Gotham derby

Jag ser mig om, men nej.
Ingen i omgivningen säger ”jaså” och ”jaha” och ”usch” jättefort.
Ingen fryser till is och blir stum av förundran för att någon avdankad gammal skogshuggare med NHL-meriter promenerar förbi.
Ingen storögd Stig Dagerman-kopia snubblar och välter ur glas och fastnar i sladdar och ställer sig i vägen för Jaromir Jagr.
För första gången på drygt två veckor får jag helt enkelt försöka begå en liveblogg utan Karl Gunnar Jonathan Jonte Youngblood Ondskan Ekan Ekeliw vid min sida.
Det kan bli en utmaning lika stor som det skulle vara för Alex Ovetjkin att spela match utan Nicklas Bäckström.
Precis som Bäckis matar drömpassningar till Ovie såg ju den unge skönsångaren från Örby till att mata mig med ovärderligt bloggmaterial – dygnet runt.
Men som dom säger i den här världen:
När en stjärna är borta får någon annan steppa upp.
Jag ska göra mitt bästa.
• • •
Får som en annan karaktär i en Springsteen-hymn korsa – eller snarare åka under – Hudson River för att kunna genomföra denna solo-comeback.
Det är ju derby i Metropolitan Area ikväll.
Ja, jag vet att några strikta petimetrar där ute inte tycker att matcher mellan Rangers och Devils kan kallas derbyn eftersom de hör hemma i varsin delstat, men det tar 20 minuter att resa mellan Madison Square Garden och The Rock, så jo.
Derby it is.
Fast det finns risk att det blir lite tamt den här gången.
Att Devils är avsågade skulle i och för sig inte behöva betyda så mycket, chansen att få jävlas med Rangers räcker mer än väl som motivation i downtown Newark, men som vi var inne på i fredags är det dessvärre svårt att göra även det just nu.
Blåskjortorna ligger på den första wild card-plats där det gynnar dem att ligga och win or lose i den här sortens matcher – där ligger de med största sannolikhet kvar när krutröken lagt sig om två och en halv vecka.
Hoppet står till att äran och the local bragging rights fortfarande väger tillräckligt tungt för att några av de gamla ovännerna på isen ska få upp pulsen.
Vi vill ju se ett äkta brawl när det är…just det, derby.
• • •
Mowgli & Sång- och dansbjörnen hann runda av hela roadtrippen med en hittills orapporterad femtonrondare på byn efter den sista matchen på Garden i fredags.
Ja, det var drängigt St. Patrick-kaos där ute, men vi hittade en hygglig fristad på en bar vid 53rd and 3rd – för Ondskan är ju sånt Ramones-fan – och var fortfarande kvar vid stängning framåt 04 på morgonen.
Så nu vet ni varför den utlovade epilogen dagen efter blev lite kortfattad…
• • •
Får skämmas när jag kommer hit och omedelbart stöter på Devils numer bussiga och tjänstvilliga PR-stab.

