Stanley Cup-finalen 2017

Nu sjuder euforin i bröstkorgen igen.
Nu sköljer välbehagets signalsubstanser genom blodomloppet.
Nu pumpar adrenalinkörtlarna för full maskin.
För äntligen är vi framme.
Den rekordlånga hockeysäsong som tog sin början med Tre Kronor-samling i Stockholm i augusti, fortsatte med läger i Göteborg i början av september, träningsmatcher i Washington någon vecka senare, World Cup i Toronto, kort försäsong, en sex månader lång grundserie – a sammanlagt 1230 matcher – ett antal utomhus-evenemang, 100-års-firande, All Star-fest i LA och ett nästan två månader långt slutspelsrace når slutligen sitt lustfyllda, glänsande crescendo.
Den slutliga kulminationen.
Den absoluta brännpunkt då allt knyts ihop, fastställs och paketeras för historieböckerna.
Stanley Cup-finalen 2017 är här.
Den vare hälsad!
The last two teams standing av alla tusen och åter tusen som ingår i olika ligor över hela världen – NHL-bjässarna Pittsburgh Penguins och Nashville Predators – gör i en duell i sju akter upp om det ultimata priset; hockeyns heliga graal, den evigt skinande obelisken där vinnarnas namn ristas in för eviga tider.
Vi börjar ikväll, på själva Memorial Day, den 29:e maj, i mäktiga PPG Paints Arena i centrala Pittsburgh.
Bloggen är självklart på plats och kommer ledsaga er genom hela äventyret, från start till mål.
Var hälsade ni med.
Nu åker vi!
• • •
De har inte spelat en sekund ännu.

Men showen är redan P.K Subbans.
Eller var i alla fall under Media Day igår – ett evenemang som blir mer och mer hajpat för varje år som går; där vi i Cobo Center i Detroit 2008 var några stycken som stod och hängde runt ”Zäta” och kunde prata i lugn och ro är det nu kaosartad scrum runt varje spelare och den som inte aktar sig får tänderna utslagna av bakstycket på monstruösa tv-kameror.
Den omsusade Nashville-backen ryckte åt sig en mikrofon och började kryssa mellan podierna för att ställa mer eller mindre skabrösa frågor till sina lagkamrater, med en regelrätt buffelhjord av reportrar och fotografer i upphetsat släptåg.
Det såg ut ungefär som när Donald Trump kom ut i green room efter primärvalsdebatterna förra våren och gjorde the round mellan nyhetskanalernas olika bås.

På bilden har han just frågat en något generad Ryan Ellis hur det känns att se P.K Subban – alltså han själv – i duschen.
Fantastiskt.
Denne showman finns det alltså konservativa surpuppor som rynkar på näsan åt – för att han inte är tillräckligt ödmjuk, för att han tar för mycket plats, för att han inte är som alla andra.
Vilka nötter.
När det äntligen finns en riktig profil och stjärna i en liga som i övrigt är full av superstars så tråkiga att klockorna stannar – hej Connor… – borde han omfamnas och hyllas och marknadsföras.
P.K for president!
• • •
Kul att så många tyckte om det årliga finaltipset – en fröjd och en ära att ställa samman.
Särskilt roligt är det att det ger lite eko även här borta.
Idag kör Sportsnet i Kanada en hel liten stänkare om bloggens lilla enkät, och i den har Chris Johnston räknat ut att det är liten, liten fördel för Pittsburgh i tipsen.
För övrigt har det traditionsenligt kommit in några eftersläntare sedan jag publicerade aktstycket i lördags kväll och här har vi dem.

– Jag säger Pittsburgh i 6.
Jhonas Enroth, Anaheim Ducks.

– Predators i 6.
Don Brennan, Ottawa Sun.

– Pittsburgh vinner med 4-1. Carl ”borde Rangers aldrig släppt” Hagelin kommer få musiken att tystna.
Johan Esk, DN.

– Penguins i sju. De här två är så jämna.
Bruce Bennett, Getty.

– Centerbrist eller inte, Nashville vinner 4-2. Extasen i stan verkar vara så stor och svenskarna så heta att det nog inte går att stoppa Nashville från en Stanley Cup-seger (vilket i förlängningen ger pokalen chansen att hälsa på i Viktor Arvidssons Kusmark, bara en sån sak
Tomas Ruuth, Västerbottens-Kuriren.

