Brooklyn showdown

Näst sist grundserieveckan 2017 är här och den inleds för bloggens del i the land of Biggie Smalls och världens bästa pizza.
Brooklyn, that is.
Här går ett New York Islanders indraget i infernaliskt streckdrama i öst upp mot ett Nashville Predators som oerhört gärna vill befästa sin position som trea i Central-divisionen och slippa risken att möta Chicago eller Anaheim/San Jose/Edmonton i första playoff-rundan..
Should be fun.

Wanna join me?
Good.
• • •
Jag har just satt på mig ytterrocken och ska trampa ut i morgonregnet för att ta mig ut till förmiddagsskaten i Barclays när Kevin från Predators sms:ar och berättar att de inte ska ha någon.
Det är både good och bad news.
Good för att jag sovit bara några få timmar och tycker det är väldigt skönt att baxa av mig rock och kostym och krypa ner under täcket och somna om igen.
Bad för att det hade varit väldigt trevligt att få prata lite med till exempel Flipper och Eky – inte minst om The Battle of Siljan.
Jag misstänker att stämningen är lite tryckt efter blodbadet i Tegera igår, och att Eky inser att det är bäst att tala lite tyst om just den matchen…
Som han, den mindre hetlevrade av de båda Music City-masarna, sa när jag intervjuade bägge två inför dramat i hembygden:
– Jag vet hur det här kommer bli. Om Leksand lyckas ta det här går ju jag fram och tar Filip i hand och gratulerar. Men blir det tvärtom skulle han aldrig göra likadant…
• • •
Det blev ett lite abrupt slut på korresoffan i lördags – eller snarare inte något riktigt slut alls.
Sanningen:
Jag somnade…
Som en tvättäkta gammgubbe.
Och när jag vaknade till var jag för seg för att komma på något kul att haspla ur mig.
Sorry, det ska inte hända igen.
• • •
Eftersom den vidskeplige Åkerö-sonen sedan bloggens gästspel i Nashville för en månad sedan fått för sig att min närvaro främjar hans målproduktion och blev lite uppbragt över att jag inte hade berättat att jag var på plats under en match i Washington för två veckor sedan sms:ar jag Flipper Forsberg och meddelar att jag ska se den här fajten.

Svaret kommer snabbt:
– Kanon!
Ha ha, jag kan inte låta bli att roas av att vara del av sånt skrock.
• • •
Försöker NHL ta död på gamla trotjänare i Detroit?
Red Wings är ju mitt uppe i en helt unik back-to-back-to-back-giv just nu.
De spelade mot Minnesota i The Joe igår, har bortamatch mot Carolina ikväll – och så en ny bortamatch mot samma Carolina imorrn.
Upplägget kommer sig av att en match tidigare under säsongen fick ställas in när den sura isen i PNC sprack (!) och kanske fanns det inga alternativ, men herregud, några av gossarna från Motown kan tvingas ta sig genom sista veckan med rollator.
• • •
Det var länge sedan någon klagade på smeknamnen i den här bloggen, slår det mig när jag och en kompis – vi kan kalla honom Stål-Axel – har en lång sms-konversation om att idrottsmän idag rent allmänt har tristare smeknamn än på den tiden när alla hette Pröjsarn, Skjorta, Krobbe och Pinnen.
Det slutar förstås i ett vulkanutbrott av mer eller mindre tänkbara varianter.
Några av de bästa:
Kvasten, Pelle Pelikan, Krögarn, Stigge med Yxan, Långtadarn, Torktumlarn, Tangokavaljeren från Gubbängen, Missilen från Järvafältet, Talgoxen, Trattsvampen från Åkersberga, Hammondorgeln, Flakmoppen, Ruben Räkmacka, Tantolundens Bagheera och Lilla Backen i Sapporo 72 (lite långt, kanske)
Ah, you had to be there, antar jag….
• • •
Apropå Carolina:
Om de lyckas vinna de här två matcherna mot Wings – och fan vore det väl annars, när ligan leker Leif Boorkskt vildmarksläger med motståndaren mitt under pågående säsong – är de plötsligt med i playoff-racet.
I högsta grad, till och med.
Häftigt.
Och välförtjänt, förstås
Som den förträfflige Emil Ullbrand skriver om laget i sitt hjärta på Svenska Fans:
Eddie Läck, Elias Lindholm, Jeff Skinner och Sebastian Aho har varit ingenting annat än fem plus den senaste månaden.
Hoppas det går – särskilt som jag tippade dem som slutspelslag innan säsongen…
• • •
Det har blivit en tradition att ta en tall vanilla latte på Starbucks vid Barclay’s-entrén innan de öppnar media-ingången, men tyvärr är det en sån Starbucks där de ska ha ens namn och det blir bara förvirrat och konstigt med ”Per”, så jag använder mitt mer ortodoxa mellannamn.
Georg.
Det blir visserligen ”George” i baristornas munnar, men inte mig emot – det låter rätt trevligt när de säger ”Here’s your latte, George”.
Dessutom känner jag ännu starkare släktskap med George Costanza i de situationerna.
• • •
San Jose-raggaren Haley får alltså bara en matchs avstängning för smockan rakt i plytet på Calle Järnkrok.
Förbluffande.
Det var ju en typ av käftsmäll man vanligtvis bara ser på krogen och borde såklart kostat fan så mycket mer.
Dessbättre verkar det vara okej med Ironhook. Han är som sagt från Gävle. Där får de redan på lågstadiet lära sig att man måste stå pall en snyting. Annars är det bara att flytta till Sandviken och börja spela bandy.
• • •
I Örby sitter en ung man och andas i påse just nu.
Att, som hans Bolts, behöva gå upp mot Blackhawks ett par dygn efter de satt sig på arslet i en 0-7-vurpa är inte roligare än det skulle vara att tvingas simma i hajbassängen på Sea World en dag när skötarna glömt att mata sina djur.
• • •
Det här är tredje eller fjärde gången på bara några veckor jag får se Josh Ho-Sang live.

Det är inget annat än ett sant privilegium.
• • •
Jag hatar Dar Adal i ”Homeland”.
Måste bara få det sagt.
• • •
Starbucks-caféet där de kallar mig George har för övrigt panoramafönster mot New York Nets träningshall.
Inte så konstigt att det alltid är fullt, således.
• • •
En svensk, en tysk och en schweizare.
Det är början på en vits som sitter på pressläktarraden där det här introt skrivs.
• • •
Fansen är inte så förtjusta, har jag förstått, men jag älskar de svarta tröjor Islanders uppträder i denna afton.
Black is the new black i NHL.
• • •
Okej, vi har bara tretton kvällar kvar i grundserien nu.
Så here it is:
Spurten.
Upploppet
Själva klimax.
Häng med nu.