över har han gått om.
• • •
Tim Peel dömer!
Då blir det alltid festligt på nåt vis.
• • •
Mot presspentryt och en liten grillad med bröd.