The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017, del 7

Jag har sett Carola på pilgrimsvandring i Jerusalem, jag har sett skrikande tonårstjejer på Backstreet Boys-konserter och jag har sett turister vinna monstruösa potter i Las Vegas.
Men jag har aldrig sett någon som varit så tagen, så lyrisk, så nära att svimma av hänförelse som Karl-Gunnar Jonathan Ekeliw när han för första gången i sitt unga liv trampade in i Tampa Bay Lightnings omklädningsrum den varma förmiddagen 9 mars 2017.
För inte nog med att det ju såklart är Holy Ground för Örby-sonen i största allmänhet.
När två av hans superidoler – Victor Hedman och Anton Strålman – fick syn på honom utbrast de:
– Åh, Ekeliw. Det är på tiden att du kommer hit. Vi har väntat på dig.
Och nej, jag hade inte förberett dem med några sms.
De hade själva koll på den passionerade Bolts-fanatikern som poddar med Papa Biffen.
Reaktionen var obetalbar.
Han förlorade talförmågan – fick bara ur sig några korta ”hej” och ”ja” – och stod bara och blängde på dem med ögon stora som tekningscirklarna på isen på andra sidan tegelväggen.
Som den verklige Mowgli (verklige och verklige…men ni fattar) när ormen Kaa hypnotiserar honom.
Vigge log brett, ruskade på huvudet och skrockade.
– Det är fint det här.
Helt klart klimax i vår egen version av Djungelboken on the road – hittills.
• • •
Själv blir jag glad – om än inte tillnärmelsevis lika gripen som min unge travel companion en halvtimme senare – när jag upptäcker själve Pierre LeBrun på läktaren bakom Bolts bås just som morgonvärmningen ska börja.
Han har varit och bevakat General Manager-mötet i Boca Raton och passar, mycket klokt, på att svänga förbi Tampa-bukten för att få se kvällens top notch-fajt mellan Bolts och Minnesota Wild.
Det betyder framförallt en sak:
Bra stämning i tikibaren sent i natt!
• • •
Blir han stum inför Vigge och Strålle är Ekan desto mer talför när vi efteråt kommer ut i solen och promenerar tillbaka till Marriott Waterside.
– Såg du, Kucherov och Palat och Johnson stod och skrattade ihop i sarghörnet…vilket skägg Peter Budaj har…jag såg att Drouin satt för sig själv i ett hörn…Jon Cooper är så cool…bara att se klubborna uppställda mot väggen…åh, Strålle han är verkligen så trevlig…nu har jag gått genom spelargången, det är ju helt otroligt, det kommer jag alltid tänka på när jag sitter hemma och tittar…
Det kommer i osammanhängande kaskader och han snubblar oavbrutet på stavelserna, så upphetsad är pojken
Jag känner mig som min mamma när jag var åtta och tjatade på henne om hur jag ville åka till New York och vara lika tuff som Kojak.
• • •
Wild omklädningsrum känns det lite lugubert att kliva in i – där rasar ju påssjuka.
Dessbättre visar det sig att Bacon Brodin sitter nära ingången så vi behöver inte stånga oss in bland smitthärdar som Zach Parise och Jason Pominville.
Redige värmlänningen Brodins åkommor inskränker sig till ett brutet finger.
– Men det är bra nu, jag kan skjuta slagskott och allt, säger han och visar upp ett finger som inte alls ser särskilt bra ut men hockeyspelare är ju hockeyspelare,.
• • •
Vi genomförde förstås en sittning i Tikibaren redan igår kväll, under stor, full måne.
Kvällen var lite sval för att vara Tampa, bara sådär en femton-sexton grader, men det fick duga.
Hur hade ni det?
• • •
Bolts vet att de de måste vinna om inte alla så i alla fall en förkrossande majoritet av återstående matcherna.
Det syns på förmiddagsvärmningen.
It’s all business.
– Ja, det är det, bekräftar Strålle, vi har rätt sorts inställning i laget nu. I början när det gick emot var det alldeles för många som trodde att det skulle ordna sig av sig självt, vi kommer spela Stanley Cup-final ändå, liksom. Men det funkar ju inte så. I januari hade vi dock ett riktigt bra möte när rätt saker blev sagda och sedan dess har det varit riktigt bra.
Att han säger exakt så vet jag bestämt, för Ekeliw refererar hela utlägget på hotellrummet under eftermiddagen…
• • •
Att man ska akta sig för alligatorer i den här delen av världen känner jag till, men nu berättar DN-Sven att han såg en goddamned orm slingra sig över vägbanan när han promenerade längs kanalen bakom Waterside-hotellet för ett par veckor sedan.
En orm!
Jag fruktar ormar som vampyrer fruktar dagsljus och åker nu raka vägen hem till New York, hjärtat skulle stanna om ett jag såg ett sådant sändebud från Hades mitt inne i stan.
• • •
Antagligen avgörs hela säsongen för Tampa den här helgen – när the super fan från Örby är på plats.
Vinner de mot Wild ikväll och mot Panthers på lördag har de definitivt kontakt,
Torskar de – well, då driver de mörka molnen in över bukten.
För som Vigge säger:
– Vi får inte precis någon hjälp. Alla andra runtom oss bara vinner hela tiden.
