The Battle of NYC, del 5 – The End

NY RANGERS – NY ISLANDERS 2-3 (Slut)
• • •
Det är tjurigt i Rangers omklädningsrum.
Spänt.
Tyst.
En överreaktion skulle man kunna tycka.
Det är ju inte som att himlen är på väg att falla för att de tappade den här fajten.
Men det är just det där med att de inte vunnit på Garden sedan de slog Capitals 19 februari.
Det är över en månad sedan, det.
– Jag fattar inte varför vi inte kan få till det här hemma, men det är en gåta vi måste lösa, muttrar Derek Stepan.
Ja, det verkar vara en idé.
Några playoff-matcher ska ju spelas på hemmais, trots allt.
• • •
Försöker med logistisk list komma till backstage-korridoren där celebriteterna alltid passerar just som jag föreställer mig att Bobby Baccala och Christopher Moltisanti tar sig hemåt, men nope.
Det blir bom.
Jag ämnar kompensera med några fina gamla Sopranos-avsnitt när jag satt punkt här.
• • •
Islanders har nästan inte tagit nån tyngre seger än den här under hela säsongen.
”Crucial”, säger Tavares mycket riktigt gång på gång.
Ja, nu är de verkligen med.
Boston, precis ovanför strecket, har två poäng tillgodo men också en match mer spelad.
Ojvoj för den duellen i fortsättningen.
• • •
En gång såg jag, apropå Sopranos-ikoner, Carmela Soprano i den där kändis-korridoren ett par slagskott från Rangers omklädningsrum.
En annan gång, efter en svidande hemmaförlust, kom Tom Hanks gående just som hela skocken med murvlar radat upp sig i väntan på att insläppta till Henke & co.
– Fokusera på det positiva nu, grabbar, hojtade filmstjärnan glatt.
Det var en fin stund.
• • •
Rangers penalty kill har plötsligt blivit ett sorgebarn.
Det är lätt att göra mål på Blåskjortorna när man har powerplay.
Det var det inte på Fast Freddy Shoestrings tid.
Dags att ringa honom igen.
• • •
Nu ska jag vara ledig en dag eller två, men det var länge sedan vi hade en långsittning i korresoffan så till helgen tycker jag vi klipper en sån.