Jakten på den okontrollerbara euforin, del 3

NASHVILLE – ANAHEIM 2-1 (Period 2)
• • •
Det är fortfarande så högljutt i Bridgestone att trumhinnorna nästan blöder.
Men vrålen och ropen och skriken har en edge av oro och ångest och fladdrande nervositet nu.
För det som såg ut som en rungande homerun i början av period 1 är nåt helt annat nu.
Sedan Preds fem minuter långa, helt impotenta PP tog slut har Anaheim haft den där rödglödgade On-a-Mission-From-God-auran och faktiskt spelat ut ett spakt och stissigt hemmalag.
Att det fortfarande står 2-1 kan Nashville tacka hockeygudarna och Pekka Pinne för.
• • •
Har ni sett bilderna från plazan utanför Bridgestone?
Där befinner sig ju lika många som på Sergels Torg tidigare idag.
Otroligt.
• • •
När det inledningsvis såg ut som att Bernier åter var Maple Leafs-målis hösten 2015 vittrade Predators blod och började skicka alla puckar de kunde mot honom.
Förstås.
Så hade de antagligen tänkt att de skulle fortsätta, men verkligen inte.
Efter två perioder har de fortfarande bara 8 skott på mål.
Det är inte så svårt att vara vinglig Bernier om det inte kommer några skott alls…
• • •
Yannick Webers femstjärniga brytning i början av andra är ett bevis på att nån som heter Weber alltid kommer att stå för storartade saker i Bridgestone Arena.
• • •
Men ändå:
In med Enroth!
• • •
Bara för att understryka vilken speciell kväll det är i ladan på 501 Broadway dukar de upp med ribs i det lilla presspentryt i pausen också.
Vi bugar.
• • •
När ankorna kör på Pekka hårt, kan man då säga att de då försöker plocka pinne?
Förlåt…
• • •
Skånske Jan och Taggen, ni behöver väl inte sura ihop och sluta skriva bara för att ni inte får in vilka kommentarer som helst?
Kom igen nu – kommentera hockeyn!
• • •
Har Micheletti nämnt firandet i Stockholm ännu?
Det skulle vara mycket intressant att få veta om han kunde prata om det utan att brista ut i skratt.
• • • 
Predators måste leva upp till Heks förhoppningar om en oerhört mycket bättre tredjeperiod.

Eljest är det inget snack.

Det blir en Game 7.