Moment of Truth, del 3

PITTSBURGH – WASHINGTON 0-1 (Period 2)
• • •
Mayhem, flämtar Pierre McGuire om och om igen.
En korrekt iakttagelse.
Här kokar mer ont blod än det gjort i någon slutspelsbatalj på flera år.
Matchen har nästan – men bara nästan – lite Detroit-mot-Colorado-97-feeling.
Om någon står upp när slutsignalen såsmåningom går är det bra…
• • •
Ingen hemmakapten på isen i andra.
Fy fan vad tråkigt om han inte kan spela mer.
Då ska Penguins försvara titeln utan Crosby och Letang och jag hävdar härmed att det är omöjligt.
• • •
Ja, det blir ju inte mindre känsloladdat när Pittsburghs kvittering i början av mittperioden underkänns – efter två granskningar.
Men min försynta ”take” är att det är rätt bedömning.
• • •
En frustande Bengan spinner på såna toppvarv att även lagkamraterna gör bäst i att akta sig.
Ser inte så skönt ut för Sheary när Eller flyttar på sig och 85 kilo sizzling Sollentuna-biff bara exploderar i nyllet på honom…
• • •
Känslan ”hat” borde vara förbehållen annat än hockeyspelare och domare.
• • •
– Lars Eller, bäst på plan, utbrister Lönta plötsligt, halvliggande i korresoffan, med benen högt i luften, som en sann Kramer.
• • •
Holtby är i sanning på Vezina-humör ikväll.
För att nu inte tala om Fleury.
Hallå, faktiskt.
• • •
Jaha, nu visar det sig att Kramer från Hörnett glömde stänga dörren när han kom hem också.
Så vi har sett nästan två perioder med öppen ytterdörr.
Människan har både en mamma och en flickvän och jag tror jag måste ringa båda och höra hur vi ska få ihop en plan…
• • •
Båda lagen har ju nu haft några lägen som…ja, det är science fiction att pucken inte går in.
• • •
Någon frågade om Löntas slutspelsskägg och jag kan avslöja att det är rätt så imponerande.
Ge honom en månad till och vi har en Brent Burns i Viasat-sändningarna.
• • •
Fasten seatbelts nu.
Tredje kan bli the kalabalik of the decennium.