Från skogsbackarna till klimax, del 5 – The End

NY RANGERS – OTTAWA 2-4 (Slut)
• • •
Jaha, det var det.
Sista matchen för säsongen på Madison Square Garden.
Lite abrupt, känns det som.
Såvida det inte arrangeras några omistliga konserter i sommar – och det tror jag inte – kommer jag inte tillbaka till detta andra hem förrän i…ja, september.
Dit är det långt.
Men det är bara logiskt att de slår igen media-ingången för i år och annullerar våra säsongsackrediteringar,
Rangers sköt sig själva i foten uppe i Ottawa några gånger och när det väl gällde, i natt, var Senators definitivt bästa laget.
• • •
Karlsson, Karlsson, Karlsson…
Namnet ekar oavbrutet i den nordamerikanska hockeyrymden i natt igen.
Varenda hockeytyckare värd namnet fullkomligen rejvar om den förstummande artisten från Landsbro.
”Other wordly”, flämtar till exempel Mister Insider Bob McKenzie – vanligen sparsam med superlativen.
Själv bara ler han och säger att det kändes som att han hade bra ”hugg” ikväll och mer är det inte med det.
• • •
Jo, jag ställde FRÅGAN, när jag blev ensam med HL.
Lite inlindat kanske, men ändå.
Han tog det med fattning.
Vad han se får ni kolla på sportbladet.se för att bli varse!
• • •
När Boucher, nöjd som en påfågel i spegelhallen (va?), får frågan hur han ”förklarar” Erik bara slår han ut med armarna.
– Jag kan inte. Han bara är en superstar som blivit en vinnare och framförallt gör det han gör för sitt lag. Han är en enorm ledare för oss, jag kan inte hylla honom nog.
Nej, vem kan det.
• • •
Henke är nykter i sin analys.
– Jag tycker vi var bättre laget, men de var bättre på att hitta sätt att vinna och det ska de ha cred för. Vi hade chansen uppe i Ottawa alla tre matcherna, men de vinner samtliga i alla fall, säger han med tom blick men stadig stämma.
• • •
Nu ska jag sova några timmar – sedan bär det av igen.
Mot DC.
Vi hörs därifrån när slutspelets hittills mest infernaliska drama börjar.
• • •
En sak till bara:
Den här vill säga hejdå.

Den har nu gjort sitt och förs till arkivet där svunna säsonger vilar…