Saturday Night Live

Goddammit, man…
Här jublade vi precis över att Kung Bore, med januari och februari bakom sig, är på reträtt.
Då kontrar den frostskadade gamle härföraren med ett ursinnigt motanfall och slår hela the northeast seabord i djupfryst kätting.
Det är kallt som en motherfucker där ute.
Jag upplever det som ett bakslag i klass med beskedet att Borlänges första McDonald’s skulle öppna två veckor senare än beräknat hösten 1990.
Men vi får försöka trösta oss med New York Rangers och Montreal Canadiens.
De två gamla Original Six-rivalerna brakar samman på Madison Square Garden och jag har en känsla av att det blir en sevärd clash.
Dels är de snudd på predestinerade att mötas i första playoff-omgången om en dryg månad, dels gick de i clinch i en infekterad holmgång för bara ett par veckor sedan.
Så nu glömmer vi att vi måste ha mössa nerdragen ända till näsan när vi går hem ikväll.
Det är Saturday Night in New York City och strålkastarna tänds snart i manegen.
• • •
Jaha, hur ni det då?
Har allt lugnat ner sig och satt sig sedan deadline-racet?
Jag hävdar fortfarande att Washington ”vann” och nu är mer Stanley Cup-tender än någonsin tidigare, och jag står också fast vid att Ottawa gjorde bra saker – i alla fall på kort sikt – och kommer bli den stora skrällen under dansen i april, maj och juni.
• • •
En väldigt bra sak med att det blivit så oförskämt kallt igen är att det blir desto mer fantastiskt att flyga till Fort Lauderdale på måndag.
Tanken på Florida – och närheten dit – är aldrig mer exalterande än när vi går och svär i ohygglig vintervind på Manhattan.
• • •
Brendan Smith begår sin hemmadebut med Rangers ikväll.
Låt inte mig hindra någon från att känna eufori och glädje över det.
Själv är jag dock skeptisk.
Den gamla indian-maskinen från Mimico har mycket att bevisa innan jag ser det som klokt att trejda för honom.
• • •
Nuförtiden äter jag bara på McDonald’s i nödfall – typ när man är på OS i Sotji och deras skitburgare utgör enda alternativet efter fem dagar med järpe och saltgurka – men så sent som 1990 var den sortens amerikanska sensationer något en bonnlurk bara fick uppleva under besök i Stockholm och på utlandsresor, så när de kom till Borlänge var det en happening monumentale – och det senarelagda öppnandet en sådan missräkning att jag låg i soffan i min etta på Bygatan och hamrade i med knytnävarna de dammiga kuddarna.
• • •
Inte nog med att Andreas Martinsen, som första norrman i historien, debuterar med Canadiens ikväll.
Han får gå upp mot landsmannen Zuccarello också.
Lusekofta mota lusekofta i NHL – det ser vi inte så ofta.
Undra på att kollegorna från grannlandet i väster, Mathias och Roy, ett par timmar före första nedsläpp är så uppspelta i pressrummet att man kunde tro att oljepriset gått upp igen.
• • •
Titta, the stars are aligning för Washington…
Kris Letang är skadad – eventuellt långvarigt.
Och som snart varenda tyckare slagit fast på Twitter under dagen:
Utan Letang, ingen repeat för Penguins.
• • •
Badtofflan är på sitt mest spralliga humör under sin presskonferens vid 17.00-snåret.
När min vän Zip frågar om han kontemplerar några förändringar svarar den bredaxlade coachen glatt:
– Always contemplating, baby!
• • •
Hinner inte äta innan det är dags att åka över Manhattan så jag får för ovanlighetens skull nöja mig med den begränsat människovärdiga födan i Gardens pressrum.
Där hamnar jag vid samma bord som de unga männen och kvinnorna som skrapar isen i reklampauserna och de äter, kan jag meddela, i ett jävla tempo.
Comes with the territory, antar jag.
• • •
Har vi nån där ute som kan förklara varför det hackar så vådligt i St. Louis motor?
Under strecket…det ska ju ändå inte kunna hända ett lag med så mycket stjärnglans och kvaliteter.
• • •
Ja, John J, fick jag bestämma skulle de skippa hela divisions- och konferenssystemet och, i rättvisans namn, låta lag 1 i sammanlagda tabellen möta lag 16 i första slutspelsomgången och så vidare.
Brutalt resande? Jojo, men det har dom råd, och står ut, med – i synnerhet om ligan nån gång också fattar att man ska ha samma upplägg i slutspelsserierna som NBA och spela enligt 2-3-2-mall istället för 2-2-1-1-1-dito.
Just nu skulle vi ha följande match-ups med mitt system:
Washington-Toronto, Minnesota-NY Islanders, Chicago-Boston, Columbus-Nashville, Pittsburgh-Calgary, NY Rangers-Ottawa, San Jose-Edmonton, Montreal-Anaheim.
Häftigt, inte sant?
• • •
Om Tampa ändå kunde ta och kamma till sig och sno ihop en liten svit segrar.
Matcherna ska ju betyda nånting när jag och Youngblood Ekeliw sitter i Amalie Arena om en vecka.
• • •
Ni fattar vad jag menar med 2-3-2-mallen, väl?
Om inte…ifall Washington verkligen skulle möta Toronto i förstarundan fick de alltså inleda med två hemmamatcher, fortsätta med tre matcher i Toronto och – om det behövs – avsluta med två hemma.
Så fungerar det som sagt i NBA och det är oerhört mycket smidigare för alla inblandade.
• • •
Prins Oscar hr börjat varva upp.
Han har gjort tre mål på de senaste sex matcherna – alla snygga, och två matchavgörande.
Nu tror NY Post att GM GM borta i skuggan av Bellagio och Wynn noterat och att Oscar därför kan hamna i Vegas till sommaren.
Ja, för fan! Ju fler svenskar som blir gyllene riddare i Nevada-öknen, desto mer benägen blir bloggen att dansa lambada hela sommaren.
• • •
Får rapporter om att Drake avbrutit lördagskvällens konsert på Globen – för att hylla Mats Sundin.
Vilken hjälte.
Drake alltså.
Och Sudden.
• • •
Rangers delar ut en hel folder med Henrik Lundqvist-stats till mediarepresentanterna idag.
Och det finns onekligen en del att skryta om.
Mannen har alltså 20 NHL-rekord – och 45 klubbrekord.
Nån som tvivlar på att hans tröja hänger i taket i Garden om tio år? Eller att han seglar in i Hall of Fame på sin första ballot?
Nah.
• • •
Det drar ihop sig.
Efter kvällens showdown har Rangers bara sex hemmamatcher kvar i årets grundserie.
Sen – himlen väntar på oss.
Men nu tar vi och klämmer den här lördagsföreställningen.
Mycket nöje.