A Tale of Two Swedes, del 2

OTTAWA – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
• • •
Sagan om de två svenskarna är ännu så länge framförallt en enaktare om den av dem som flugit hit för att stoppa puckar från att passera den korta, röda linje han uppenbarligen ser som gränsen mellan liv och död.
Några räddningar Henke gör i den här perioden är ingenting annat än overkliga.
Overkliga, säger jag
Den dubbla som slutar med att Hoffman får stå med öppen kasse i vad som känns som flera sekunder trotsar ju för fan naturlagarna.
Förstummande.
• • •
I övrigt är det en svår match att få grepp om, tycker jag.
Sens skapar i sanning mest chanser, men det beror enkom på att Rangers syndar som sjömän i hamn för första gången på en månad och ligger på rull till utvisningsbåset.
Fem mot fem har det mest varit ställningskrig.
Klichéernas kliché gäller: Vi behöver ett mål.
• • •
Jo, såklart.
Erik har redan Alfie-status i sin hemstad.
Det framgår , om inte annat, när han zoomas in i jumbon under line-up och ett muller värdigt en Iron Maiden-konsert på Ullevi utbryter.
• • •
Ryan McDonagh såg tydligen på tv igår och tror plötsligt att han är Adam Larsson.
• • •
Båda nationalsångerna igen…
Jag har fortfarande inte sett en slutspelsmatch live i år – vare sig här, i Washington eller i New York – utan att ”O, Canada” framförts.
En något ovanlig upplevelse, kan jag inte låta bli att notera.
• • •
Ja, det är förstås helt rimligt att det numer heter att backar som åker på soloräder ”gör” en Adam Larsson!
• • •
Erik har ännu inte fått tillfälle att utföra några av sina underverk, för precis som väntat ägnar Rangers enorm möda att hålla honom under uppsyn, men bara att se honom dirigera att ett kvickt, vasst, fantasifullt powerplay är ju en skönhetsupplevelse.
• • •
Förbluffande nog är det inte riktigt fullsatt i däckcentret.
Stolar gapar tomma lite här och där – och till ett rätt stort antal sektioner uppe i taket har det inte sålts några biljetter alls.
En chockerande syn i Kanada – och jag gissar att fans från Toronto, Montreal, Winnipeg, Edmonton, Calgary och Winnipeg suckar djupt.
• • •
Nu när du säger det, Taggen…fru Phaenuf. Hm. Hon borde vara här och jag har aldrig frågat en kändis om en selfie, men om jag ser Elisha kan det vara dags den för den första.
• • •
Det är ärligt talat inte nån särskild atmosfär här heller.
Jag har inte upplevt mindre tryck under en playoff-match någonstans, och allra minst i Kanada, tidigare.
Vilken besvikelse.
• • •
Man får vara bra välvilligt inställd till Kevin Hayes för att inte uppfatta det som att han är pinsamt ofokuserad när han bara dräller ut pucken över blålinjen i powerplay.
• • •
Jag blir så perplex över den dåliga uppslutningen att jag till slut måste fråga en okänd pressläktargranne hur det kommer sig att det inte är lapp på luckan och hans teori är att innevånarna i Ottawa är så less på ägaren Melnyck att de inte längre vill ge honom pengar.
Oops.
• • •
Som sagt.
Ett mål.
Då tar det fyr på riktigt i den här fajten.