The bright lights of Broadway, del 2

NY RANGERS – OTTAWA 1-0 (Period 1)
• • •
När det är sju minuter kvar sms:ar Lönta – som sitter på en annan del av pressläktaren – och frågar om det bara är för att han var ute igår som han upplever förstaperioden som ”superseg”.
Jag är i och för sig inte rätt man att fråga, eftersom jag fanns inom armhålls räckhåll under hela gårdagskvällen, men nej.
Det är ett sensationellt avvaktande och odramatiskt skede av den här serien.
Inget alls händer – förrän Nick Holden, av alla, efter 14 minuter bryter dödläget i ett genombrott avrundat med en avslutning man ju inte trodde han var mäktig.
Förhoppningsvis bäddar det för mer action resten av kvällen.
• • •
They got , som det heter, nothing to show for it – yet.
Men mitt i ställningskriget är det tydligt att Senators spelar med mer glöd i bröstkorgen ikväll.
De är kvickare på pucken, känns mer aggressiva, gör det inte alls lika lätt för hemmalaget och skickar några bra skott mot Den Sammanbitne i kassen.
• • •
Oh, – mannen, myten, tupén!
John Amirante sjunger nationalsångerna och tas, som sig bör, emot som en förlorad son av Garden Faithful.
Det låter snarast som han avgjort en Game 7 när han stapplar ut genom zamboni-entrén för tjänstgöring.
Vackert.
• • •
Man vet att det är en SÅN dag när man ska skriva om glöd i bröstkorgen och först när rättstavningsprogrammet gör sitt jobb upptäcker att man skrivit om ”bröst i glödkorgen”.
Hallå.
• • •
Kallt av Mister Anderson när Grabner kommer flygande i friläge efter bara en och en halv minut.
Sens-keepern stirrar ner honom – som Zeb Macahan i en shootout.
Det är det inte många som klarar mot just Grabner.
• • •
Fast Ottawa kanske har lite bröst i glödkorgen också, jag håller det inte för omöjligt.
• • •
Hur det till slut än går in the end kommer båda lagen i denna serien känna att de hade en god chans att vinna och borde ha gjort det.
• • •
Det blev nog en eller två Bud Light för Gris-Olle i eftermiddagssolen.
Han sitter tung på sin stol och bara blänger surt, med öppen mun och blick som antyder att han inte riktigt fattar var han hamnat.
Så kan det gå.
• • •
Distriksmästerskapen i handpass pågår.
Jag tror vi ser sex sådana avblåsningar bara under de inledande tolv minuterna.
Wtf?
Och:
Lol!
För att inte rent ut sagt säga:
Omg!
• • •
När Haysan Svejsan plötsligt kommer i ett friläge ser det till att börja med inte ut att gå fortare än när jag går uppför trapporna i tunnelbaneuppgången vid Park och 33:e – och sedan gör han några finter som inte är mer raffinerade än gesterna pensionärer använder för att vifta undan flugor på en uteservering i Hallstahammar.
Jesus, kan de sluta blanda Prozac i Kevins sportdryck.
• • •
Jaha, Susan Sarandon är på match.
Men det är ju inte mer sensationellt än att Henke är här.
• • •
Nu ska jag och dricka lite mer kaffe och se om jag kan bli av med vad Lönta kallar min Modo-mage.
Så säger man tydligen i Ö-vik när någon är orolig och har ågren, för det är så vanligt att folk har ont i magen på grund av det lokala hockeylaget och ständigt kvider ”Åh, hur ska det gå för Modo”…