The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017, del 23

Youngblood Ekeliw goes to Washington.


Yes, sir.
Vi har stävat upp längs the eastern seabord och befinner oss nu nationens huvudstad.
Det är mitt 795:e besök men Ekans allra första, så självfallet måste han få posera framför båda Vita huset och Kapitolium.
– Sitter Donald verkligen där inne? Det är ju jättekonstigt, säger den unge Örby-sonen när vi står och hackar tänder i den isande vinden på Pennsylvania Avenue.
Tell me about it.
Men det är dessbättre inte politik det ska handla om i den bilburna Djungelbokens nästa kapitel – heller.
Det är en hockeymatch mellan serieledarna Capitals och Nashville Predators.
– Kan bli hela resans höjdpunkt, febrar Ekan och glömmer för några ögonblick att han just gästade Tampa.
Tror jag också.
Jag såg ju Caps och Preds utkämpa en förträfflig duell i Bridgestone Arena för några veckor sedan och det finns inga skäl att tro att kvällens föreställning skulle bli mindre underhållande.
Så häng med nu, ladies and gentlemen of the kommentatorsspår!
• • •
What a difference 150 mil make.
Ni ser ju på bilderna.

Floridas tropiska vår har bytts mot vinter monumentale.
Det är så illa att jag till och med får lov att gå till hotellets souvenirshop och köpa en mössa – en riktigt ful en, komplett med bläffig United States Of America-logga.
Då vet man att det är illa.
• • •
Resan upp från North Carolina igår gick finemang, det är inte mycket mer än fyra timmar mellan Raleigh och DC – och på vägen kör man rakt igenom RIchmond, konfederationens gamla huvudstad, och det är väldigt trevligt, Interstate-sträckningarna går ju i övrigt nästan uteslutande utanför stadskärnorna.
Ännu bättre;
Strax utanför Raleigh passerar man Zebulon.
Att ett samhälle kan heta något så poetiskt och vackert!
• • •
Han tog lärdom av vad som hände på stekhuset The Palm i Nashville för två år sedan.
Så när jag beställer in en utsökt blandad drajja innan middagen på Old Ebbitt Grill – dit vi alldeles självklart går när det är ledig kväll i Washington – tittar han bara skrämt på mig.
– En sån där…jag ska inte ha någon, gör han klart.
Nej, det är nog bäst.
Den gången, på The Palm, räckte det med ett par klunkar för en fullblown knockout…
• • •
”Råttorna tar över”, löd en rubrik i New York Post för några veckor sedan.
Ja, det är ju bara att klicka in på stats-sidan på nhl.com för att få det bekräftat.
Brad Marchand leder både mål- och poängligan just nu.
Mindblowing.
Men really, han har ju en career season, var en sensation redan under World Cup och måste bli del av Hart Trophy-diskussionen nu.
• • •
Det fanns lite vaga planer på ett bevaka Caps morning skate på det där varuhustaket i Kettler i förmiddags, men vi stekte det.
Som Bäckis svarade när jag i ett sms igår var osäker på om jag verkligen skulle orka upp så tidigt:
– Old Ebbitt?
Precis…
• • •
Bara en sån här grej:
Brad Marchand har gjort fler mål i mars än New Jersey Devils.
Smaka på den.
• • •
Youngblood är väluppfostrad och låter Papa Baloo ta de flesta beslut – tänk om alla förstod att det är så man ska uppträda! – men på vägen upp i går fick han bestämma om vi skulle äta lunch på Waffle House eller Danny’s.
Han tänkte en minut, pekade på en avfart nånstans i södra Virginia och sa, med belåtet leende:
– Denny’s.
Sen åt han ett häpnadsväckande lass bacon och korv och pannkakor med blåbär på.
Det är en oändlig orättvisa att somliga kan frossa på det sättet utan att ett gram fastnar – medan jag går upp två hekto så fort jag passerar kylskåpet.
• • •
Det kan bli Filip Forsberg Night i the nation’s capital.
Senast, när vi talade med honom i Music City, var han ju väldigt öppen med att han älskar att spela mot Caps – laget som draftade honom och sedan gjorde det fatala misstaget att trejda rättigheterna till Poile i Tennessee.
Det kommer de alltid att få betala för, är tanken.
Nu finns det dessutom ett annat incitament för att trycka gaspedalen i mattan.
Rocket Ricky Rakell gjorde ju mål igår igen, blev därmed förste svensk att spränga 30-målsbarriären den här säsongen och rycker i toppen av den blågula målligan.
Så tycker Flipper garanterat inte att vi kan ha det.
• • •
När man säger något åt Ekeliw – typ ”nej, nu drar vi till Ebbitt och äter en bättre middag” – svarar han nästan alltid med ett otroligt snabbt, kort, knappt hörbart ”jaså”.
Jag har kommit att uppfatta det som väldigt underhållande och härmar honom oavbrutet.
• • •
Marchand ju förresten inte ende Boston-björnen som imponerar just nu.
Efter segern i Saddledome igår, då de klippte av Flames tio matcher långa segersvit, är jag helt säker:
Det blir playoff i TD Gaaaaden i vår, och B’s kommer ställa till problem för sina motståndare, vilka de nu än kan tänkas bli.
• • •
”Jaha”, ”Just det”, ”Aha” och ”Usch” är andra fraser fast talkin’ Jonte använder på samma roande sätt.
• • •
Kollegorna i Verizon tycker det är synd att jag inte var här när Caps och svenska ambassaden i samband med matchen mot Stars för tio dagar sedan ordnade ”Swedish heritage night”.
– Då hade du fått sätta på dig vikingahjälm och vara med och bygga Ikea-hyllor på läktarna, skrockar en som vi kan kalla Vinaren.
Skulle inte tro det…
• • •
Så sent som när vi vaknade i Raleigh igår morse försökte Ekan fortfarande, lite passive-aggressiv sådär, propagera för att vi skulle åka tillbaka till Tampa.
Det spelas ju en sjujävla matchjävel i Amalie ikväll,
Bolts mot Leafs.
Streckstriden når ett av sina verkliga klimax där.
Men nej, nån jävla ordning får det vara även på roadtrips med skenbart timida hockeynördar.
Man tar inte ut ny, rakt motsatt kurs mitt i the action.
– Vi åker till DC nu, slog jag således fast med viss emfas.
Vad han svarade då? Jo, det kom ett jättesnabbt:
– Jaså…
• • •
Den eviga Washington-frågan:
Var är våning fem?

