Farewell to The Joe, del 5

DETROIT – TORONTO 4-5 (Slut)
• • •
Skojigt asså.
Så där svängde matcher senast på 80-talet, typ.

Det var ju inte ens slut för att Matthews matade in 5-3 med 1.09 kvar.
Mike Green han reducera i slutminuten och sedan hade Wings fan kvittering på lut också.
Tack för showen, säger bloggen.
• • •
Kolla här då.

Bläckfisk-kastandet i Detroit är egentligen en slutspelstradition, men när det nu inte blir några playoff-matcher och The Joe snart tillhör historien får det betraktas som ursäktat att ett blötdjur på klassiskt vis plaskar i isen en sån här kväll.
Motown vill ju se Al Sobotka – Octopus Al i folkmun – svinga fanskapet över huvudet innan de släcker lyset för gott och när han gör det utbryter kvällens jubel.
Men sen ligger den alltså bara kvar och skräpar i en korridor när jag en timme efter slutsignalen kommer trampande.
Det känns som en liten hälsning från det förgångna.
• • •
I mitten av tredje zoomar de in Shanny – Han Som Bestämmer i Big Smoke alltså – i jumbotronen så The Joe kan hylla honom med lite öronbedövande jubel.
Han verkar dock inte uppskatta speakerns påstående om ”we know he’s a Red Wing at heart” och sitter som en annan Tortorella och blänger oberört medan fansen på sektionen precis framför pressläktaren jublar som vore han gud fader själv.
Men tv-publiken blir glad ändå, för bloggen på sätet intill och råkar tydligen hamna i bild!
• • •
Det var synd att Wings inte fick utdelning för sin hunger och kunde bidra till lite mer spänning i racet – samt få sitt hämndbegär visavi Bobby Ewing-frillan stillat – men jag är i alla fall glad att jag fick se ett tvättäkta svenskmål.
Hästpolo lämnade till Zäta bakom förlängda, han rundade kassen, fick i exakt rätt ögonblick pucken framåt till en stötande Kronwall och – tjong i medaljongen.
Det är just den sortens blågul magi jag förknippar med The Joe – now and forever.
• • •
Genom att inte spela två matcher tror jag bestämt att Erik Karlsson bevisat att han fantamme är Hart Trophy-värdig.
Ottawa är ingenting utan sin kapten.
Nada.
Nu har de förlorat två raka – stort mot Minnesota och svidande mot Winnipeg – och blivit passerade av Toronto och kommer inte EK65 tillbaka på momangen är de snart inblandade i streckdrama.
• • •
Genom nästan hela slutperioden rullar ramsorna om varandra i en soul-artad call-and-response-giv.
”Let’s go Red Wings – Let’s go, Leafs”.
Väldans häftigt.
• • •
Om Boston torskar sin matiné mot Hawks i United Center om några timmar, och Tampa sedan slår Dallas i Amalie Arena…då blir det spännande igen.
Om inte är det över i öst också, tror jag.
• • •
Lill-Nyllet gör sig inte direkt skyldig till några tirader efter matchen heller.
Han har snabbt gjort de korta, innehållslösa men ändå trevliga svaren till en egen liten konstform.
Meddelas kan dock att han tycker att det är kul att det går så bra!
• • •
OK, detta långa farväl fortsätter närmast måndag.
Hörs då, hoppas jag – och kanske i spåret om det blir extremt spännande under söndagen.