Springtime in DC, del 6 – The End

WASHINGTON – TORONTO 3-2 (Slut, OT).
• • •
Först Tanner Glass, sedan Joel Edmundson – och så Tom Wilson med det där sjuka skottet utifrån sargen…
Jo, we got ourselves en devis för Stanley Cup-slutspelet 2017, myntad av Glassen:
Expect the unexpected!
• • •
Leafs är förstås besvikna, det svider alltid fruktansvärt att torska i sudden, men långt ifrån uppgivna.
– Jag tycker vi visade att vi verkligen kan spela mot de här killarna, säger dansken.
Babcock är inne på samma linje.
– Detta var definitivt en confidence-builder för oss, menar han.
• • • 
När Wilson står och ler blygt i media-scrummet som förstås bildas runt honom går Justin Williams förbi och hojtar.
– Feels good, doesn’t it?
Är det nån som vet är är det Game 7.
• • •
Han har ingen vidare statistik i grundserien längre, men jag är för evigt en Pekka Rinne-believer.
Det känns alltid som att han när som helst kan plocka fram killer-spelet han knäckte Chicago med i natt.
• • •
– We’re not going anywhere, säger Gardiner när han sitter och tar igen sig i omklädningsrummet,
Den kommentaren kan tolkas på flera sätt, men okej…vi förstår vad du menar, Jake.
• • •
Den svenska skyttekungarna fortsätter precis som i grundserien, dom.
Arvidsson gör ett mycket typiskt Arvidsson-mål i United Center och just nu ser jag Rakell göra ett lika typiskt Rakell-mål på hotell-tv:n.
• • •
Jag blir lämnad snudd på helt ensam på pressläktaren efter tredje perioden, för kollegorna är alla på deadlines och vill sitta redo i pressrummet under övertiden, för att så snabbt som möjligt kunna ta sig till omklädningsrummen efter avgörandet.
Men det där förstår jag inte alls, man vill ju se det allra viktigaste som händer live när man för fan är in the house – och omklädningsrummen öppnar inte tidigare bara för att journalister har bråttom, jag hinner gott och väl fast jag ser Wilson panga in sudden-pucken från pressläktarstolen.
Onödig stress för stressens skull är ett otyg.
• • •
Där kommer det ett Silfverberg-mål också – sannerligen typiskt det med.
• • •
När det nu finns en Gardiner, kan inte någon kontra med Persienner också?
Förlåt, jag blir alltid lite göteborgsk till påsk.
• • •
Pappa Anders står i Caps-tröja och skrockar med Mojo i korridoren utanför familjerummet, mamma Catta finns nånstans i närheten hon också – och storebror Storchen flög in med några polare så sent som ikväll, det vet jag bestämt.
Där har vi ytterligare ett otvetydigt vårtecken i Washington.
The Bäckströms is in town!
• • •
Flames har alltså inte vunnit i Honda Center på 20 år och som det ser ut under ankornas suveräna push här under sista sju-åtta i mittperioden kommer de inte göra det ikväll heller.
• • •
Nu är jag så trött att det hettar i ansiktet och något säger mig att det inte är alldeles bra.
Så nu hänger jag Don’t disturb-skylten på dörren och går och lägger mig och sover tammefan tills jag vaknar.
Imorrn tar jag som sagt bloggpaus och ser matcherna på sportbar, men på lördag laddar vi om revolvrarna här.