Roll the dice and take your chances, del 6

MONTREAL – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
PITTSBURGH – COLUMBUS 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CHICAGO 4-1 (Slut)
EDMONTON – SAN JOSE 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Ja, jävlar.
Nu är det så där igen.
Jag var trött som en apa för några timmar sedan, men går i den sena timmen omkring i lägenheten och hyperventilerar om hur fantastiskt mycket vackert och förbluffande och exalterande som händer hela tiden.
Och när jag till slut sätter mig i korresoffan och försöker samla mig, vad händer då?
Kleffy Klefbom, Värmlands egen Al McInnis, kliver upp i banan och dammar in 3-3-kvitteringen så det sjunger till i hela västra Kanada.
Så nu blir det övertidsdrama DÄR OCKSÅ!
• • •
Mika tvekar inte en sekund på telefon från Montreal.
– Ja, efter avgörandet i JVM-finalen 2012 är det helt klart det största mål jag gjort, säger han.

Det säger något om digniteten på den sudden-smockan.
• • •
Chicago Sun-Sentitel har tagit fram de stora krigsrubrikerna, noterar jag.
”End of en era?”, brakar de på över en gråtbild på kapten Toews.
Ojvoj.
• • •
När jag pratar i telefon med Arvy ursäktar han sig för ett ögonblick, säger nåt på engelska och återkommer.
– Ja, förlåt, jag försöker hjälpa farsan att beställa.
Ha ha, underbart!
• • •
Men Hawks-spelarna försöker inte skyla över fiaskot själva heller.
– Det här är en chock och den kommer svida hela sommaren, suckar till exempel Patrick Kane.
• • •
Man ska inte se för långt fram, det straffar sig nästan alltid, men nu gör jag det ändå och säger att det KAN bli Erik K vs. Henke L i nästa omgång.
Då skulle redaktörerna hemma i Stockholm börja sögla, som vi säger i Borlänge.
• • •
Toews är också chockad, men passar samtidigt på att hylla Predators.
– Det vore en förolämpning att inte ge dem cred för hur bra de spelat, och hur bra de tagit oss specifikt. De var obevekliga.
• • •
OK, sudden i Rogers Ställe.
Mina hjältar:
Draisaitl eller The Melkman igen!