The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017, del 12

Det är ju skolning som pågår.
Uppfostran.
Jag försöker show Youngblood the ropes och hjälpa honom att make his bones.
NHL-hockey behöver jag inte lära honom något om – sådan vet han redan mer om än jag – men väl om hur man uppträder och för sig och reppar sig själv och sitt trademark off-ice.
Så det inte blir som när vi under en femplus-middag på suveräna bbq-jointen Kojak’s i South Tampa igår kväll hamnade i samspråk med det äldre paret vid bordet intill och han plötsligt utbrast:
–They call us Mowgli and Baloo, actually.
De tittade mycket betänksamt på oss, avslutade sin middag och lämnade bordet, hastigt.
På samma sätt ska vi försöka se till att han framdeles trampar på färre klubbor i omklädningsrummen, inte trasslar in sig i kameramännens sladdar, undviker att välta ur muggar, tappa telefoner och ställa till med små Mr. Bean-imitationer varje gång en säkerhetskontroll ska passeras,
Hur är det Baloo säger på Julafton?
– Han är med mig alltså, jag ska lära honom allt jag kan! Det är så här, grabben. Spana in farsan!
• • •
Och ikväll i Amalie Arena:
Florida-derby.
Ett sådant har vare sig jag eller Ekan sett live tidigare, så det ska ju bli festligt.
Nu är de tydligen sällan så heta som man kanske kunde tro, för lagen har aldrig mötts i slutspel och därför inte utvecklat riktigt blodig rivalitet.
– Det var nära förra året, men Islanders sabbade den potentiella klassikern, säger en sur local vi pratar med.
Ja, vilka taskiga jävlar som försöker vinna sina slutspelsserier…
Det här mötet lovar dock att bli något alldeles extra eftersom den soliga delstatens båda hockeyklubbar är in the hunt och i princip måste vinna alla matcher som återstår
Vi räknar med en rungande clash under palmerna.
• • •
Jag får också lära min unge vän att han har vad som kallas…ja, bögtycke.
Vi är ju i Florida och och här är det gott om gay-män och många är väldigt förtjusta i den smale Stig Dagerman-kopian från Örby.
Fast han har ingen ingen aning…
Inte ens när ett gift par jag känner kråmar sig och kallar honom ”en liten spjuver” och håller på är han riktigt med i svängarna, och när jag senare förklarar att de flirtar med honom blir stackars Jonathan helt förskräckt.
– Jag…trodde de var bröder.
Ja, det kan man i och för sig säga – it’s a mighty brotherhood! – men de delar efternamn för att de är makar.
Ekan blir blek, stammar nåt ohörbart och sänker blicken.
Fantastiskt!
• • •
Bolts svarade ju för en heroisk insats mot Wild i torsdags, så man kunde ju tro att gårdagens träning skulle vara lättsam och uppsluppen.
Men on the contrary.
Cooper gapade och skrek och avfyrade ”fuck”-bomber så det riste i takåsarna i Amalie.
– Ja, det var bra det, sa Vigge efteråt. Det är lätt att man blir nöjd och slår sig till ro efter en lyckad match. Då, mer än nånsin, ska vi skakas om.
Bra tänkt.
• • •
När allt var färdigskrivet efter matchen mot Wild i torsdags satt vi ett tag med LeBrun i Champions-baren på hotellet och rätt vad det var kom Steve Yzerman fram för att språka lite med ESPN-ikonen.
Då blev det så där igen.
Ekan frös till is och satt bara och flämtade med jättelika ögon.
– Lugn nu, viskade jag på svenska.
Det hjälpte inte.
• • •
Ingen av de tre demolerade Tampa-centrarna är så illa däran som det såg ut när Strålle hjälpte dem av isen senast.
Säsongen är inte över i något fall – vilket förvånar oss som såg en grimaserande Tyler Johnson halta genom Amalie-korridorerna en timme efter slutsignalen.
Men alla tre är förstås scratchade ikväll, vilket innebär att Cooper och Yzerman fått skrapa duktigt i brunnen för att alls få ihop fullt lag.
Centeruppställningen mot Katterna verkar bli denna:
1. Point, 2. Gårde, 3. Peca. 4. Min vän Greg McÄgg
– Usch, säger Ekeliw.
• • •
Fortsättningen på den här roadtripen är lite up in the air just nu.
Vi ska egentligen vara i DC senast tisdag, men en diabolisk snöstorm är på väg in över både Northeast och åtminstone delar av The Carolinas och Virginia och jag har ingen lust att köra bil med Florida-däck i den sortens väder.
Så vi kanske stannar här i solen och kör till typ Key West istället.
Där spelas det väldigt lite hockey, men man kan sitta på Bagatelles magnifika veranda och äta catch of the day.
Och gott om boys som skulle bli till sig över Ekan finns det definitivt där nere…
Vi får se.
• • •
Ja, jag vet att Greg heter McKegg men gör man det blir man ju automatiskt McÄgg i den här bloggen.
• • •
Innan middagen igår tog vi ett par kalla till solnedgången i Tikibaren.
Pretty magiskt.
Och när jag såg en mamma med tre pojkar i tioårsåldern med Pogba- och Zlatan-tröjor i myllret var jag på väg att fråga om Jonathan fick leka med dem.
Men så elak är jag ju inte
• • •
Det mest frapperande med Henkes höftskada är att han alltså ådrog sig den i första-perren nere i BB&T i tisdags.
Sedan spelade han vidare och stoppade 43 skott ändå.
Men nu blir han alltså borta två-tre veckor och det känns ju sådär lyckat.
Jo, det är bra för Rangers att få en utvilad Lundqvist till slutspelet, men den här säsongen har det – med bortamatchen mot Dallas som magnifikt undantag – gått mindre bra när han återvänt till the action efter längre frånvaro.
Å andra sidan…vi närmar oss den tid på året när han alltid är som bäst, så det kanske inte är a thing nu.
I hans majestäts frånvaro får Raanta förstås huvudansvaret, men Magnus Hellberg kommer med all säkerhet få göra sin debut som starter i NHL, för Rangers har åtskilliga back-to-back-matcher de kommande veckorna.
Kul!
• • •
Bra match, den igår mellan Oilers och Penguins.
Vi såg den på Champions tillsammans med ett par ölbryggare från Malmö, på plats för en fancy ölfestival här i krokarna.
• • •
När jag var ute och gick i den 30-gradiga värmen idag – ibland måste mentorn och eleven skiljas åt, för husfridens skull – blev jag förföljd av en stor pelikan.
The CEO of Everything hade kissat på sig.
• • •
Panthers förbryllar verkligen.
Alla utom Luongo är äntligen friska och hela och de fick ett enormt lyft under sin roadtrip-sweep förra månaden.
Mot den skulle de ta spjärn och hiva sig raka vägen upp i Atlantic-toppen, trodde jag och alla andra.
Istället har de blivit sämre och sämre och vinner de inte ikväll är det snudd på kört i kattland.
Varför blev det så?
• • •
Kojak’s alltså…om ni tar er till de här trakterna är det en av de allra varmaste rekommendationer jag har.

