Gudstjänst i Verizon, del 3

WASHINGTON – TORONTO 2-3 (Period 2)
• • •
Vi är inne i ett skede när isens apostlar visar vad sann gudfruktan innebär.

Det är spänt och hårt och bistert och strängt och fientligt ute på slagfältet – och ingen viker en tum i sin trosvisshet.
Ojvoj – verkligen.
Caps lyckas medelst två powerplay-oblater vända och skaffar sig för första gången i hela serien ledningen.
Men bara en kort stund, för sedan slår de stora målens unge ängel Kasperi Kapanen till och kvitterar.
Och inte nog med det:
När 13 sekunder återstår vispar Morgan Reilly in en ny ledningspuck för gästerna.
Åh, they’re gonna go gamla testamentet on our asses innan kvällen är över…
• • •
Jaha, The Great Eight tar plats på kontoret i vänstra tekningscirkeln, vrålar likt Scarface Pacino ”Say hello to my little friend” – och prickar in sitt första mål denna slutspelsvår.
Med betoning på prickar.
Han laddar ju inte, som de flesta gånger, på med allt han har utan sätter en pärla på ren precision.
• • •
Det blir gurgel efter praktiskt varje avblåsning.
Men ja, de har ju spelat fem perioder – plus några övertidsminuter – vid det här laget.
Längre än så tar det inte för rent hat att planteras i hjärtat på de som möts i playoff-clashar.
• • •
Nu får Leafs en grundlig påminnelse om att det inte är någon bra idé att ta utvisningar i den här serien.
Then again, när Tim Peel håller i pipan skulle själva Dalai Lama kunna åka ut för roughing – det är liksom inte säkert att man kommer undan hur fredligt och lagenligt man än uppträder.
• • •
Lill-Nyllet i handgemäng!
Jag har inte fakta från boxningsfederationen tillgänglig, men det måste väl ändå vara första gången i historien?
• • •
Stämningen lär inte bli mer kärvänlig efter Brooks Orpik-tacklingen som, vad det ser ut, tar Roman Polak ur serien.
Den träffar awkward och Polaks knä ser ut att trasas, men även om Brooks – som skadat folk förr – kanske inte är ful förstår man varför tv-producenterna zoomar in först Matt Martin och sedan Leo Komarov.
It’s gonna get ugly.
• • •
Jag tycker det är bra med coach’s challenge, i synnerhet när så här mycket står på spel, men jag vill se en tidsbegränsning.
Har de inte lyckats komma fram till en ny slutsats efter två minuters granskande på läsplattorna ska ursprungligt domslut gälla.
Eljest dödar de där sekvenserna matcherna.
• • •
Äter mer Mary Janes-karameller i pausen och börjar plötsligt digga Grateful Dead.
Nä, skojar bara.
• • •
Don Cherry ska man inte bry sig om, det är sen gammalt.
Han är en stollig pajas som CBC envisas med att ha kvar i rutan för att underhålla den breda allmänheten.
• • •
Nu kom jag att tänka på ett skämt Keith Richards drog en gång.
– Vad säger Grateful Dead-fansen när gräset tar slut? ”Vad ÄR det här för skitmusik?”.
Hi hi.
• • •
Det är ju bara bisarrt att Tim Peel får döma slutspelsmatcher.
Har de inga krav alls på den punkten borta på sjätte avenyn?
• • •
Jag vill också ha kräftor kokade i Tennessee till påsk – apropå det faktum att en av våra läsare är på kalas ikväll!
• • •
Men ibland framstår hockeyspelare som rätt svagsinta också.
Som Kadri när han serie-crosscheckar Oshie i målgården och får en osannolikt onödig utvisning just som Leafs kvitterat.
Vad ska Peelen göra där? Peela en banan? Nä, han måste ju blåsa.
• • •
Ready for more?
Jag tror på en biblisk slutperiod – och sedan ytterligare en timme eller två i övertidens skärseld.