– Jag skriver ju inte NHL längre, utan bara pratar. Det får bli min lama ursäkt för att jag missade deadlinen att svara, sorry!
Nu när jag ändå har ordet i den här eminenta bloggen, vill jag passa på och tacka dig, Per, för din fina NHL-bevakning under alla år! Den här bloggen är en stor orsak att NHL-intresset i Sverige har ökat. Nice work, keep it up!
Nu till tipset (även om jag som usel Saida borde göra som Fader Bob och vägra tippa…): Finalen är på förhand helt öppen, vilket känns fantastiskt kul! Det sägs att defensiv vinner mästerskap, och i år testas den devisen rejält. Nashville har ett klart bättre försvar än Pittsburgh, och det behöver märkas i finalen. Preds behöver cirka 93,5 i räddningsprocent från Rinne och 12-15 poäng från backarna. Då går det vägen.
4-2 till Nashville är mitt tips.
Surt för Bengan om det faller in…
Linus Hugosson, podcasten NHL-timmen.
• • • 
Här har jag gått omkring och sagt att vi, med sammanlagt sju vikingar i finaltrupperna, slår svenskt rekord i Stanley Cup-final.
Fel, fel, fel.
Detroit hade åtta stycken i laguppställningen 2009 – Nicklas Lidström, Niklas Kronwall, Andreas Lilja, Jonathan Ericsson, Henrik Zetterberg, Tomas Holmström, Johan Franzén och Mikael Samuelsson – och alla de, utom Ericsson, var med även 2008.
Men då saknade Penguins, motståndare bägge gångerna, helt blågula inslag så vi har i alla fall ett litet rekord när det gäller båda lagen…
Här är bilder på alla som representerar ärans och hjältarnas rike den här gången.

• • •
Efter Media Day bjuder traditionen att de törstigare delarna av the membership of Professional Hockey Writer’s Association samlas för invigningsbaluns, men sedan papa bears Burnside och Lebrun på grund av ESPN:s hemska personalpolitik föll ifrån är vi lite vilsna vad gäller nattliga avslappningsövningar så inget särskilt hände igår.
Jag satt i hotellbaren och väntade på Lönta, som flög in från Kalifornien med en kvällsflight, och framåt elva dök han upp – i sladdrig tröja, shorts, tubsockor från Intersport och glatt leende.
Sedan högg han in på barmenyn.

You gotta love the man, ha ha!
• • •
Som framgår av tipsen, och av allt annat som sagts sedan det stod klart att det är de här två lagen som gör upp om Lord Stanleys gunst, blir Stanley Cup-finalen framförallt en kraftmätning mellan Penguins överlägsna center-uppställning och Predators lika överlägsna backbesättning.
Vilken väger tyngst, vilken enhet blir utslagsgivande?
Det är omöjligt att svara på innan man fått en handfast indikation om hur de reagerar på varandra.
Just därför ska den här första matchen bli osedvanligt hyperintressant att se.
• • •
Liten händelse för världen – för att inte säga hundraprocentigt meningslös – men stor för mig:
Mellan sista konferensfinalen och resan till Pittsburgh kasserades jag min gamla trotjänare till resväska och köpte en ny.
Den nu hädangångna har varit med sedan finalen 2011 – efter nära-döden-upplevelsen på Penn Station-perrongen jag berättade om här – och verkligen stått mig bi på flighter, tågresor, roadtrips och promenader (nej, inte så många promenader, men vi säger det ändå…), så det sved i mitt gamla hjärta att ställa ut den i soprummet.
Men den hade gjort sitt på samma sätt som gamla NHL-backar som inte längre har några knän, opererat bägge axlarna och just åkte på den femte hjärnskakningen på några månader.
Den föll isär, var fläckig och ful och gick helt enkelt inte använda mer.

Istället kastar jag som en annan Mike Sullivan in en rookie rakt in i finalen – en svart, ultralätt sak med enormt djup – och faktiskt, den har skött sig sensationellt bra hittills.

