Gudstjänst i Verizon Center

Och på den fjärde dagen sade hockeygudarna:
Mer action, mer drama, mer oförglömlig magi, mer lyckorus och mer heartbreak.
Såna är de ju, de himmelska överheter som regerar över isrinkarnas gospel.
Ju längre Stanley Cup-slutspelet pågår, desto mer gudomlig glans ser de till att skänka matcherna.
Och för oss troende blir upplevelsen bara mer och mer magisk.
Ja, några av oss lyckas suggerera oss till tala-i-tungor-stadiet redan innan första predikan ens är inledd – som jag i onsdags, när jag höll på att att slå knut på snusfläckiga tummar i försöken att klä min upprymdhet i ord – men likafullt ökar pulsen ännu mer efter några ronder.
Hatet börjar koka i serierna, oväntade profiler blir helt plötsligt talk of the town, striderna får tydligare karaktär och kontur – och framförallt:
Resultaten får större och större betydelse.
Så det är med bröstkorgen fullsprängd av hopp och tro och helgad förväntan jag slår ner min breda ändalykt på stol nummer 18, Rad B, i den västra pressboxen i Verizon Center för att se showdown nummer två mellan Washington Capitals och Toronto Maple Leafs.
För jag tror på hockeygudarna.
• • •
Så här såg det ut där jag satt igår – på Buffalo Billard’s vid Dupont Circle. .

Kul scen, tyckte kanadensiska kollegor.
Och jävlar vilken duell Canadiens och Rangers utkämpade på bildskärmen jag blänger på lika fokuserat som en Braden Holtby under meditationsövningarna några timmar innan han ställer sig mellan stolparna.
Scenerna innan Habs sena sex-mot-fem-kvittering…wow, precis alla i den väldiga baren stod upp, oavsett sympatier och förhoppningar och grader av neutralitet.
Han snett till höger om mig såg inte glad ut – och när Radulov sedan avgjorde försvann han snabbare än en burgare på Dustin Byfugliens lunchtallrik.
• • •
Bäckis erkände utan omsvep att han och lagkamraterna kände av pressen i torsdags och var nervösa i första perioden.
Det var de spelade så dåligt.
Men det släppte och det var nog väldigt avgörande för seriesegrarna det, för annars hade de förlorat och då hade det varit panik i huvudstaden denna soliga, ljuvligt varma påskafton .
Nu ska de kunna slappna av, spela ut och ta ett fast grepp om den här serien.
• • •
Dupont Circle är förresten ett väldigt vackert namn på en stadsdel.
Men de har fler såna i Washington.
Foggy Bottom, till exempel.
Det låter ju som nåt Walt Whitman – USA:s största poet – eller Mark Twain hittat på.
• • •
Bobby Ewing-frillan – Babs – var rätt nöj och belåten direkt efter matchen på skärtorsdagskvällen, men inte efter träningen igår.
– Nej, jag har tittat på matchen på video nu. Vi var inte så bra som jag trodde, muttrade han.
Ha!
• • •
Bethesda är ett annat poetiskt ortsnamn.
• • •
Under gårdagskvällen uppgav en kollega att Caps bara skulle ha så kallad optional skate idag och såna aktar man sig för såvida man inte är bergsäker på att de spelare man följer väljer att delta, så jag mailade en gästrike jag kan känner och frågade just det.
Han svarade att det inte alls var nån optional och att alla skulle vara på isen, men tillade
:
”Samtidigt…vad fan ska du se sån till för? Sleep in istället”.
Ett mycket klokt råd – som jag givetvis följde!
• • •
Antalet homo sapiens som på förhand trodde att Joel Edmundson skulle vara the difference-maker mellan St. Louis och Minnesota kan inte ha varit fler än antalet homo sapiens som fötts med en utombordare i röven.
• • •
Lill-Nyllet har, som de flesta andra, stora lurar på huvudet när han två och en halv timme före matchstart, kliver ur spelarbussen i Verizon-garaget.
Undrar vad han lyssnar på? Swedish House Mafia-grejer, troligen. Men eftersom vi inte vet tänker jag låtsas att han laddar upp med The Band tills någon bevisar motsatsen.
• • •
Ni tror ju att jag är en rå sälle som bara äter korv och tittar på hockey, men nu ska ni fan få höra.
Jag tillbringade långfredagens eftermiddag på museum – och inte nåt lokalt Hockey Hall of Fame, utan Smithsonians National Museum of American History.
Nu satte ni påskmusten i halsen, va?
Det var nu inte så fascinerande som jag hade tänkt mig, och eftersom alla museer i DC har gratis inträde dessutom alldeles åt helvete för mycket folk, men jag såg i alla fall en dräkt James Brown bar på scenen på Apollo i Harlem 1966 samt själva Star-Spangled Banner-originalet, tror jag.
• • •
Vi såg inte så mycket av Ovie och Bäckis i torsdags – och inte av Auston Matthews heller, för den delen.
Men det blir ju alltid så.
I nästan alla slutspelsmatcher plockas de stora stjärnorna resolut bort.

