New York City Serenade, del 3

NY RANGERS – MONTREAL 0-1 (Period 2)
• • •
Habs står för en väldigt fin powerplay-variant som slutar med Artturi Lehkonen, fri på liten,liten yta mitt i slottet, spräcker Henkes nolla.
Annars är det officiellt nu:
Det här är den minst betagande av alla matcher jag hittills sett sedan playoff började i onsdags, live såväl som på tv.
Jag vet inte om den egentligen är dålig, de båda lagen gör väl det dom ska under ett ställningskrig, men – det händer för lite, tempot är för lågt och känslorna svallar inte.
Hallå för fan!
• • •
Gris-Olle är off han med.
Sitter mest och stirrar i sin ölmugg och muttrar tyst.
Det var ju inte så här det skulle bli när de tände the spotlights på Manhattan
• • •
Inte för att det direkt slår gnistor om Montreal heller, men om nån nu ska ha ledningen är det logiskt att det är gästerna.
De skapar i alla fall några chanser och tvingar Lundqvist att steppa duktigt några gånger.
Rangers, däremot, utsätter inte Price för nånting som skulle kunna beskrivas som farligt i mittperioden.
• • •
Tänk att så många fortfarande tycker det är så roligt när domarna ramlar omkull.
Och nu när jag tänker på det, det gör ju jag med!
• • •
Förlåt, nu ska jag inte förtala Gris-Olle.
När Miller åker för faceoff-violation ställer han plötsligt ner ölmuggen, reser sig och skriker.
– Fucking bullshit!
Det var det ju inte, men – uppfriskande med en reaktion.
• • •
Det är verkligen fjärdekedjan, med Prins Oscar och Nässjö-Jesper i spetsen, som uträttar något litet för hemmalaget.
De är inte gorillor utsläppta ur bur – men väl unga rottweilers som liksom gläfser sig fast nere i anfallszonen mellan varven.
• • •
När Werenski återvänder till matchen i Columbus efter att han fått puck i ansiktet ser det ut som att han ska ut och skjuta ner Mig-plan snarare än spela hockey.
• • •
Det är tidvis så segt här att jag börjar tänka på hur satans skönt det ska bli att ligga i korresoffan och se matcher på tv i morgon – och kunna välja bort de som inte har förväntat underhållningsvärde…
• • •
OK, desto mer intensiv hetta i Ohio, förstår jag.
Och OT.
Kan vi få förslag på hjältar?
Jag säger Olli M – eller Wild Bill William Karlsson.
Här ska vi försöka vakna till med lite kaffe.