Stanley Cup-finalen 2017, del 2

PITTSBURGH – NASHVILLE 3-0 (Period 1)
• • •
Regerande mästarna biter.
Hårt.
Att Malkin plaskar in finalens första mål i ett fem-mot-tre-läge är ju en sak – även om de inleder det PP:t rätt krattigt är det ju vida känt att den som hamnar i såna underlägen mot Penguins är lika illa ut som den som ramlar ut från Empire State Building.
Men det andra målet – holy macaroni vilken elektrisk hockeykonst.
Kunitz passning till Sheary är så jävla fantastisk att man kan tro att Erik Karlsson klätt ut sig till Penguins-veteran bara för att få spela de verkligt stora matcherna.
Sen gör Ekholm olyckligtvis självmål också, men det är ju bara för att Bonino-Bonino-Bonino vet hur man ska göra och bara vräker pucken mot målen när Pred-backen kommer stormande bakåt.
Välkommen till Stanley Cup-finalen, Nashville.
• • •
Annars börjar ju Preds riktigt inspirerat och bra.
Men efter det bortdömda målet får hemmalaget allt momentum och kör jävlar så det ryker.
• • •
Det bortdömda, ja…
Efter sex minuter frågar jag Lönta om första intrycket.
– P.K ser jävligt het ut, svarar han.
Ett par minuter senare smackar denna P.K – Subban i efternamn – egentligen in Stanley Cup-finalens första mål.
Sen blir det visserligen bortdömt – efter festlig challenge i flera minuter; vad HÄRLIGT att finalen får börja så (Obs! Ironi) – men ändå.
Bänkgrannar från Hörnett är the shit.
• • •
Sullivan matchar Crosby mot The Other Two – Weber och Irwin – så mycket det bara går.
Man förstår det.
• • •
Lönta kontrar med att jag ska ha cred för att jag tidigt påpekar att Ron Hainsey egentligen inte är en spelare som ska ingå i första backpar hos ett finallag och visserligen har han haft en osedvanligt bedrövlig start på den här matchen, men cred….jag vet inte, det är som att påpeka att löven på träden utanför medie-entrén är gröna.
• • •
Det är inte någon dröm om att det börjat med tjafs om bedömningar och utvisningar och konspirationer och skit.
Tvärtom, jag spyr om det är vad det ska handla om i några veckor.
• • •
Arvy är inledningsvis lika ivrig som jag föreställer mig att han var när höst- och vinterpotatisen under barndomen skulle skördas i september och oktober.
Han skjuter hela tiden.
• • •
Äh, två bildtexter försvann ju i det lilla bildspelet med Lönta.
Det var nåt om han borde titta Pontus Åberg i ögonen när han ställer frågor, men jag har sämre förutsättningar att lyckas med teknik än jag skulle ha i kontringar där nere på isen och då kan ni ju tänka er.
• • •
Trodde aldrig jag skulle göra Google-sökningen ”När skördas potatis” under en Stanley Cup-final, men nu har även det hänt.
• • •
Tyvärr, Hagge är petad.
Det är rough i självaste jävla Stanley Cup-finalen, men med Bengan tillbaka i uppställningen är det hård konkurrens om platserna och Sully är förtjust i den fysiska dimension Scott Wilson bär till bordet.
Så Geparden, som av förklarliga skäl haft svårt att nå sin fulla potential efter den sju veckor långa skadefrånvaron under slutet av grundserien och början av slutspelet, får sitta på läktaren.
• • •
Ben Roethlisberger, Steelers mäktige QB, kommer ut och viftar med handduk efter nationalsången.
Det är mighty coolt det.
• • •
Undrar om det är för att de ska bli extra mjuka i knäna, och få uppleva ett ”oh-this-is-really-the-finals”-moment, som även Nashvilles startuppställning nogsamt presenteras under line-up.
Grundligt utbuade blir de, och särskilt då förre pingvinen James Neal.
Hans reaktion?
Han ler lite snett…
• • •
Jaha, Preds vann öppningsmatcherna – på bortaplan – i de tre föregående serierna.
Det blir det näppeligen något med ikväll.
Spänningen gick förlorad snabbt.
Jag kompenserar med en RC Cola.