The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017, del 18

I Djungelboken är det tigern Shere Kahn, ormen Kaa, loppätne apan King Louie och vådliga skogsbränder Mowgli och Baloo försöker hålla sig undan under sin seglats mot människobyn.
Här i verkligheten på amerikanska östkusten är det snöstormen Stella bloggens sång- och dansbjörn och hans unge lärling försöker undvika på väg mot New York.
Vi skulle egentligen ha varit vi Washington vid det här laget, men prognoserna varnade för ett vinter-armageddon det inte kändes som någon särskilt bra idé att åka in i med Florida-däck blankare än isen under Bäckis skridskoskenor.
Så istället har vi hamnat i Eddie Läck-land.
I Raleigh.
I North Carolina.
Här ska ikväll se Hurricanes spela back-to-back-match mot New York Islanders i slitna gamla PNC Arena.
Inte världens happening, nej.
Men ändå.
Youngblood Ekan får se ännu en ny arena, Lucas Wallmark gör sin hemmadebut, det är fler svenskar på isen än man kan räkna på en hand och min travel companion är väldigt angelägen om att Canes vinner, för det skulle vara exceptionellt bra för Tampa.
Så även detta kan nog bli ett fint kapitel i vår lilla saga.
• • •
Vi kom iväg sent från Tampa i söndags, så det blev ett klassiskt roadtrip-stopp på ett anonymt motell mitt ute i ett ingenting kallat Brunswick, Georgia, till kvällen – komplett med rum som såg ut som alla andra motellrum i hela Nordamerika ser ut, ett tillhörande steakhouse av sunkigare sort (men som nyligen bortgångne hjälten Bobo Karlsson konstaterade: Dålig mat är det inte sämsta) och utsikt över några mackar, ett par snabbmatshak och en Interstate där strömmen av bilar aldrig avtog.
Där låg vi sen på varsin säng och tittade på en gammal västern, tysta.
Som jag älskar den sortens helt alldagliga amerikanska upplevelser.
• • •
Stormen längre norrut verkar inte ha blivit så fasansfull som befarat.
Förstås.
Myndigheter och media ropar ”Vargen kommer” så fort minsta lågtryck tar sats ute över Nordatlanten.
Sen står vi, nästan varje fucking gång, med dumstrut på skallarna och skafferierna fulla av bunkrad burkmat och undrar varför det inte blev värre.
En vacker dag smäller på det allvar – och då har alla slutat lyssna på de hysteriska varningarna.
Men ok, det var i alla fall tillräckligt för att Devils skulle ställa in sin hemmamatch mot Patrik Laine Show.
Just där har de viss av erfarenhet av hur tråkigt det är att fastna i drivorna på oplogade turnpikes när nor’easter-stormarna gasar på, så det var nog ändå ett klokt beslut.
• • •
Det här känns bekant, konstaterar jag när vi slår oss ner vid ett bord på Carolina Ale House för att se de sista två perioderna av Tampas, som det ska visa sig, triumfatoriska måndagsfajt på Madison Square Garden.
Inte så konstigt.
Det var just där jag och Svenska Fans-Viberg och den legendariska Carolina-supportern Emil Ullbrand drack några glas till en Flyers-match i november.
Nu är det, till skillnad från då, väldigt folktomt och stilla.
Tills pretty boy Brayden Point sätter 3-2 på Antti Ranta uppe i New York-kvällen.
Då börjar i alla fall en späd ung man svinga högljutt med sina Yuengling-sejdlar.
• • •
Han har varit bäst av alla Uffe Samuelssons forwards i Charlotte den här vintern.
Så det är förstås bara riktigt och rätt att Umeå-sonen Lucas Wallmark flyttas upp och får spela de sista grundserieveckorna med avsågade Hurricanes.
Han debuterade igår, i Barclays Center (nej, Lucas, NHL-arenor ser egentligen inte ut så…) och begår hemmapremiär ikväll.
Det känns fint att få vara med om.
• • •
Han har i en dryg vecka tvingats schavottera med sin påstådda fumlighet här i bloggen, men idag är det Mowgli som är världsvan och jag en lallare.
Jag behöver, rätt så panikartat, få ett antal blanketter printade och sedan scannade med färska signaturer och har, som teknisk analfabet, ingen aning om hur jag ska bete mig.
Men Ekeliw ledsagar mig lugnt till ett Kinkos, gör några små piruetter på ett tangentbord och – disco.
The pupil läxar upp the teacher…
• • •
Vi såg sena dramat mellan Kings-Blues på det där Ale-huset igår också, och det hann faktiskt bli så många Yungeling att Ekan nästan började käfta emot mellan varven.
Intressant resultat i Staples, skulle jag säga.
Kings kommer få mycket svårt att täppa till luckan efter den smällen.
• • •
Som uppladdning inför kvällens övningar äter vi alldeles självklart på Gonzo Tacos y Tequila.
Det är ju där man kan få in Eddie Läcks egen sägenomspunna Laco Taco.




