Den stora folkfesten, del 3

NASHVILLE – ST. LOUIS 1-1 (Period 2)
• • •
Predators och deras andraperioder…
Fuck, man!
Plötsligt är de inte mjukare i armarna – eller nån annanstans – än Eiffeltornet är i sina järnbalkar utan bara exploderar i sekvenser så blixtrande powerful och furiösa att det nästan svartnar för ögonen.
Kan de bevara den energin i tredje får bluesmännen hålla hårt i pungarna om de ska överleva.
• • •
Jag som trodde risken för arbetsskadan tinnitus eliminerades när jag slutade som recensent och inte längre behövde bevaka AC/DC-konserter.
Morsning korsning.
När Preds gör mål följer ett flera minuter långt vrål som får trumhinnorna att fladdra som hörnflaggorna på Ullevi i västsvensk höststorm.
Herrejävlar.
• • •
Ekholms passning till Roman Josi vid den omedelbara kvitteringen håller rena rama Erik Karlsson-klassen.
Så är han – precis som den sjungande lantbrevbäraren Evert Sandin – uppvuxen i Vikarbyn utanför Rättvik också.
Där har de alltid höjts sig i de allra största ögonblicken.
• • •
Allt i Bridgestone är femstjärnigt – utom antalet toaletter.
De trodde tydligen aldrig att det skulle bli fullsatt när de byggde ladan så de är alldeles för få, köerna i pauserna helt omöjliga och vi som nu sitter och skruvar på oss i stolarna många.
• • •
Nej, Hek, jag åt på Sun Records-dinern ute på stan och satt sen här kämpade med intro när kollegorna frossade i Bridgestones skivade köttbullar.
Men jag ska klämma en grillad med bröd i den paus som följer nu.
• • •
Hm, det oroar mig att ingen bemödar sig om att ta ner en puck som fastnar högt up i skyddsnätet bakom Pinnen, för när nån dammar in i plexit nedanför kommer den ramla ner på isen igen och då kan det bli jävligt rörigt.
• • •
Om det blevo oväntad final mellan Predators och Senators skulle det ju bli Canadien Tire mot Bridgestone.
Hm.
• • •
Nu ska jag väl inte bli greedy, när vi haft så många högtidsstunder i snart en månads tid, men…jag hade väntat mig mer tryck i spåret idag.
Det är Sverige-vänlig-tid och en av de allra största matcherna som spelats på ett år.
Host, host, kom igen nu.
• • •
Ja, alltid är det nån Nashville-back som placerar de mest skinande vackra offren vid hockeygudarnas fötter.
Den här gången är det Roman Josi.
Han gör en monstermatch.
• • •
I sista reklampausen sprang jag faktiskt iväg och lättade på trycket.
Jag gillar egentligen inte att missa en endaste sekund – ens under powerbreaks – men nöden har ingen djungel, som Rolf Zetterlund aldrig sa men i Borlänge hävdar vi det ändå.
• • •
Jag hade glömt att Perron kan se så skräckinjagande stor ut.
• • •
Med PK är det som det är.
Man får ta det onda med det goda, för i långa loppet väger det goda över.
• • •
Handslag, klapp eller kyss?
Nja, men en handshake kan vänta om 35-40 minuter.
Ojvoj.