Farewell to The Joe, del 3

DETROIT – TORONTO 2-3 (Period 2)
• • •
Han som bestämmer i Big Smoke är upplivad nu, och det är majoriteten av åskådarna också, för Leafs har vänt på äppelpajen i The Joe.
Eller Leafs och Leafs.

Det är ju three rookie amigos som knäcker Jimmy Howard.
Först gör Matthews mål, sedan Marner och så Lill-Nyllet.
Vilken story dom är, dom tre
• • •
Jag kan känna ångesten i Örby-natten ända hit.
Tampa ligger ju under mot Habs och om de torskar samtidigt som Leafs följer upp Bostons seger tidigare idag med en tvåpoängare i gamla Joe kan Bolts öde vara beseglat.
• • •
Det händer ingenting i Maple Leafs tidiga PP.
Tills Auston Matthew plötsligt får ett litet läge.
Då smäller det direkt för trots att han inte har någon tid alls hittar han omedelbart den lilla lucka Howard lämnar öppen.
Mål nummer 37, är det.
Hand over the Calder Trophy på en gång.
• • •
Wings tappar lite av sin glöd från inledningsperioden och hamnar i underläge av en anledning.
Däremot lägger de inte, som så många avsågade i samma situation, av bara därför.
Tvärtom, de kommer tillbaka och reducerar och håller därmed drömmen om att få jävlas med Babs levande.
• • •
Jag sitter långt ut på pressläktarflanken – med Han Som Bestämmer i Toronto, som sagt – och, jisses att ta sig fram och tillbaka till kaffekannorna och den lilla toaletten i andra änden är som att komma sent till en Håkan-konsert på Ullevi och ändå försöka krångla sig ända fram till scenkanten.
Med en pappmugg kaffe i handen, dessutom.
Nej, ingen kommer sakna den här pressboxen.
• • •
Dansken såg sur ut i morse och det kanske han var också och det gjorde ju i så fall ingeting för shit vad bra han är.
Han vacklar inte ens när landsmannen Frans Nielsen är framme och säger några, som man får anta, mindre vänliga saker
• • •
Jag önskar Chall efter sin Nashville-resa fick vara här och uppleva även det här.
Leafs Nation har, en sista gång, gjort The Joe till Torontos hemmaplan.
• • •
Det är inte orimligt att hoppas att tredjeperren blir dynamit.
Så don’t go anywhere.