– Fyra plus, säger Ekeliw och smackar belåtet.
Fem, tycker jag – men det kan bero på att jag hade mannen anrättningen uppkallats efter med mig vid brodet när jag mumsade på den senast.
• • •
Apropå ingenting tyckte jag Melodifestival-rubriken ”Robin började med blockflöjt i tvåan” igår var lite olycklig.
• • •
Tampa har nu vunnit tre raka sedan Ekan landade i Fort Lauderdale och har en endaste poäng upp till sista wild card-platsen i öst.
Om allt går deras väg ikväll – om de slår Ottawa samtidigt som Toronto förlorar i Sunrise och Islanders torskar här – häver de sig över strecket för första gången sedan tidigt i höstas.
– I så fall blir jag varm i hela kroppen. Jag hade ju gett upp för en månad sedan, säger
Well, då hade inte Ekeliw-på-plats-faktorn fått effekt ännu.
• • •
Men nu får vi plötsligt höra att taco- kungen inte ska spela ikväll, fast det är back-to-back-kväll – och trots att vi laddat på Gonzo.
Vilket pungbråck han är, Bill Peters.
• • •
Vi var kaxiga när vi trampade omkring i bara skjortärmarna i Tampa-solen i helgen.
Ju längre norrut vi kör, desto mer beskedlig blir attityden, för ungefär var femte mil sjunker temperaturen med en grad och här i North Carolina är det så oförskämt kallt att papa Baloo måste baxa på sig tjock ytterrock innan han går ut.
Skandal.
• • •
Men jag tror inte Tampa slår Ottawa, inte en back-to-back-kväll utan tre ordinarie centrar.
Senators är on a roll och kommer – lyssna nu! – skrälla sig till konferensfinal mot antingen Pittsburgh eller Washington.
Det är ju Guy Bouchers första säsong i den kanadensiska huvudstaden, precis som det var när han tog just Tampa till en Game 7 mot Boston i Eastern Conference Final 2011.
De hade egentligen igen business att vara där, men laget hade köpt hans system till hundra procent – och så verkar det vara med Senators också.
Nästa år har de säkert tröttnat på den strikta regimen, men nu är hela truppen – förstärkt med exakt de pjäser Boucher ville ha i samband med trade deadline – frälsta.
Så watch out.
• • •
– Du kan aldrig gissa vad jag tycker att det här påminner om, säger Ekeliw när vi svänger upp på den jättelika parkeringen framför PNC Arena.
Det kan jag visst.
Gavlerinken i Gävle.
– Hur visste du det, flämtar han.
Jag har sedan jag första gången kom hit för sju-åtta år sedan skrivit Raleigh är USA:s Gävle och PNC, med sina tall-lundar, NHL:s Gavlerinken.
Enda skillnaden är att folk här inte är så störiga…
• • •
Ligans mest kontroversiella rookie uppträder på PNC-isen i afton.
Josh Ho-Sang har ju fått puritanerna att slita sitt hår, och i vissa fall till och med sina öron, för att han helt fräckt spelar med 66 på ryggen – Mario Lemieuxs heliga nummer.
Sånt trams.
Det är väl bara coolt att en ung begåvning vill hylla en gammal legendar på det sättet.
Men det ska bli kul att se reaktionerna när Isles dyker upp i Pittsburgh nästa fredag.
• • •
Hurricanes PR-boss ler roat när han ser papa Baloo i kön till pressbuffén före matchen.
– Så fort vi kallar upp en ny svensk kommer du alltså hit? Det är ändå imponerande.
Låt oss säga så…
• • •
Det verkar som vi kommer landa i Washington i alla fall – på torsdag.
Då är Nashville Predators i huvudstaden och vad fan, när vi ändå ska ta oss uppåt längs I-95:an…
Sen sätter vi punkt på Garden på fredag kväll.
How about that upplägg?
• • •
Emil Ullbrand – ikväll är det ett absolut krav att du håller lågan brinnande i kommentatorsspåret.
För du hade satan i mig inte räknat med några fler live-rapporter om Canes…
• • •
Han har varit i Amalie Arena i Tampa, Bell Centre i Montreal, Madison Square Garden i New York, Bridgestone Arena i Nashville, Honda Center i Anaheim, Staples Center i LA, Sharktank i San Jose, TD Garden i Boston, Pepsi Center i Denver och BB&T Center i Sunrise.
Och nu plockar Karl-Gunnar Jonathan Ekeliw sin elfte NHL-arena.


Gör honom sällskap i natten!