Sunday Morning Comin’ Down
Det är vårlik söndag i New York och Big City sträcker ut sig i slappt välmående.
I brunch-oset på fullsatta diners och restauranger stimmar grabb- och tjej-gängen över egg benedicts, pannkakor och mimosa-drinkar medan den förföriska doften av nybryggt kaffe letar sig ut genom öppna dörrar och sveper in hela trottoaren i en känsla av att livet ändå är bra gott.
På gångarna i Central Park trängs Upper East Side-familjer med turister och alla drar efter andan åt den olagliga uppvisningen ett gäng unga, vilda gatuartister från Bronx håller vid Bethesda-fontänen.
I bänkraderna i katedralerna på Upper West lyssnar de fromma uppmärksamt på en padre som berättar om att botten i dig är botten också i andra.
Och innanför de öppna fönstren i ett townhouse i Murray Hill sitter en vanligtvis stressad man i karriären i mjuk morgonrock i sin soffa med ett par färska bagels med cream cheese på bordet framför sig; han har just sett ”Meet The Press” och de andra söndagsshowerna där aktuella politiker låter sig djupintervjuas och nu tänker han ägna resten av förmiddagen åt att läsa alla 20 sektioner i söndagens flera kilo tunga New York Times.
Magiskt.
Men allra bäst är det för oss 18 000 som promenerat till Madison Square Garden i det milda solskenet, för vi ska ägna några av våra lata helgtimmar åt att titta på när bittra hockeyrivalerna New York Rangers och Washington Capitals brakar samman i en säkerligen emotionell tvekamp.
De börjar nu, alldeles strax.
Igen:
Magiskt.
• • •
Hej folket, hur är det med er då?
Vi blev ju lite oroliga när vi hörde vår president tala bekymrat om det som hänt i Sverige igår kväll, men det verkade ju inte vara något allvarligare än att Owe Thörnqvist vann Melodifestivalen
Men för säkerhets skull, som någon sa:
Bowling Green står enat med Sverige…
• • •
Capitals lirade ju även igår eftermiddag, i Detroit, och visade då att även de allra bästa har begränsad svikt i steget när de återkommer från längre ledighet.
Uj, vad stela de var.
Men Rangers är Rangers – en satans vagel i ögat på Ovetjkin & co efter otaliga playoff-kollisioner – så gissningsvis skakar de av sig Bahamas-vibbarna idag.
• • •
Den här vårvärmen vi plötsligt välsignats med kom redan igår och höll i sig även under kvällen.
Jag hade referaten från sena matcher att skriva och skulle ju upp i svinottan för dagens övningar så den barhopping som såklart lockade kunde det inte bli något med, men jag tog en lång promenad längs tredje avenyn från Midtown upp till 96:e gatan och tillbaka och tro mig:
Vid absolut noll tillfällen kände jag något annat än hundraprocentig trygghet och lugn och harmoni och till och med stilla eufori över hur mycket liv som kan sjuda på en Manhattan-gata halv elva en lördagkväll.
This place, man…
• • •
Även om man för något ögonblick skulle glömma att detta är en väldigt tidig söndagsmatiné påminner dofterna pressloungen omedelbart.
Där blåser de på med äggröra och bacon och pannkaka och små flottiga korvar.
Och jag hann inte äta någon frukost innan jag lämnade östra Midtown i morse, så…
• • •
Caps landade på LaGuardia vid åttatiden igår kväll och även de blev säkert sugna på en svängom i den varma vårkvällen.
Men det var ju en no-no mitt i en matiné-späckad back-to-back-sväng
Istället drog de sig tillbaka på sina rum på Trump-hotellet (!) i Soho och beställde room service, såg lite på tv och somnade i god tid.
Det vet jag bestämt för det berättade en från Valbo jag känner på sms…
• • •
Det har gått nästan precis en månad sedan Mika Zibanejad gjorde comeback efter sin svåra skada, men han har fortfarande inte riktigt nått samma nivå som i höstas och efter förlusten i Brooklyn i torsdags förklarade han varför.
– Det är mentalt. Jag har inte alls ont längre, men i vissa situationer blir jag instinktivt rädd att foten ska vika sig och tvekar en halv sekund för mycket. Det är ingen ursäkt för att jag inte spelar bättre, jag måste helt enkelt bara komma över det.
• • •
Jag hör att Viasat har Lidas och Saida från Visby, Håkan Loob, i studion idag.
Det är lite som att Howlin’ Wolf och Muddy Waters skulle dyka upp om Per Sinding-Larsen gjorde ett specialprogram om blues (vilket vore bra konstigt eftersom bägge två är döda, men ändå).
• • •
Plötsligt har pantrarna från Fort Lauderdale klöst sig ända upp på tredjeplats i Atlantic-divisionen.
Jag har sett delar av samtliga matcher under deras sweep i Kalifornien och är inte förvånad.
De ser riktigt, riktigt bra ut och kan bli en obehaglig överraskning för många framåt sommaren.
Tänk om de nu bara ville trejda till sig en svensk också.
G. Landeskog skulle passa bra i skuggan av Fort Lauderdales palmer, till exempel.
• • •
Jesper Fast ser ut att få byta nummer nästa säsong.
Rangers har bestämt sig för att pensionera Jean Ratelles tröja, nämligen – och han hade 19.
Kommentatorsspårslegendaren John J rasar, antar jag?
• • •
Apropå rörelser i tabellen – plötsligt har Buffalo bara två poäng upp till sista wild card-platsen.
Vem kunde tro?
Well, jag vet i alla fall en som chansade på dem när säsongen tippades i oktober…
• • •
Passerar Caps medan de spelar sin tvånuddsfotboll vid zamboni-entrén och kan konstatera att, jodå, både Bäckis och Mojo Johansson har fina bonnbrännor efter förra veckans Bahamas-besök.
• • •
Matinéer när hela Sverige är med i tv-soffan brukar inte riktigt vara Henke Lundqvists grej, precis som bloggen är han mer av ett kvällsdjur, men han står idag och utan att lägga mig i hur det går i matchen i sig hoppas jag han får visa sig från sin bästa sida, så eventuella tvivlare i gamla landet inte börjar hacka igen…
• • •
Det är Hockey Day in America idag.
Ytterligare ett skäl att känna sig lycklig över att få sitta här.
• • •
Ovie ser väldigt, väldigt taggad ut under värmningen.
Han älskar att spela i New York, för ju större scen, desto bättre.
Ni är förvarnade.
• • •
Jamen, då lutar vi oss tillbaka i söndagsstiltjen och låter skådespelet börja.
Mycket nöje!