Mm, så det är bara att följa rådet en gammal redaktör på Borlänge Tidning gav mig när det var hett scoop på gång:
Bit dom i halsen och ruska!
• • •
I hissen upp till rummet efter lunch på Waterside får vi sällskap av två personer.
Bruce ”Lille Fridolf” Boudreau – och en servitris på väg till en gäst med en skål jordgubbar doppade i choklad.
– You know, säger Lille Fridolf plötsligt, du kan dra plasten av den där byttan så har vi jordgubbsfest här i hissen.
Det är en rolig liten episod.
• • •
Wild inleder en rejäl roadtrip – säsongens sista riktigt långa – i Amalie och även om de inte behöver bekymra sig om huruvida de når playoff eller inte är det här en viktig match även för dem.
De är ju indragna i en privat uppgörelse med Chicago om förstaplatsen i Central – och West.
– Det är klart det är viktigt att komma först och, framförallt, före dem, vidimerar Värmlandsbacon.
– Vi har ju utvecklat en väldig rivalitet med dem efter alla möten i slutspelet och så. Om bara några dagar möts vi ju igen också.
Ja, på söndag faktiskt.
Det låter som en match jag och Ekan måste se när vi tagit in på ett Motel 6 nånstans i North Carolina.
• • •
När ett visst Leksand på något förunderligt vis lyckades vinna det gastkramande kvalet mot ett visst Modo ifjol ville Vigge Hedman inte prata med mig på flera veckor, så när samma Leksand nu står inför en regelrätt mara mot Mora (hey, där har ju Dalarnas Tidningar rubben inför första mötet – Mara mot Mora!) befarar jag att han ska ta revansch med hån och knäckebördsskämt, men Hedman från Fäbodvägen i Varvet är en snäll natur och säger sig bara se fram emot dramat per se.
– Det är fantastiskt bra för svensk hockey, menar han.
Men inte för mitt hjärta.
The Battle of Siljan kan mycket väl bli min död.
• • •
Nye Tampa-förmågan Yanni Gourde ser inte ut att vara äldre än tolv, men det hindrar honom inte från att ge mig en liten tackling när jag under förmiddagen står och pratar med hans bänkgranne Strålle Strålman.
Sicken snorunge.
Men Ekeliw tycker det är bland det roligaste som någonsin hänt.
• • •
Det är synnerligen gott om Wild-fans ute i downtown under eftermiddagen.
Och det är klart – är det några som behöver lite solär det förstås dom.
• • •
GM GM – The Prince of Las Vegas – är här också.
Hans liv är fan inte så dumt just nu.
Det är å andra sidan inte mitt heller, ta i trä.
• • •
Från lobbyn på Marriott Waterside till Amalies media- och spelarentré är det på sin höjd 120 meter.
Likafullt tar Wild-stjärnorna – som alltså bor med oss och förhoppningsvis inte fick sina pre game-naps störda när vi satt på balkongen och spelade in vår podcast – buss.
Det går ibland att tycka att NHL-proffsen har det FÖR bra.
• • •
NHL hade nog inte riktigt räknat med att fansen, och media, skulle reagera så starkt på beskedet att man planerar att hålla listorna på skyddade och oskyddade spelare till expansion-draften hemliga.
Så idag är det lite annat ljud i den så kallade skällan, kanske ska man ändå försöka gå sin publik till mötes på nåt sätt.
Och naturligtvis vore det otroligt dumt att inte ta tillfället i akt och göra happening och show av den unika tilldragelsen.
Men var så säker:
31 General managers och spelarfacket kommer streta emot in i det längsta.
• • •
Åh, Blackhawks återförenar skadefria duon Yellbear Hjalmarsson och Johnny Oduya mot Anaheim ikväll.
Det är något rent poetiskt över det.
• • •
Adam Berne är en annan ny pjäs i Tampa sedan utrensningen vid trade deadline och det roar mig väldigt att kalla honom Bärne, rakt av på svenska, för så var det en tomte som hette när jag växte upp i Borlänge.
Och bara för sakens skull – och för att Ekeliw skruvar oroligt på sig – kallar jag Gourde för Gårde också.
Bärne och Gårde – det nya radarparet.
• • •
Ekan ska själv skriva slutrapport – det upplägget kör vi efter varje match under den här trippen – och får själv berätta om alla små missöden han oavbrutet har en fantastisk förmåga att råka ut för.
Låt oss bara konstatera att jag får fnissa och skrocka och ta mig för pannan mest hela tiden.
Att beskriva den unge mannen som bortkommen vore kanske elakt, men…ja, hm, det händer konstiga saker hela tiden.
• • •
Jag tror Bacon Brodin gör ikväll.
I powerplay.
• • •
Strålle Strålman tänker bli fotbollsdomare när hockeykarriären är över.
Det var han i alla fall inne på i morse, apropå de omtalade filmningarna på Nou Camp igår kväll.
– Det är ju inte killarna som filmar som gör fel. Det är domarna. De borde bara sluta blåsa och säga åt dem att resa sig. Punkt och slut. Jag ska bli domare och visa hur det bör gå till, sa han medan han snörade om skridskorna.
Det kommer alltid oväntade utläggningar från Tibros tuffaste hårdrockare.
• • •
OK, här är han – för första gången i pressboxen i arenan i hallen han betraktar som en kyrka.

Nu åker vi.