Ett före detta bostadshus i South Tampa – ja, inte mer än en vind och sliten enplansvilla – har gjorts om till BBQ-joint och att, som vi igår, sitta i kvällsmörkret på verandan och äta gudomliga ribs till cikadornas drillande symfoni hör till de mest episka sydstatsupplevelserna på väldigt länge.
Att Ekan efter ett en laddning pulled pork fick sån här yxmördarblick får man ta.

Han tröttnade väl helt enkelt på den självutnämnde mentorns trams till sist…
• • •
Ikväll går Ottawa Senators om Montreal Canadiens och tar över förstaplatsen i Atlantic-tabellen.
Ojvoj.
• • •
Enligt Eken har Marc Peca, som plockats upp från Syracuse till kvällens showdown, inget släktskap med den mer berömde Mike Peca.
Men really, hur många hockeyspelande Peca av NHL-kaliber kan det finnas?
Jag förhåller mig skeptisk till uppgifterna.
• • •
Jäkla Vincent Trocheck håller på att sätta en karatespark i pannbenet på papa Biffen när vi passerar de pantrar som för-värmer med tvånuddsboll i gången utanför pressrummet.
Vigge får hälsa tillbaka med en bra propp när tillfälle ges.
• • •
Krystof – den legendariske organisten i Amalie – får en timme före första nedsläpp värsta feelingen och fyrar av en lång, djupt känd ”Stairway to Heaven”.
Till och med Konsertpianisten hade varit imponerad.
• • •
Fast egentligen gillar vi Trocheck väldigt mycket i vårt hörn av pressläktaren.
– Ja, han ser ju till och med ut som Tyler Johnson, som Örby-ynglingen uttrycker det.
• • •
I natt ställer vi här i Nordamerika alltså fram klockan och får sommartid.
Ni följer exemplet först 26 mars, så nu väntar två veckor när ni får er NHL-hockey serverad en timme tidigare än vanligt.
Fröjdas, hockey lovers.
• • •
Jag försöker få Ekan att hata Panthers lite, men det går inte.
Dels har han rent allmänt väldigt lite av den sortens känslor i sig, dels är det som vi slog fast tidigare:
Det måste till ett playoff-krig för att få upp blodtrycket.
Men vilka lag tycker han egentligen sämst om då?
– Washington. De har alltid dominerat Tampa. Särskilt Ovetjkin. När han under en match mot oss la ner klubban och låtsades att den var så het att han inte kunde ta på den…det gillade jag inte.
Vådligare utbrott än så blir det inte.
• • •
Det är back-to-back för katterna – de fick ju spö av Wild hemma i Sunrise igår – så Bärra Hem Reto Berra borde få göra sin första start för säsongen ikväll.
• • •
Ekan är inte helt nöjd med att Bolts uppträder i de svarta AC/DC-tröjorna ikväll.
– Jag kan inte förlika mig med tanken på att de är ett svart lag, säger han och ser olycklig ut.
• • •
Tampa har varit gnistrande vackert och bedårande i flera dagar nu.
Jag vill inte åka härifrån.
Alls.
• • •
Panthers-fans åker aldrig på några bortamatcher, heter det.
Men ingen har berättat för de rödklädda som svärmar i centrala Tampa hela dagen.
Simon Strömberg – Sveriges enda kända Panthers-supporter – skulle vara mycket nöjd.
• • •
Väldans starkt at Nashville att plocka San Jose på bortaplan.
• • •
Nej, ingen rutin har satt in bara för att han råkar vara här för andra gången på ett par dygn.
Det är även ikväll en andäktig Karl-Gunnar Jonathan Ekeliw som tagit plats i hallen han kallar ”Kyrkan”.
– Det här kommer bli en magnifik kväll, säger han.
Vi får lita på att han vet vad han talar om.