Jag har fortfarande inte fått något tillfredsställande svar.
• • •
We’ll meet again.
Djungelbokens roadtrip-representanter och Poppe Popovic alltså.
Han har efter sitt intensiv kryssande över kontinenten slutligen landat i DC och ska, i alla fall enligt sittplatsschemat, sitta bredvid bloggen i afton.
Som han ska ha längtat efter det!
• • •
Den här utsikten har varit min vanligaste de senaste tio dagarna.

Det är så här Ekan spenderar sina dagar på semestern.
Han ligger tyst i sängen med sin laptop och läser om hockey.
Bara hockey.
Hockey, hockey och hockey igen.
Rätt vad det är kommer ett utfall av den här typen:
– Åh, det gjordes ett otroligt snyggt mål i österrikiska ligan igår.
Och så ska han visa.
Det är lite vackert.
• • •
Har han tagit ett steg tillbaka – eller spar han för en gångs skull sitt torraste krut tills matcherna som verkligen räknas?
Det är mycket diskussioner om Alex Ovetjkin, som bröt en rekordlång måltorka a tio matcher mot Wild i förrgår, just nu.
Men jag tror benhårt på det senare scenariot.
Vis av erfarenheten från playoff-krasch efter playoff-krasch är det först nu den ryske artisten börjar varva upp – för att sedan vara i karriärens mest glödande form när körsbärsträden blommar i hemstaden.
• • •
I morrn är det St. Patrick’s Day i USA – en av nationens mer motbjudande fyllfester – och Caps börjar fira redan ikväll.
Som del av ceremonierna ska tv-kommentatorerna – Little Joe Beninati och Craig Laughlin – sitta bland fansen på läktarna och referera.
Lycka till med det, säger jag.
• • •
Det är som sagt Ekans allra första besök i Verizon Center – som han något luguber uppfattar som ”en osedvanligt lyxig hall” – och Papa Baloo plågar honom givetvis med oändliga anekdoter om alla oförglömliga slutspelsdueller han sett här.
Som den när både Ovie och Crosby gjorde hattrick i samma match, som den när Tortorella slogs med fyllot bakom Rangers bås, som den när Capstronauten ledde styrkorna i så högljudda ramsor att jag och The Royal Oak inte hörde varann fast vi satt sida vid sida, som alla heartbreaks mot Canadiens och Penguins och Rangers.
Ni vet vad han hela tiden svarar, jättefort:
– Jaså…
• • •
Kevin Shattenkirk gör comeback efter sin två matcher långa avstängning i kväll.
Och nu får han sitt stora genombrott som publikfavorit i Verizon, med ett par kassar, faktiskt.
Kom ihåg vart ni läste det först.
• • •
Imorrn väntar bagarväckning monumentale i Djungelboken.
Vi måste hinna lämna tillbaka Impalan på Hertz på Manhattan i god tid, så vi inte får ett extra dygn på hyrbilsnotan.
Sedan ska vi hem till holken i östra Midtown och lämna väskor och byta om och ta oss till Garden för roadtrippens själva kulmen.
Det ska bli intressant att se hur mycket jag behöver skälla på min snarkande medpassagerare, som inte direkt studsar ur sängen på morgnarna.
• • •
Frid över Torgny Lindgrens minne.
En sann hjälte.
• • •
Strax innan värmningen rycker det till på stolen intill, för ut på sektionen snett nedanför oss kommer det plötsligt en fet karl i Lightning-jersey vaggande.
– Oj, säger Ekan på det där snabba sättet.
Snacka om att gå fel, säger jag.
• • •
Pekka Rinne gör sin 500:e NHL-match här och nu.
Kul för honom.
• • •
Tolv matcher ikväll.

Det är mycket, det.
Nu vill jag höra hur ni tror de slutar.
Shoot away, ge mig en stryktipsrad.
Jag håller på min, för när man tippar att ett lag ska förlora tror fansen att man hatar dem och det blir så tröttsamt.
• • •
Burracuda Burakovsky spelar inte ikväll heller, men han har börjat träna med laget och kan komma att göra comeback i Tampa på lördag.
– Den matchen skulle vi sett, muttrar Ekan.
Han ger sig inte…
• • •
Ouch, Caps värmer i hiskeliga St. Patrick’s-tröjor.
Kolla.

• • •
Det ser ut som det blir Winter Classic-drama mellan Rangers och Buffalo på Citifield, basboll-lagets hemma-arena, på nyårsdagen 2018.
Då har NHL uppträtt i fyra av New York fem stadsdelar: Manhattan, Brooklyn, Bronx och Queens.
Till den femte, Staten Island, skulle det förvåna oerhört om det nånsin släpps en puck.
Det blir för övrigt utomhusmatch mellan Senators och Canadiens nästa säsong också, i Ottawa.
• • •
OK, här är han nu – Karl-Gunnar Youngblood Ondskan Ekan Ekeliw – i sin tolfte NHL-arena.


Och The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017 stegrar mot sin kulmen!