May the force be with them

Det är 55 mil mellan New York och Toronto, men tro mig.
Jag kan känna ända hit, till den mytomspunna korresoffan i min lägenhet 48 våningar ovan Manhattans eviga brus, hur Kanadas största metropol just nu drar efter andan.
Maple Leafs – laget som på så många sätt utgör stadens själ och hjärta och identitet – ska gå upp i Game 4 mot Washington Capitals i kyrkan Air Canada Centre och om de vinner…ja, det vågar de knappt tala högt om där uppe, gissar jag.
Men tänk om…
Då har de plötsligt slagläge i en Stanley Cup-serie för första gången på en hel generation och bara det räcker nästan – nästan – för att sudda ut de senaste decenniernas mörker.
Om de sedan slår ut sin mäktiga motståndare också, exempelvis i i DC på fredag, då ÄR historien raderad och ett nytt tidevarv inlett.
Så håll i mössan nu.
Toronto står i begrepp att explodera.
• • •
Ikväll har förstarundan pågått i exakt en vecka och lika länge har jag befunnit mig inne i en bubbla.
På annat sätt kan det verkligen inte beskrivas.
Stanley Cup har tagit över helt.
Jag gör inget annat, skriver inte om något annat, pratar inte om något annat och tänker inte på något annat.
Tur jag är singel.
Eller kanske ska det sägas så här:

Det är därför jag ÄR singel…
Well, det är jag i så fall bara glad för, ty det är alldeles, alldeles underbart här inne!
• • •
För Washington gäller det att göra en San Jose ikväll.
De måste visa att de – precis som Pavelski och Thornton och de andra borta i hajtanken igår natt – inte accepterar att snorvalparna leker med dem mer.
Det är dags att sätta ner foten, visa var skåpet ska stå, ta fram läderbältet och smiska unga Ontario-stjärtar blå.
Naturligtvis borde även Caps med all sin erfarenhet och all sin begåvning och all sin hunger kunna göra ett sådant statement.
Det är bara att fortsätta som i inledningen senast – och sedan accelerera, inte slappna av och andas ut och tro att sängen är bäddad
Fan att en lekman med dubbelhaka och kontorsröv ska behöva påpeka det…
• • •
Det är verkligen ingen överdrift att jag bara, bara ägnar mig åt Stanley Cup just nu.
För vad har hänt sedan vi satte punkt i går natt?
I några punkter:
*Hällde upp en sängfösarskvätt ur den fina Blanton’s-flaskan.
*Såg slutet av Sharks Oilers-kross.
*La mig.
*Somnade.
*Drömde att Filip Forsberg var här och spelade landhockey på vardagsrumsparketten, egenartat mot mina kompisar Alle och Ola Berglund.
*Vaknade.
*Spelade in NHL-podd med Ondskan från Örby.
*Gjorde intervjuer om VM med Strålle Strålman och Gabriel Landeskog.
*Gick ut för att äta lunch.
*Träffade dörrmannen Simon och hade debatt om huruvida Rangers kan göra mål eller inte.
*Åt ägg med corned beef hash på min diner – och plöjde alla texter i Post och News om matchen på Garden igår.
*Kom tillbaka hem.
*Började hamra på detta intro.
Yes, baby – bubbla monumentale!
• • •
Äntligen har NBC fått ordning på schemat, så en av de tidiga matcherna (den i Toronto) börjar 19.00 och en (den i Boston) 19.30.
Det ger lite mer manöverutrymme för oss som inte vill missa nånting – och allra minst Erik Karlssons shownummer.
Där är jag dock rätt så övertygad om att brumbjörnarna replikerar ikväll.
Den serien är för jämn för att Sens ska kunna skaffa sig 3-1-övertag, känns det som.
• • •
Hoppas John J såg att det blev en lång intervju med Wild Bill Karlsson i morse.
Han förtjänade en, i sanning.
Vilken monstermatch.
Han var för övrigt rolig också.
När jag försökte fiska efter vad det är för mytisk ”skitlåt” de firar sina segrar med svarade den lille kanaljen så här:
– Well, låt oss säga att det handlar om popmusik av idag. Så ni gamla förstår ungefär.
Ha!
• • •
Senare under kvällen har vi tvenne elimination-matcher också.
St. Louis kan svepa Minnesota och Anaheim göra detsamma med Calgary.
Otroligt att vi redan nått fram till den sortens klimax.
Men really, inte kan väl säsonger så fina som de Wild och Flames haft sluta på det förnedrande sättet?
Jag har svårt att se det.
• • •
Draisaitl får bara böter för sin spearing igår.
Fegt.
Men förhoppningsvis räcker det för att han och McDavid och de andra wonderkidsen i Oilers ska inse att det bara är underbart för Sharks om de ägnar sig åt att vara griniga och frustrerade och begår meningslösa lagbrott.
• • •
Nu tänder vi upp i bubblan igen.
Ännu en episk kväll är här.
May the force be with alla goda och begåvade!