The Big Sunday

Åh, idag, ladies and gentlemen.
Idag!
Idag – den första söndagen i februari – ser vi Den Stora Matchen i USA.
Happening of the year.
Tilldragelsen som får hela nationen att stanna upp och hålla andan i några timmar..
Nä, jag menar förstås inte matinén på Madison Square Garden.
Det är showen på NRG Stadium i Houston framåt halv sju, lokal östkusttid, som får hela USA att skälva i förväntan.
Super Bowl.
New England Patriots och Atlanta Falcons drabbar samman i en match med alla förutsättningar att bli en outplånlig klassiker.
En grundseriematch i NHL är i jämförelse mindre än en mygga i röven på en kossa när man kör förbi hagen i 90 miles per hour.
Men som uppladdning och förspel, innan kycklingvingarna och Budweiser-kannorna ställs fram, kan en liten uppgörelse mellan New York Rangers och Calgary Flames ändå duga.
I alla fall för oss med obotlig fäbless för den säregna sporten de spelar på nyspolad is.
Så:
Mycket nöje!
• • •
För mig är dagen en högtid inte bara för att det råkar vara Super Bowl Sunday.
Jag har eminent besök också.
Hebbe från Kalmar, en av Sportbladets högsta chefer, är i stan och ska se eftermiddagsföreställningen ihop med bloggen.
Det innebär att det blir lite mindre tid än vanligt för detta intro, för jag måste självfallet ta honom på The Grand Tour i environgerna i The Woooorld’s most famous arena.
Har man chansen att imponera på en chef får man inte försätta den, det är en gammal sanning….
• • •
Han lät något förvånad när han svarade och hörde mig i luren, för han vill ju helst inte att såna som jag ska ha numret, men är man svensk 20-åring och gör hat trick för ett hett Maple Leafs får man finna sig i att jag på nåt sätt hittar det ändå.
Kort sagt:
Lill-Nyllet fick äran att tala med bloggen efter uppvisningen i TD Garden igår.
– Väldigt roligt, sa han och menade att han lyckades göra tre mål på Bruins, definitivt inte att jag ringde…
• • •
Det vore väl magstarkt att påstå att Rangers är pressade idag, de har ändå åtta poäng ner till strecket.
Men de behöver börja spela anständigt, och vinna, även på hemmaplan.
I det perspektivet är det här ändå en rätt viktig match för Blåskjortornas del.
• • •
Coach Babcock hade den mest underhållande teorin om Lill-Nyllets succé igår.
Han menade att han gjorde tre mål för att kompisen Pastrnak gjorde två för Boston.
– Han vill alltid vara bättre honom. Vi borde ha med oss Pastrnak som motståndare på alla rinkar. Då skulle Nylander vara helt otrolig hela tiden, menade han.
Ha!
• • •
För Flames finns det överhuvudtaget inget annat än viktiga matcher.
De är ju indragna i det sedvanligt gastkramande racet kring strecket i väst och eftersom flertalet konkurrenter har spelat färre matcher måste de vinna bortamatcher som den här för att få åtminstone lite andrum.
• • •
Kommer till media-entrén tre timmar före första nedsläpp – och det gör Oscar Lindberg också.
Han får skriva autografer åt några knattar och nickar sedan stumt åt sin landsman innan han smiter förbi mot trapporna upp till omklädningsrummet.
Mer kommunikation än så är inte möjlig med NHL-spelare så nära inpå match, de är vid det laget koncentrerade som flygledarna i Cape Canaveral under 7-6-5-nedräkningen innan rymdfärjorna skjuts upp och går helt enkelt inte att prata med.
• • •
Mickis Backlund blir det kul att se idag.
Han är mitt uppe i karriärens hittills bästa säsong, anför en fantastisk kedja med Frolik och unge Tkachuk och prickade in femtonde fullträffen för säsongen på övertid mot Devils häromdagen.
Härligt, tycker bloggen.
Mickis har hållit i länge, alltid kämpat och aldrig gnällt och förtjänar sin succé.
• • •
Törs man be en chef att gå och hämta kaffe?
Det är dagens verkligt brännande fråga…
• • •
Egentligen är Flames logga för barnsligt heavy metal- och serietidningsartad för min smak, men ändå gillar jag tröjorna – särskilt de vita de uppträder i idag.
Ville bara ha det sagt.
• • •
Vad gäller kvällens begivenheter har vi – jag och chefen och Bussen från Borlänge, alltjämt på plats i East Midtown – bord på en stökig sportbar på tredje avenyn lagom till matchstart.
Där ska det ätas mycket vingar och drickas rikliga mängder blaskig amerikansk öl och vi hoppas alla att Falcons vinner, men förstår att det förmodligen inte blir så.
• • •
Capitals, man.
Nu är de se där ruggiga att man bara inte kan låta bli att tänka att de ju måste gå till final i vår.
Men säg inget till Bäckis, han blir vredgad om man ens andas dylikt den här tiden på året.
• • •
Vi ser Flames spela tvånuddsfotboll vid zamboni-entrén när vi går till pressläktarhissen och chef Hebbe, som är fotbollskonnässör monumentale och håller på Chelsea, rynkar på näsan.
– Man tycker att de som håller på med en bollsport ändå borde vara lite bra även på fotboll, menar han.
Jag, som inte är bra på nånting, säger ingenting.
• • •
Jamen, som sagt:
I väntan på den stora showen kan väl det här ändå bli nåt.