Round 2 Takeoff

Break’s over, pojkar och flickor.
Hoppas ni vilat upp er, andats ut och är redo för nya prövningar och eldprov.
För här kommer rond nummer två i Stanley Cup-slutspelet.
Med ännu högre insatser, ännu starkare känslor, ännu mer gastkramande drama, ännu tätare atmosfär och ännu bättre hockey.
För att fira avlossar jag för första gången den här våren en – hotellrumsblogg!
Jag har nämligen redan tagit mig till Ottawa – i akt och mening för att hinna vara med på första morgonskejten i Canadien Tire Center innan Game 1 mellan Senators och Rangers imorrn – och ska se kvällens inledande matcher på min LG-tv här på 24:e våningen på Marriott Delta City Center.
Har jag tur får jag småningom besök av Lönta Lindquist från Viasat och den store Chris Johnston från Sportsnet , för de har hört att jag blev uppgraderad till en fet svit när jag checkade in och verkar vara inne på att det är här de ska ha kvällens fest, och i så fall får vi riktigt kul!
• • •
Konstigt, är det inte?
Det har bara gått tre dagar sedan Mojo avslutade första omgången med sitt sudden-mål i ACC, men det känns som det gått åtminstone…ja, en vecka.
Kanske för att kontrasten mellan hyperintensiv action varje kväll i två veckor och absolut stiltje blev så bjärt, kanske för att jag lik förbannat skrivit så ögonen gått i kors.
I vilket fall:
Jag gillar verkligen att det blir ett litet avbrott mellan rundorna – och hatar när de bara hakar i varann från ena dagen till den andra, eller till och med överlappar.
Jag vill, som nu, kunna ladda om, hinna ändra fokus och verkligen känna att det sker en…stegring.
Nå, det jag suttit vid laptopp-eländet och svettats med sedan i måndags morse är, bland annat, tips och analyser av det som tar vid nu.
Ni kanske såg den långa versionen på sportbladet.se, men om inte kommer här en snabbrepetition (ja, den kommer även om ni såg den långa versionen…).
*Washington Capitals – Pittsburg Penguins 3-4.
– Den är jag inte det minsta säker på, det kan bli precis tvärtom. Det är nåt intressant med att Caps talar om att de förberett sig för mötet med Penguins hela säsongen, att allt de gjort och tänkt syftat till att en gång för alla vinna en serie mot sin svurna fiende. Men jag tycker Pens övertygade mer mot Jackets än vad Caps gjorde mot Leafs. Så…
*Ottawa Senators – New York Rangers 2-4.
– Är jag inte heller särskilt säker på. Henke sa på telefon igår eftermiddag att Senators är en svårare motståndare än folks tycks tro och därför inte får den cred de förtjänar. Det kan kanske vara så. De har ju Erik, om inte annat. Å andra sidan har Rangers just Lundqvist…
*St. Louis Blues – Nashville Predators 2-4,
– Blues övertygade också i öppningsrundan, ja. Men Preds nollade Chicago. Det går inte förbise. Gör man det – och dessutom ser till att Kane & co bara gör tre mål på fyra matcher – blir man ofrånkomligen favorit, i alla fall hos mig.
*Anaheim Ducks – Edmonton Oilers 4-2
– Det var storartat av kidsen från Edmonton att slå ut fjolårsfinalisten San Jose. Men Anaheim är bättre än San Jose just nu. Mycket bättre. Här tar det stopp.
• • •
Idag har varit en mycket tung dag i the business of hockeyjournalistik.
ESPN genomförde i morse brutala nedskärningar och avskedade praktiskt taget hela sin NHL-redaktion.
Tungviktarna Pierre LeBrun, Scott Burnside och Joe ”Joey Mac” McDonald fick alla sparken.
Med omedelbar verkan – mitt under pågående slutspel.
Det är en chock – på flera sätt.
Dels är det några av hela branschens allra bästa skribenter och största profiler.
Men de – och framförallt då veteranerna Pierre och Scottie – har också varit den här knäppa kringresande hockeyskribent-familjens nav, dess ringleaders, andliga ledare och generösa, godhjärtade snälla härförare.
Det har i tweets och interna PHWA-mail under dagen berättat många rörande historier om hur firma LeBrun-Burnside tagit rookies och andra försynta under sina vingar, hjälpt till med tips och kontakter och bjudit in i gemenskapen.
Så var det i sanning för mig också. Många tycker att vi utlänningar bara är i vägen och behandlar oss som luft, men Pierre och Scottie såg tidigt till att jag – precis som exempelvis Juha från Sanomat – fick komma in i värmen, introducerade mig för en hel värld av nya kittlande bekantskaper och har varit helt fantastiska att ha som vänner, bollplank, reskamrater och pressläktargrannar.
I love them.
De råkar också vara världsmästare på good times.
Om vi säger så här: I samtliga 30 NHL-städer finns minst en bar man kan gå in på och säga att man är vän med Scottie Burnside och sen är man garanterad en stor kväll…
Samtliga är så bra att de kommer hitta nya gig snabbare än någon hinna beklaga det som hänt – LeBrun är ju redan sedan tidigare anlitad även av TSN – men det dröjer och vi lär få klara oss utan dem i det här slutspelet.
Jag vet inte hur det ska gå till.
• • •
Det fascinerar mig att antingen Blues eller Predators förr eller senare kommer tvingas sträcka vapen.
De gick ju båda på ursinnig knock i förstarundan och går in i kvällens holmgång med enormt självförtroende.
Det ryker om dem, faktiskt.
Men likafullt:
Någon måste obönhörligen förlora.
Vem får vi förmodligen en liten föraning om nu, när andrarundan om bara några minuter inleds i Scottrade Center.
• • •
Ingen hade berättat att Air Canada dragit in direktlinjen mellan LaGuardia och Ottawa.
Man får lov att mellanlanda i Big Smoke nu.
Skandal.

Det här är ju ändå Kanadas goddamned huvudstad, no?
• • •
Precis som solen började gå ner bakom de fåtaliga skraporna utanför hotellrumsfönstret kommer Jack Adams-nomineringarna också.
Mike Babcock, John Tortorella och Todd McLellan.
Rätt givna namn, även om jag tycker att Mike Sullivan nästan borde fått en nominering retroaktivt för det han gjorde med Pens ifjol.
För övrigt blir det festligt att se Tårtan i Vegas.
Hoppas han vill vara med och spela lite craps. Jag behöver nån som kan skälla på huset när det går dåligt…
• • •
I Kanada behöver man inte vara orolig för att tv-kanalerna inte ska visa slutspelsmatcher trots att de lokala lagen inte spelar.
Öppningsduellen mellan St. Louis och Nashville – båda de facto hemmahörande i ett annat land – sänds alldeles självklart på CBC, den här nationens SVT1.
Fantastiskt.
• • •
Nu ska jag bara städa undan lite strumpor och kavajer och Twix-papper så Lönta och CJ tror att det är en vuxen människas svit de gästar.
Sen åker vi, folks.
Rond 2 är här.
Enjoy!