Det är därför kvaliteten på galleriet av birollsinnehavare i tredje- och fjärdekedjorna är så extremt viktig.
• • •
Oh boy, Ottawa.
Det har i skrivande stund gått två perioder i andra mötet i Canadien Tire Center och Boston leder med 3-1.
Kan bli en väldans kort serie, det där.
I så fall beror det på att Erik Karlsson inte är stridbart skick – och att B’s är bättre än många tror.
• • •
Alex Prewitt på Sports Illustrated – antagligen den största stilisten av alla nordamerikanska hockeyskribenter – har just publicerat en längre blänkare om Mojo Johansson.
I den avslöjas, något oväntat att Mojo Johansson är en fullfjädrad sång- och dansman
Kolla bara de här scenerna från en strand i Bahamas under All Star-uppehållet förra säsongen!
Det är ju känt att pappa Lars gärna tar några inspirerade danssteg ibland, men vem kunde ana att det svängde så här i avkomman?
Dessa moves måste ju Mojo testa om han får frilägen på Andersen ikväll.
• • •
Det var förstås väldigt dumt att tvivla på regerande mästarna.
De har sett riktigt skrämmande ut under delar av matcherna mot Jackets och var så säker, de kommer vinna den där serien.
• • •
Rickard Grönborg har fel när han säger att ingen i NHL gillar Bob Hartley.
Det räcker inte med det.
Ingen någonstans gillar Bob Hartley.
• • •
Nikita Zaitsev skejtade med Leafs i morse, men tyvärr mina blåvita vänner i spåret.
Han är inte riktigt redo för combat ännu och spelar således inte Game 2.
• • •
Som lustigkurrar på twitter redan slagit fast skulle Matt Calvert kunna få jobb som security-gorilla åt United Airlines.
Men kan ni fatta, det blir inga repressalier fast han försökte halshugga Eric Kuhnhackl – och sedan gav tysken en smäll till när han omskakad höll sig om skallen.
Departement of player Safety är och förblir ett skämt.
• • •
Alla svenskar som håller på Washington håller väl inte nödvändigtvis på Brynäs, antar jag – men just nu bör de skänka Gävle-klubben en tacksamhetens tanke för skrällen mot Frölunda är extra bränsle för Caps Valbo-bördige förstecenter, trust me. Det lyser i ögonen på honom när han talar om att moderklubben gått till SM-final.
• • •
Den som tror att jag kan skriva om Kuhnhackl utan att varje gång kolla stavningen överskattar min hjärna.
• • •
Men fanimig, Sens har ju kommit tillbaka och nog ser EK65 ut att vara i stridbart skick när han lägger upp för Brassards kvittering.
Herregud, vilken hockeyporr.
• • •
Vigge Hedman, Strålle Strålman, John Klingberg och kanske OEL.
Shit, Tre Kronor får verkligen en femstjärnig backuppsättning i VM i Köln.
Vilket annat lag kan mönstra nåt lika bra?
Inget – absolut inget.
• • •
Tålamod, predikar Babs och hans spelare om nu.
– Vi måste ha mer tålamod ute på isen, säger alla i kör.
Mja.
Det ordet hörde vi till leda under World Cup i Toronto och morsning korsning hur bra det fungerade för laget som gjorde det till sin ledstjärna.
Ge allt och använda de verktyg man har, och vid valda tillfällen chansa som fan – den melodin har bättre klang, tycker jag.
• • •
Hm, det luktar som att någon på pressläktarraden framför mig ätit ett och annat påskägg.
Eeew, faktiskt.
• • •
Noterar att Taggen redan är aktiv som en hungrig iller i kommentatorsspåret, så låt mig förekomma honom:
Nej, jag ska inte stoja och stå i på Old Ebbitt’s efter den här matchen.
Jag har bagarväckning och ska ta mig hem till New York för Game 3 mellan Rangers och Canadiens.
• • •
Det är rörande att se kommentatorn Dave Stradler utanför kommentatorshytten.
Han lider av cancer och har haft en riktigt tuff vinter, men är här och kör play-by-play i Verizon – för att han så gärna vill och för att han är så satans bra.
Props till honom.
• • •
Det verkar som aningen fler Leafs Nation-medborgare försökt invadera den amerikanska huvudstaden idag.
Jag ser en hel uppsättning blåvita jerseys på uteserveringarna i Chinatown när jag tre och en halv timme före showtime kommer stövlande mot Verizon, och när de nu 18.05 lokal tid, öppnat entréerna strömmar det ut rätt många även på läktarsektionerna.
Följaktligen kan det bli ännu mer liv och väsen här ikväll.
Underbart i så fall.
• • •
Idag serverar serveras godis som heter Mary Jane i pentryt bakom pressläktaren.
Ursäkta mig, men är inte det slang för…marijuana?
Försöker de göra tredje statsmakten mjuk och lugn och snäll?
• • •
Vi hade övertiden från Ottawa på bildskärmarna framför oss, på det här lyxiga viset.

Och – Elishas kille, Dion!
Det hade man ju inte räknat med, men vad kul – nu blir det serie av det där också.
• • •
Burracuda hänger en puck ikväll, känner jag på mig.
• • • 
Snart är apostlarna på isen och vi följare sitter beredda i kyrkbänkarna, med psalmböckerna (ja, bloggarna alltså…) uppslagna.
Nästa väckelsemöte i The Stanley Cup Playoffs 2017 kan börja!