En majbrasa på is, del 6

EDMONTON – ANAHEIM 3-4 (Period 2)
• • •
Jo, nog har det blivit spännande igen.
Men jag vill bara skriva om Connor McDavids mål – det snyggaste i årets slutspel vid sidan av Hoffmans Foppa-fint efter Eriks mästerpassning.
Att få se sånt…
Jag tycker det är som att höra Jussi Björling sjunga – eller läsa Karin Boye-dikter.
Man blir bara tyst.
Det är så…överjordiskt.
Herregud.
• • •
Senaste budet från Lönta är att han lyfter från Toronto 22.00.
Då lär han, som tidigast, landa i korresoffan framåt halv ett.
Suck.
Men Papa biff får väl stanna uppe och ta hand om lilla ponken från Hörnett.
• • •
Igen:
Det imponerande med unga Oilers är att de vinner på så många olika sätt.
Nu kommer de tillbaka från 0-3-underläge också och nä, det är inte klart att de vinner, i synnerhet inte som Talbot bjussar ankorna på ny ledning, men ändå.

De visar att de inte, som Anaheim nog hade trott, går att skaka av sig – vad som än händer.
• • •
Fint med Kung Pao var det, ber jag att få meddela – och nu kan jag uppträda som levande eldkastare bara genom att andas när Lönta till slut anländer.
• • •
Nu är det hyggligt högljutt i Rogers ställe igen.
Så det räcker för att spräcka trumhinnor uppe i Yukon, typ.
• • •
Det ser ut som Gretzky har lite ont i nagel när kamerorna hittar honom på läktarna.
Bör han kolla, kan jag upplysa honom om. För mig slutade det på akuten i Toronto mitt under pågående World Cup.
• • •
Jag behöver icke berätta, ni vet – det kan bli en mighty happening slutperiod nu, med extra allt och lite övertid.