The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017, del 11 (*Ekeliw-rapport)

TAMPA – MINNESOTA 4-1 (Slut)
• • •
Det var det – och här kommer Karl-Gunnar Jonathan Ekeliws slutrapport från kvällen i Amalie Arena.
• • •

Med mina rätt uppenbara Tampa-sympatier var det här naturligtvis en riktigt skön seger – och alltså den första (!) jag har upplevt på plats efter sex förluster av sex möjliga tidigare.
2–0 efter den första perioden, 3–0 med bud på mer efter den andra – där Bolts under ett par minuter spelade rena rama CCCP-hockeyn och snirklade runt i Wild-zonen byte efter byte efter byte efter byte.
MEN, och det här är ett stort men… sedan kom ju alla skadorna:
* Vladislav Namestnikov, tredjecentern, tog sig för benet och haltade av.
* Tyler Johnson, förstecentern, tog sig för benet och haltade av.
* Cedric Paquette, fjärdecentern, tog sig för benet och haltade av.
Tre av fyra centrar borta alltså – med exakt samma skada.
Det finns inte.
Och så saknas ju redan Steven Stamkos, samtidigt som Valtteri Filppula och Brian Boyle byttes bort förra veckan. Nu får Steve Yzerman fortsätta att kalla upp spelare från farmarlaget (som knappt har några spelare kvar).
Vi gick för övrigt förbi Tyler Johnson på väg ut från arenan – och det såg inte bra ut. Han haltade rejält och fick tröst av sin mamma tätt intill. Det blir inget spel mot Florida på lördag direkt…
* * *
Jonas Brodin hade pigga ben i natt, skapade flera fina chanser och låg bakom Minnesotas enda mål.
– Han gör en jädra bra match, konstaterar Peter Popovic, som ju är på plats och scoutar för Tre Kronors VM-räkning.
På morgonvärmningen visade Jonas stolt upp sitt finger, som han bröt för ett par månader sedan. Han hävdade att han inte alls kände av skadan längre och kunde köra på för fullt, utan minsta problem.
Men i ärlighetens namn…
Det där fingret var stort som två och såg inte ut att vara i närheten av återställt. Hockeyspelare är verkligen av ett eget virke.
* * *
För en hockeynörd som har suttit otaliga nätter i en soffa och följt NHL-matcherna, är det tveklöst rätt häftigt att plötsligt dela hotellhiss med en skämtglad Bruce Boudreau, ta ett steg åt sidan när Ondrej Palat vill tränga sig förbi oss murvlar i omklädningsrummet eller prata regeländringar med Anton Strålman.
Jag trivs bra hemma i Örby-soffan, men det här är någonting annat.
* * *
Bjurre kallar alltså Tampa-forwarden Adam Erne för ”Bärne” här i bloggen, känner sig mycket nöjd med det smeknamnet och kan inte riktigt ta honom seriöst.
Själv vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till denne nyuppkallade talang.
Han hade en fin juniorkarriär, spåddes bli draftad i förstarundan för några år sedan (halkade ner till andra) och har i vinter producerat hyggligt med poäng i AHL. Men samtidigt är det en spelare som – konsekvent – delar ut en hel del tveksamma tacklingar, våldsamma och sena.
Bland annat sänkte han självaste Jonathan Drouin med en onödig smäll i en juniormatch säsongen efter att de båda hade draftats av Tampa Bay, vilket INTE var populärt i Lightning-kretsar…
Jag tror att det kommer att bli en rätt vass NHL-powerforward av Adam Erne, men det dröjer nog inte länge innan han börjar få ett rykte om sig som en ganska ful spelare i ligan.
* * *
Ja, det är bara att erkänna:
Jag är inte den som för mig med självklar swagger var jag än kommer, utan kan snarare betraktas som rätt klumpig. Eller som Bjurman uttrycker det efter att vi har passerat arenans säkerhetskontroll:
– Ha lite bollkänsla, för fan!
När vi ska få våra väskor inspekterade missar jag att stänga igen ytterfacket, varpå hela innehållet – plånbok, presskort, kvitton, halstabletter, mobilladdare – plötsligt flyger ut och hamnar både här och där.
I samband med tidigare resor har jag bland annat trampat på klubbloggan i Nashvilles omklädningsrum (som ni kanske känner till) och tappat bort min telefon i en pool…
Så jag förstår Bjurres frustration.
* * *
Nytt podcast-avsnitt ute på Acast, iTunes och så vidare – den första episoden från resan!
I efterhand märkte vi dock att en hel del oväsen (tutande spårvagnar, någon märklig signal från övergångsstället nedanför och en byggmaskin som sätter igång) hörs lite väl tydligt i framför allt andra halvan av podden.
Vi hade det fantastiskt gött på hotellbalkongen under inspelningen och trodde det skulle tillföra med lite stadsljud i bakgrunden, men nästa gång får vi nog tänka om…
* * *
Victor Hedman om att spela powerplay med Nikita Kucherov och Jonathan Drouin på varsin sida:
– Så jävla roligt!
Får bli slutord. Jag känner ungefär likadant kring det mesta just nu.