The Alabama blog, del 4 – The End
OTTAWA – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
• • •
Det är ju verkligen på hårstrået– ett tunt ett, plockat från Jean-Gabriel Pageaus slutspelsskägg – igen.
Sens samlar sig till samma slags besinningslösa slutforcering som i hemmamatcherna mot Rangers och med lite tur hade ju Erik, eller nån annan, plaskat in en kvittering.
Men det går inte alltid.
Så igen:
We’ve got ourselves en serie – och inget kommer vara avgjort redan i helgen.
• • •
Jo, visst fick Erik friare tyglar i tredje.
På slutet kändes det som att han spelade nonstop.
Personligen tycker jag nog att det kan vara läge att låta honom köra bussen som han vill redan från start de tre kommande matcherna.
• • •
– Vi förtjänade två matcher, de förtjänade två matcher. Nu står det 2-2, säger Boucher med sin mest ödesmättade Johnny Cash-stämma.
Det är lite grejen med årets Senators.
De har lite kackerlacksegenskaper, tar förluster och momentum-svängningar med en axelryckning – och är extremt svåra att bli av med.
• • •
Nu ska jag sätta mig på balkongen och bara andas lite varmt, friskt Alabama-syre.
Vi hörs imorrn.
Då ser det ut att bli den allra första Mississippi-bloggen…