• • •
Erfarenhet är en annan detalj det pladdrats mycket om sedan i torsdags och när det gäller slikt är pingvinernas övertag monuementale.
Preds har en spelare som uppträtt i Stanley Cup-finalen tidigare – Mike Fisher, med Ottawa 2007 – och Pittsburgh har nästan ingen som inte gjort det.
Så vad betyder det?
– Inte så mycket på isen, där spelar vi hockey och hockey är hockey, säger Bengan Hörnqvist.
– Men jag känner mig trygg i att jag vet allt om cirkusen runt omkring. Det blev jag faktiskt lite tagen av ifjol, jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara SÅ mycket hype exempelvis på Media Day. Där har vi en fördel.
Mycket riktigt.
De fem Nashville-svenskarna ser lite perplexa ut när de sitter på sina podier en trappa upp i PPG Paints och tittar på galenskapen som utspelas på golvet nedanför.
– Det är verkligen mer än vi är vana vid i Nashville, säger en storögd Arvy.
Mm.
• • •
Jag köpte en ny, lite modernare dataväska också, men nope – den trejden gick inte genom.
När jag kom hem och provade att stoppa ner laptopen – och all annan skit jag har i dataväskan – och hänga den på axeln insåg jag att det vore som att byta coach precis innan finalen.
Så jag går omkring i Pittsburgh med min vanliga gamla gubbväska och ser töntig ut.
• • •
Comeback kid från Sollentuna!
Ja, Bengan Hörnqvist spelar ikväll.
Det trodde jag inte när han igår inte ville skaka hand med höger tass utan höll fram den vänstra – vilket gissningsvis betyder att det är en skadad högerhand som hindrat honom från att spela – men är det någon som biter ihop i det här laget är det förstås Ernst Günther-skägget.
I honom bor en dedikation och passion som skulle få Mel Gibson-karaktären i ”Braveheart” att rygga tillbaka.
• • •
Somliga försöker teckna ingående porträtt av spelarna under Media Day och det roar mig att höra Mattias Ekholm stava ortsnamnen ”Rättvik” och ”Vikarbyn” för en ivrig kanadensisk reporter.
Sen ska han berätta att mamma Kristina bor i Borlänge också, och pekar plötsligt på bloggen.
– Fråga honom hur det stavas, han kommer också därifrån.
Det gör jag i sanning!
Tunaslätten forever!
• • •
Men gud ger och gud tar.
Istället finns risken att vi förlorar Hagge ikväll.
Inte på grund av skada.
Det är trångt om platserna och Sullivan överväger helt enkelt att peta Geparden från Nykvarn.
Fan så trist i så fall.
• • •
Ekholm är överhuvudtaget i storform och börjar plötsligt prata om Ove Molin också.
– Mina förebilder när jag var yngre? Om man ser till de som spelade i NHL var det förstås Lidström. Men min verklige idol var Ove Molin i ett lag som heter Brynäs. Han tyckte jag var helt enorm, säger han.
Någon som känner Molin får berätta att de sitter i Pittsburgh och pratar om honom inför Stanley Cup-finalen!
• • •
Få av de svenska spelarnas släktingar och kamrater har kommit över Atlanten ännu, de anländer till senare matcher.
Nu sitter de istället hemma och ser de sina utkämpa Stanley Cup-finalen på tv.
Jag tycker det där är så vackert, tv-flimret som lyser upp sommarnätterna i små, tysta samhällen i Sverige – nu till exempel Åkerö, Vikarbyn, Kusmark, Nykvarn, Sätra i Gävle, Farsta, Sollentuna och, yes, Borlänge – för att dess söner är ute i världen och slåss om evig ära.
• • •
Nu svider lite i de verkligt konservativa leden norr om gränsen, ty för första gången någonsin är bägge coacherna i en Stanley Cup-final amerikaner.
Ah.
Inte nog med det, dock.
Sully och Lavy är båda födda och uppvuxna i Massachusetts, i små byar på några mils avstånd från varandra.
• • •
Scenen på plazan utanför PPG Paints när jag tre timmar före showtime kommer trampande

Nej, det är inte bara i Nashville det råder Stanley Cup-feber.
• • •
Han jobbar hårt, Lönta.
Här är ett litet galleri från förmiddagen.

• • •
Gary Bettman håller sin sedvanliga presskonferens ett par timmar innan första finalen och meddelar under ett anförande som pågår nonstop i arton minuter – vilket är väldigt imponerande tills jag upptäcker att han har en teleprompter framför sig – att Tampa arrangerar All Star Weekend i januari.
Samtidigt kommer också beskedet att spelschemat för nästa säsong publiceras i Vegas under Awards-showen.
Därmed är det verkligen helt klart och bestämt nu:
NHL kommer inte att vara med i OS i Sydkorea.
Om enskilda spelare sedan goes off the reservation återstår att se, men tillåt mig tvivla.
När det kommer till kritan är nog få av dem redo att riskera sina kontrakt.
Jag som så länge sett fram emot att få se Koreahalvön…
• • •
Åker hiss med Tyler Kennedy upp till pressläktaren.
Några som följt bloggen länge förstår vilken kick det är för gamle Biffen.
• • •
Bettman bekräftar också att det blir Winter Classic mellan Rangers och Sabres på Citi Field i Queens i New York på nyårsdagen, och därefter en till under-bar-himmel- fajt mellan Capitals och Maple Leafs på flottans och marinkårens Memorial Stadium i Annapolis.
Sen får han, av Pittsburgh-reportrar som verkligen brinner i ämnet, frågan varför ligan inte gör mer att förhindra det ”abuse” Sidney Crosby tvingas utstå.
Då blir Gary advokat och ger ett bla bla-svar som inte bringar minsta klarhet i vad han tycker och anser.
Kommissionären är bra på det…
• • •
Härmed ber jag att få slå en liten glädjestepp på parketten.
Jag har fått en lysande plats i den reguljära pressboxen, klart överlägsen den i fjol.
Sånt skänker en lycka som inte ens tomten kan leverera.
Här är kvällens vy.

• • •
RC Cola!
Ja, jag ville bara få det sagt också.
• • •
Och vem skulle jag haft som bänkgranne om han varit här?
Göööran Sundberg från TT.
Han har alltid haft otur med det under Stanley Cup-finalen och antingen hamnat i auxalliry-boxens auxalliry-box eller blivit utan plats helt, men nu kompenserar NHL genom att sätta honom intill mig.
Då är han inte här.
Kom igen, Göööran, sätt dig på ett plan och kom hit!
• • •
Drar för en gångs skull ett helt rimligt namn i Game Winning Goal-lotteriet:
Bryan Rust.
Kom igen, Rust Never Sleeps – över sju hundra bucks ligger i potten!
• • •
The outfit?
Svarta byxor och svart skjorta, beige kavaj och matchande beige slips.
ZZ Top-hiten ”Sharp Dressed Man” comes to mind, faktiskt…
• • •
Ladies and gentlemen, vänner och fiender, stammisar och U-båtar:
Håll i hatten.
Nu börjar Stanley Cup-finalen 2017.