De försåg mig även inför detta år med en säsongsackreditering, men jag har varit här…what, tre-fyra gånger sammanlagt?
Det är ju direkt oförskämt.
Men tyvärr asså…det har verkligen inte funnits så många skäl att åka hit. Det gamla storlaget är ju på dekis, tog lite oväntat två rejäla steg bakåt i vinter och spelar vare sig bra eller underhållande hockey – och dessutom sitter Yayo Josefson, klubbens enda svensk, allt som oftast skadad i en loge på läktaren.
Så, well, de får se till att up their game.
Då kommer jag.
• • •
I förmiddags var jag på möte på NHL-kontoret på sjätte avenyn, för det finns players där som vill att jag ersätter Gary Bettman när han går i pension.
Nä, det var några på PR-avdelningen som bad att få plocka lite i min hjärna inför ett par kommande grejor som ni ska få höra mer om nån gång – och meddelas kan att det där kontoret är precis så snyggt och fancy och coolt som jag minns från första besöket för sex-sju år sedan.
Sen gick jag ut och promenerade på ett vårlikt Manhattan och satt ett tag på en stol på plazan utanför Macy’s med en kaffe och bara kisade mot en varm sol.
Då var det nästan så jag glömde saknaden efter Ondskan…
• • •
Det verkar som allt vi har kvar nu är Bostons, Torontos, Islanders och Tampas privata uppgörelse om sista wild card-platsen – och möjligen också tredjeplatsen i Atlantic Division.
Kings chanser att komma ikapp i väst bedömer i alla fall jag som mindre än att Tom Sestito tar en universitetsexamen i litteraturhistoria efter hockeykarriären.
Segt, det.
De sista grundserieveckorna ska vara ett så gastkramande drama att det inte går att sova om nätterna.
• • •
En typ av människa jag har svårt att förstå mig på är den som står och tar för sig i en buffé och inte blir stressad och skyndar på när andra väntar bakom.
Som en före detta storback i Devils i pressloungen i The Rock idag…
Men det är förstås jag som får magsår och sölkorvarna som lever långa, harmoniska liv.
• • •
– Utgå från att vi inte kommer till OS, sa Bettman idag.
Det låter ju nedslående.
Men smoke and mirrors, folks.
Teater.
Så länge han inte slår fast att det är hundraprocentigt bestämt att NHL inte släpper sina spelare finns goda chanser att de bästa är på isen när de släpper pucken i Gangneung Hockey Centre om mindre än ett år.
• • •
Den mögliga gamla Badtofflan!
Magnus Hellberg får inte stå ikväll heller – fast denna mindre angelägna match är den första i en ny back-to-back-giv.
Jag protesterar!
• • •
För några år sedan hade det varit förtätad stämning i spåret en sån här kväll, med såna som Konsertpianisten och Hällegerd och NJD och han vad han nu hette, den verkligt temperamentsfulle Devils-krigaren, med lansarna dragna för hemmalaget.
Men nu…well, det är som det är.
• • •
Jag min åsna, jag skulle ha mailat mina Masterton-röster till klubbordförande i PHWA:s Rangers-chapter igår.
Men det glömde jag bara för att jag var downtown och blev klippt och rakad av min ryska barberare och sedan fick för mig att jag måste gå till Bloomingdale’s och köpa strumpor.
Där tappade Dan Girardi, Henrik Lundqvist och Marc Staal en röst vardera.
Ber om ursäkt.
• • •
Inte för att plåga Hällegerd och Konsertpianisten och de andra med påminnelser om hur det var en gång, men den här har de hunnit resa sedan jag var här – eller åtminstone tog mig runt hörnet från pressingången – senast.

Fint.
Det är väl ungefär så Ekeliw föreställer sig att hans Örby-staty ska se ut också.
• • •
Vi ska hålla The Battle of Siljan utanför den här bloggen, eljest finns risken att jag röjer min sanna, aggressiva natur.
Låt mig bara säga att det var väldigt roligt att ett par dygn innan första ronden intervjua leksingen Flipper Forsberg och moringen Mattias Ekholm om frontlinjen som nu går rakt genom Nashvilles omklädningsrum.
Kolla tidningen imorrn!
• • •
När 19.00-matcherna startar och det fortfarande är ljust ute…då sjunger det ändå till i själen.
Årets klimax är snart här, signalerar kvällssolen.
• • •
Ikväll har Tampa verkligen sista chansen – igen.
Slår de inte Arizona i Amalie, då kan Tre Kronor, som Ekan i sin bittraste stund befarade, boka resor till Köln åt Vigge och Strålle.
• • •
Tråkigt nog filmade de inga Sopranos-scener alls från kvarteren kring The Rock, men när jag kliver ut på trottoaren utanför Penn Stations slår det mig att Tony och Janice i alla fall stod där när hon i slutet av säsong 2 hade råkat mörda avskyvärde fästmannen Richie och behövde ta en Greyhound tillbaka till Seattle.
Det var där och då Tony berättade för henne.
– I go to a shrink.
Såna insikter livar upp!
• • •
Törs man hoppas på några livstecken i spåret ikväll?
Det vore kul.
Det är ju ändå – derby.
Och nu kör vi.